Jörgen Gassilewski kom ut med sin nya bok Ballongen i augusti; jag läste den då men var inte särskilt imponerad. För länge sedan var jag rätt road av experimentell prosalyrik (som jag tror var vanligare då) men nu kändes det mest som pretentiöst och ointressant, hade ingen känsla av att han hade något väsentligt att förmedla. Så boken hamnade i högen med de som jag inte fått någon lust att skriva om. Men något litet korn måste ändå ha fastnat eftersom jag gjorde ett nytt försök nu i december och tur var väl det. Plötsligt öppnades ögonen och jag förstod vad han egentligen skriver om. Ballongen handlar om klassiska filosofiska frågor som intresserar mig mycket och som han behandlar på ett både intelligent och lustfyllt sätt i sin komprimerade bok. Det innebär också att textens upplösta form blev meningsfull och betydelsebärande.
Den aktuella klassiska filosofiska frågan brukar innehålla tre olika komponenter som tillsammans kanske beskriver hela vår tillvaro:
En kallas ibland för förnuftet som kan beskrivas som ett analytiskt intellekt, något tolkande och/eller skapande men också ibland som platsen för de mest grundläggande etiska regelverk som definierar det mänskliga (kategoriska imperativ för att använda en beteckning från Kant).
En annan utgörs av sinneserfarenheten, den information som sinnena hämtar in (eller tolkar eller skapar), som ibland har kallats för förstånd och ibland för empirisk kunskap.
Den tredje kan kallas för tinget-i-sig (för att återigen använda Kant) vilket inte behöver begränsas till fysiska konkreta ting utan också kan innehålla mer abstrakta fenomen som till exempel normer (eller andra institutioner), men som definieras av att den tänks ha självständig existens utan de två andra komponenterna.
Frågorna gäller om det finns samband, relationer, mellan dessa komponenter, och hur de i så fall kan se ut. Har relationerna någon riktning, vad påverkar vad, och existerar det några former av kausaliteter i dessa samband (där Aristoteles diskussioner fortfarande är överlägsna)? Kring dessa frågor har mängder av människor i flera tusen år tänkt och skrivit. Svaren är många men svaret (i singular) existerar inte; det är det som bidrar till frågornas ständiga aktualitet utöver det faktum att de är centrala för våra olika sätt att försöka förstå tillvaron.
(Naturligtvis kan frågorna också behandlas naturvetenskapligt men där existerar bara ”svar” inom givna axiom och de bidrar egentligen inte till behandlingen av de filosofiska frågorna.)
Ovanpå detta kan man lägga till språkfilosofiska frågor av olika slag: ingår språket i någon av de tre komponenterna eller är det något annat? Är språket något som beskriver de tre komponenterna eller är det en verklighet i sig självt? Läste i dag Aris Fioretos novell Rapport från den täta världen som bland annat handlar om någon som skapar sitt alldeles egna språk, utan avsikt att dela det med andra. Är det då ett språk? Eller har han med sitt eget språk också skapat sin egen verklighet?
Språket karaktäriseras av att det innehåller distinkta skillnader mellan det ena och det andra men finns dessa gränser också hos allt som eventuellt finns inom tinget-i-sig eller är det något som skapas av språket? Eller något annat?
Allt detta leker Jörgen Gassilewski med i sin lilla bok, knappt 100 sidor, som hela tiden upplöser det förgivet tagna och därmed blir också faktiskt den upplösta formen meningsfull. Även de mest basala kategorierna för vår förståelse av världen, tid och rum, liv och död, blir osäkra i denna berättelse. Sinnenas funktioner är inte självklara; färger kan också kännas, höras, luktas och förnimmas på andra sätt. ”Så kan man leva livet.”
Wittgenstein använde ofta musik som exempel på vad som kan ligga utanför språkets möjligheter. Gassilewski använder knullandet, sexet, den fysiska kärleken. ”Det ska inte finnas några ord. Alla ord är dåliga och förstör här. De sönderdelar och gör allmänt, utbytbart. Dessutom finns det inga ord som på något som helst sätt betyder det som händer där, tvärt om. Inga tankar heller. Det är andra delar av kroppen och hjärnan och ryggmärgen som tar över.”
Trots det lilla omfånget finns det så mycket mer än så. Det är bra. Det är intressant och viktigt. Dessutom ofta lustfyllt kul. Att det tog en andra läsning innan jag upptäckte det får jag bara skylla på min egen oförmåga.
Författaren
Jörgen Gassilewski är född 1961 i Göteborg, författare och bildkonstnär. Han debuterade som poet med diktsamlingen Du 1987. Hans dikter har karaktäriserats av komprimerade bildrika scenerier, där olika meningsskikt och världar ställts bredvid och övergått i varandra. Efter ett antal diktsamlingar debuterade han som romanförfattare 2006 med boken Göteborgshändelserna, som nominerades till Augustpriset. Nya Ballongen rör sig mellan lyrik och prosa.
Anders Kapp, 2021-12-28
Bokfakta
- Titel: Ballongen.
- Författare: Jörgen Gassilewski.
- Utgivningsdag: 2021-08-30.
- Förlag: Bonniers.
- Antal sidor: 93.