Form&matter är ett stort och komplext filosofiskt område som man kan ägna ett liv åt; för den som är nyfiken på vad det handlar om rekommenderas starkt Sven-Eric Liedmans fantastiska bok Stenarna i själen från 2006. Här intresserar jag mig bara för en liten bråkdel av det området: relationen mellan språklig form och innehållet i skönlitterära verk. Det absolut vanligaste är att författare söker en harmoni; med ordval, tonfall, meningsbyggnad, tempo och andra medel skapas en språklig form som harmonierar med innehållet, det som texten handlar om. Men även om det är betydligt svårare kan det vara effektfullt att i stället göra tvärt om, att söka kontraster, motsättningar. Man kan till exempel klä något riktigt hemskt innehåll i en ljus och vacker språkdräkt; ett av mina favoritexempel på just det är Ane Riels underbara Kåda från 2015. En riktigt stor mästare på en annan sorts kontrast var franske nobelpristagaren Albert Camus (några av hans böcker kommit ut på senare år i fantastiska nyöversättningar av Jan Stolpe). Han hade en förmåga att leverera viktigt och djupt berörande innehåll på ett helt oberört sätt; ett rätt avskalat och distanserat språk som placerar alla starka känslor i läsarens tankar, inte på boksidorna. Det finns någon referens till Camus i Karine Tuils bok Beslutet, som nyligen gavs ut i svensk översättning, och jag gissar att hon är inspirerad av honom. Här finns två sammanvävda skeenden, bägge mycket dramatiska, som skickligt berättas på ett odramatiskt sätt. Det blir väldigt effektfullt, en underbar läsning.
Om jag ska vara riktigt ärlig valde jag att läsa den här boken bara för att det på omslaget stod Éditions J. uppe i högra hörnet. Det är ett litet och sparsmakat svenskt bokförlag som inriktar sig på böcker som ursprungligen skrivits på franska. Förlaget drivs av Johanna Kinch, född 1968 i Paris med fransk pappa och svensk mamma, jurist som flyttade till Sverige tjugofemårsåldern och har betydande erfarenheter från bokförlag och agenturer innan hon startade eget i mars 2021. Ambitionen är att ge ut få böcker, färre än tio om året, men att hålla en hög kvalitetsnivå. Hittills verkar hon lyckas; det senaste jag läste från detta förlag var Coyote av franskkanadensiska författaren Gabrielle Filteau-Chiba, en helt underbar bok, liksom nu Beslutet.
Huvudpersonen heter Alma Revel, hon är fyrtionio år gammal och en mycket högt ansedd rannsakningsdomare i Paris. Där uppstår ett problem för svenska läsare, det är en roll som inte riktigt finns i det svenska rättssystemet. Delvis existerar den när åklagare ibland går in som förundersökningsledare i utredningar där det finns en misstänkt för att så småningom fatta beslut om man har tillräckligt på fötterna för att väcka ett åtal och sedan driva fallet i en rättegång. Men i Frankrike är dessa roller strikt åtskilda: rannsakningsdomaren leder utredningen av den misstänkte, kan ibland komma fram till beslutet att detta bör gå vidare till rättegång men då tar en annan person över, åklagaren.
Alma arbetar med terrorbrott, hon leder den kontraterroristiska enheten på Justitiepalatset i Paris och har även återkommande tuffa utlandsuppdrag. Hon är konstant utsatt för hot och skyddas av livvakter. Det fall som finns i centrum för denna berättelse handlar om en ung man, Abdeljalil Kacem, som rest till Islamiska Staten i Syrien (bokens nutid är 2016) för att sedan återvända till Frankrike där han greps.
Frågan är om han är en from och fredlig muslim, en smula naiv som inte riktigt förstod vad IS sysslade med förrän han var i Syrien. När han insåg det åkte han genast tillbaka till Frankrike. Han har aldrig brukat våld och bör genast bli släppas fri (har varit inspärrad i ett år nu) så att han kan ta hand om sin fru och deras lilla baby. Det är i alla fall den bild som han och hans advokat målar upp.
Som rannsakningsdomare har Alma stor makt. Under utredningens gång finns hela tiden tre möjliga beslut: fortsätta utredningen (hon har rätt att hålla den misstänkte i fängsligt förvar under lång tid), skicka fallet vidare till rättegång eller konstatera att misstankarna inte håller och frige den misstänkte. Besluten har konsekvenser som hon hela tiden brottas med, våndas över, sliter med i många timmar varje dag. Hon vet mycket väl att risken för att en ung man ska bli kriminell, även om han inte var det från början, ökar för varje dag han finns kvar i fängsligt förvar. Det är en konsekvens. Men om hon kommer fram till att han är oskyldig, friger honom, och det sedan visar sig att hon hade fel, att han genomför ett blodigt terrordåd, så skulle det vara en helt annan konsekvens, en katastrof.
Vi får följa utredningen med många samtal, förhörsprotokoll, olika vittnen som ger sin syn på den misstänkte; en läsning som föder många tankar på vägen. ”I mitt yrke har jag lärt mig att människan inte är ett monolitiskt block utan en rörlig, outgrundlig varelse med extremt motstridiga drag, som lika gärna kan överraska med sin monstruösa grymhet som med varm medmänsklighet.” ”Det som ständigt dyker upp under förhören är viljan att hitta mening i ett meningslöst liv. Jihadismen livnär sig på hopplöshet.”
Parallellt med detta finns ett annat skeende som handlar om Almas eget liv. Hon växte upp som enda barnet till Robert Revel och Marianne Darois, ett vänsterintellektuellt par. Pappan spårade så småningom ur till kriminalitet och missbruk, dog av en överdos när han bara var femtiofem. Hennes mamma tog med dottern till ett kollektiv i södra Frankrike, unga intellektuella som ville förändra världen, för att sedan gå vidare till ett tryggt, småborgerligt äktenskap med en läkare i en by i södra Alperna. Alma var mycket ambitiös med sina studier, blev rannsakningsdomare redan vid tjugofyra års ålder.
Då gifte hon sig med Ezra Halevi, de blev blixtförälskade trots helt olika bakgrunder, hans föräldrar var ortodoxa judiska invandrare från Östeuropa och motsatte sig äktenskapet, de vägrade träffa Alma eftersom hon inte var judinna. Ezra tog avstånd från sin judiska bakgrund, hans debutroman La Force sauvage (Den vilda kraften) handlade just om det. Den blev en exempellös och internationell succé, översattes till fyrtio språk, gav honom många priser, stor uppmärksamhet och en hel del pengar. Framgången kom just när de fick sitt första barn, dottern Milena, som knappt fick se sin pappa under sina första två år. Han var nästan konstant ute på internationella turnéer, njöt av glans och kändisskap, notoriskt otrogen samtidigt som Alma slet på hemmaplan med ett krävande jobb och den lilla dottern.
I berättelsens nutid har Milena hunnit bli tjugotre, tvillingarna Marie och Élie är tolv och Alma och Ezra är fortfarande ett par, det har de varit i drygt tjugofem år nu, men frågan är hur länge till. Ezras debut blev hans enda framgång, följande böcker sågades av kritikerna och sålde knappast alls, han är en misslyckade föredetting och det tar honom hårt, särskilt när han samtidigt kan se hur framgångsrik Alma är i sin karriär. I samband med att hans pappa dog för ett par år sedan började han återta sin judendom, blir allt mer religiöst aktiv, blir vansinnig när Milena blir tillsammans med Ali; trots att Ali är minst lika ambitiös, framgångsrik och trevlig som dottern försöker han förbjuda henne att vara tillsammans med en man som har en arabisk bakgrund.
Mitt i allt detta blir Alma passionerat förälskad i Emmanuel Forest, en mycket välkänd, skicklig och karismatisk advokat från en överklassfamilj som i generationer haft betydande roller i Frankrike. De har fantastiskt sex, notoriskt svårskrivet men hanteras skickligt av den här författaren. Bland de han just nu företräder finns den unge man som Alma utreder som misstänkt terrorist. Det är kanske inte olagligt men etiskt förkastligt så Alma har många skäl att försöka hålla förhållandet hemligt. Det blir komplicerat. ”Alla människor förklarar gärna att de drömmer om att uppleva den stora kärleken; men när den dyker upp flyr vi för livet.” Rädslan för kärlekens risker, den sårbarhet som kärlek kräver, är ett starkt bitema i texten.
Redan i inledningen av boken får vi en hel del av det som oftast kommer på slutet av en berättelse. Det är ovanligt, inte unikt, och det är en lösning som jag gillar; det är sällan svaret på en fråga som är intressant utan vägen dit, den långa processen med många händelser, tankar och val.
Mot slutet kommer en ”MiniJoyce”, inte femtio sidor som i Ulysses men ändå några sidor med ett enda stycke utan några skiljetecken som består av lösryckta delar från tidigare delar av texten. Det fungerar som ett sorts skri av vanmakt inför så mycket elände, så mycket obegriplig förvirring. Eller som hon skriver på ett annat ställe: ”Vår tids förvirring kunde inte längre lösas förutom på recept.”
Det här är en fantastisk välskriven text, och skickligt översatt till svenska av Ulla Linton. Det finns så mycket att imponeras av under njutningsfylld läsningen. Jag störde mig bara på ett kort parti som handlar om vikten av att finna sig själv. Det är en ofta upprepad fras som jag har svårt för; snarare än tanken på att en människa är något definierat som går att finna gillar jag tanken på att människor blir saker på vägen genom livet och detta blivande är något som vi till delar kan påverka.
Men läs Beslutet, en mycket givande brottningsmatch med många av vår tids svåra etiska frågor, en kärleksroman, en juridisk thriller och mycket mer än så.
Författaren
Karine Tuil, född 1972, är en fransk författare som har skrivit flera prisbelönta romaner på franska och engelska. Hennes verk har teman som sträcker sig från äktenskap och judisk identitet till maktspelet inom såväl interneringscenter som förlagsvärlden. Med sin skarpa blick på samhället avslöjar hon systematiskt individens selektiva perception av sig själv, sin omgivning och samhället. Hon räds inte för att chockera och tar sig gärna an kontroversiella och känsliga ämnen i romanform. För sin förra roman, hennes elfte, Les choses humaines, som tematiskt kan kopplas till #metoo, belönades Tuil med Prix Goncourt des lycéens och Prix interallié 2019. Om jag förstått rätt är nya Beslutet den första av hennes böcker som översatts till svenska.
Anders Kapp, 2023-07-12
Bokfakta
- Titel: Beslutet (La Décision, 2022, översättning Ulla Linton, 2023).
- Författare: Karine Tuil.
- Utgivningsdag: 2023-04-11.
- Förlag: Éditions J.
- Antal sidor: 296.