Psykiatriker Nathalie Svensson och kriminalkommissarie Johan Axberg, bägge medlemmar i Nationella gärningsmannaprofilgruppen, är tillbaka i Jonas Moströms nya bok Drottningen. De är i Sundsvall när larmet kommer om att miljöminister David Tallmark försvunnit efter invigningen av en kontroversiell ny pappersfabrik nära Bråsjö utanför staden, byn där Johan själv växte upp. Han hittas snart mördad på ett groteskt sätt, nedgrävd i en dynghög på en grisfarm i närheten av den nya fabriken. Pådraget blir naturligtvis enormt, polisens misstankar riktas genast mot en grupp klimataktivister som protesterat mot den nya fabriken. Snart kallas Nathalie, Johan och de andra i gärningsmannaprofilgruppen in, från högsta nivå kräver man att Johan ska leda utredningen, men han är pappaledig med deras ettåriga son Noah. På Stockholms slott oroar sig drottningen över mordet, kanske kan det ha kopplingar till hennes egen historia, en historia som hon helst velat glömma. Det finns mycket läsglädje i denna fantasirika berättelse, men också några problem.

Det finns en hel del att känna igen från tidigare böcker:

Handlingens förlopp är koncentrerat i tiden; efter en kort inledande prolog, där en anonym person tar livet av sig, startar handlingen lördag 21 april och avslutas tisdag 24 april plus en rätt kort epilog tre veckor senare. Det är väldigt mycket som händer under dessa få dagar, boken omfattar drygt 560 sidor; jag har ingen riktig koll men tror inte författaren kommit ut med någon så omfångsrik bok tidigare.

Huvudpersonernas privata liv har som vanligt en viktig roll. Nathalie och Johan är ju numera ett par, en ”modern” familj som kan omfatta sju personer som mest när alla är samlade (vilket inte inträffar så ofta). De har gemensamma sonen Noah, född med både Downs syndrom och diabetes vilket skapar en del utmaningar. Johan har också fyraåriga Alfred och tvååriga Alma som oftast bor hos sin mamma Carolina i Sundsvall. De har sin fasta bostad i Uppsala men var tredje vecka bor Johan i sin trerummare i Hirschka huset vid torget i Sundsvall då han jobbar deltid och har barnen hos sig. Nathalie och Noah följer ibland med, när hon kan, men hennes barn sedan tidigare, fjortonåriga Gabriel och tolvåriga Alma bor då normalt hos pappa Håkan i Uppsala. Det är med andra ord ett krävande vardagspussel att hantera, parallellt med deras krävande jobb, och nu har de svårt att hålla passionen vid liv.

Det uppstår, som vanligt, någon sorts personlig koppling till det aktuella fallet som utsätter dem, och / eller nära anhöriga, för fara. Den här gången handlar det bland annat om Gabriel som börjat umgås med ungdomar inom gängkriminaliteten i Uppsala vilket skapar allvarliga problem. Familjerelationerna, liksom relationerna till kollegerna inom den återkommande ”polisfamiljen”, skildras mycket väl och tillför bra läsvärde.

Författaren excellerar som vanligt i grenen Lura läsaren. Han är mycket skicklig på att skapa många misstänkta och hålla dessa misstankar vid liv under lång tid i berättelsen.

Först misstänks de radikala klimataktivisterna i Cool Down-rörelsen som protesterat vid invigningen, en organisation som leds av Ronny Pålsson, en person som Johan känner mycket väl, de gick i samma klass i Bråsjö och Ronny var en mycket obehaglig mobbare. Han tas in till förhör, det finns mycket som talar för honom som gärningsman och han anhålls.

Carl Wirén var tidigare medlem i Cool Down men uteslöts ur organisationen, de tyckte att han var alltför våldsam. Han är son till den så kallade Mirakelmannen Chris Wirén, en barndomsvän till Johan som mördades för fyra år sedan, ett mord som Johan då utredde. Han blir också intressant för utredningen, men är inte så lätt att hitta, är bland annat en mycket engagerad prepper med en hemlig anläggning någonstans i de stora skogarna.

Tallmarks exfru Iza finns tidigt med bland de misstänkta. Skilsmässan var inte enkel och det pågick fortfarande en infekterad strid om bodelningen. David hade relativt nyligen polisanmält Iza för olaga intrång i hans villa i Täby. När det visar sig att hon funnits i Sundsvall den aktuella tiden blir hon ännu mer intressant för utredningen.

Här finns Magnus Stridh, Tallmarks företrädare som miljöminister som fått sparken sedan han misstänkts för sexköp. Det visade sig vara Tallmark som tipsat polisen och även om Stridh blev friad av utredningen var han ändå dömd av allmänheten, död inom politiken och kunde inte heller gå tillbaka till sitt tidigare läkarjobb. Han har gått ner sig en hel del och har ett uppenbart motiv.

Gränspsykotiske Bernhard Schultz är en av Natalies mest krävande patienter. Han är uppenbart förälskad i henne, kanske till och med besatt och förmodligen borde hon lämna över honom till någon kollega. Hon tycker sig känna igen honom i Sundsvall men är inte säker, kan han ha följt efter henne från Uppsala?

In i handlingen kommer också Diego ”Kilokungen” Rodriguez, en av ledarna för det fruktade kriminella nätverket Eriksbergsligan i Uppsala, just det som Natalies son Gabriel håller på att lockas in i. Han får flera oväntade roller i berättelsen.

Dessa och fler dyker upp under utredningens gång, som läsare tror men än på den ene och än på den andre utan att gissa rätt. Det är skickligt av författaren.

Som tidigare finns här en snygg berättarteknik med en väl genomförd rörelse mellan olika perspektiv, inkluderande kapitel där en anonym förövare äger berättarrösten.

Det är ett kul grepp att ta in titelns drottning i handlingen, om än inte unikt inom genren. Här finns till exempel S J Bennets serie Drottningens detektivbyrå där huvudpersonen har stora likheter med drottning Elizabeth II. Det gäller inte här, Moströms drottning Antonia har inga samband alls med drottning Silvia. Bennets serie kan nog placeras i subgenren cozy crime, men det gäller inte alls för Moström, tvärt om, här finns författarens sannolikt mest groteska mordmetod hittills. Det är ingen spoiler att berätta om den, informationen finns redan i förlagstexten; offren grävs fastbundna ner i marken, endast skallen sticker upp och de lever fortfarande när afrikanska soldatmyror attackerar och äter upp allt, bara kraniet finns kvar.

Drottningen försöker desperat få kontakt med ”Falken” någon som för länge sedan räddade hennes liv och som kanske kan ha något med morden att göra. Det blir alltså morden i plural, fler än David Tallmark kommer att dö.

Det jag inte alls känner igen är den höga felfrekvensen, någonting måste ha gått riktigt fel i förlagets textgranskningsprocess den här gången.

Nathalie måste tillbaka till jobbet på söndagskvällen eftersom hon är ”helt fullbokad” på måndagen. Senare i texten kan hon gå tidigt denna måndag eftersom hon bara har ”möten och administration på eftermiddagen” och ännu senare i texten ska denna måndagseftermiddag ägnas åt en träff med ”forskningsgruppen”.

”Drottningen körde själv och Leo följde efter i sin privata Volvo.” Men på vägen tillbaka har de bara en bil.

Drottningen har ”varv på varv med silvertejp” runt både händer och fötter. Senare befriar Leo henne: ”I en enda rörelse skar han av repen.”

Någon har ett rum ovanför miljöministern på Knaust men ”var aldrig uppe i hans korridor”.

Någon som är på väg i bil från Sundsvall till Stockholm: ”Jag kör precis genom Hudiksvall.” Det måste i så fall vara innan 1985, sedan dess går E4 utanför Hudiksvall.

Sundsvall har inga ”färgglada stendrakar”, de är gjorda av plast och glasfiber.

Teknikerna har ”säkrat spår av honung från resterna av en tygtrasa” som det andra offret sannolikt haft i munnen. Senare i handlingen: ”Som ni vet fanns det inte en enda molekyl kvar vid de två första fallen.”

Någon har en trasa nedtryckt i halsen; han kräks: ”Tack vare spyan lossnar trasan och med hjälp av tungan lyckas han till slut spotta ut den.”. Något senare i handlingen har trasan tydligen hoppat tillbaka: ”Han hade en trasa i munnen, …”

En del kretsar kring invigningen av ett nytt pappersbruk utanför Sundsvall. Efterfrågan på papper har stadigt minskat i världen under flera decennier, det byggs inga nya pappersbruk, i stället läggs många pappersbruk ner, bland dem Ortviken i Sundsvall 2021. Ett modernt pappersbruk är dessutom i princip fossilfritt, det är inget rimligt mål för ”de militanta klimataktivisterna”.

Tiden är också ett mysterium; efter en prolog inleds berättelsen lördag 21 april. Senast 21 april var en lördag var 2018 men många av textens verkliga tidsmarkörer inträffar senare än så, flera av dem är också sinsemellan oförenliga. Visst kan man i fiktion hitta på vad som helst men det här är inte meningsfullt, det känns bara som slarv.

Det här duger helt enkelt inte! Den alltför höga felfrekvensen skapar onödig irritation under läsningen av en text som utan dem skulle ha varit fylld av enbart läsglädje; även om jag inte läst alla böckerna i serien tror jag att detta måste vara den mest fantasirika med ett närmast oändligt myller av kreativa detaljer.

Anders Kapp, 2024-10-22

Bokfakta

• Titel: Drottningen.
• Författare: Jonas Moström.
• Utgivningsdag: 2024-10-09.
• Förlag: Norstedts.
• Antal sidor: 567.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Jonas Moström inklusive ytterligare länkar.
• Läs vad andra skriver om boken.