Mord i trängseln på Place de la Concorde

Dags för ytterligare en svensk deckardebut; I skuggan av obelisken är skriven av Mia Lundström Charlot och Johanna Aaw, bästa vänner sedan lång tid tillbaka som delar ett stort intresse för Frankrike där också stora delar av handlingen utspelar sig. Tidigt i berättelsen befinner vi oss på Place de la Concorde, nära titelns mäktiga obelisk; en vacker dag, massor av människor och mitt i trängseln knivmördas en ung kvinna utan att någon märker något innan förövaren försvunnit från platsen. Det är tjugofyraåriga Sara Persson som är död, läkarstuderande i Paris och ensamstående mamma till lilla Léo som just nu finns hos hennes föräldrar i Floda utanför Göteborg, Sara har aldrig avslöjat vem som är pojkens pappa. Det här är en mycket välfylld berättelse, det är väldigt mycket som händer på vägen, kanske väl mycket.

Texten utgörs av en prolog två år tidigare, en ung kvinna vaknar efter en våldtäkt, fortsätter med huvudhandlingen som utspelar sig under en månad, från 17 februari till 16 mars, och följs av en sorts epilog tre veckor senare. Berättelsen är kronologisk, varje kapitel är en dag, och inom kapitlen rör vi oss mellan rätt många berättarröster i olika avsnitt, mest frekventa är två kriminalkommissarier: Eva Strid i Göteborg och Fabien Devaux i Paris. Som så ofta har vi också en länge anonym berättarröst, förövarens perspektiv.

Eva är frånskild med vuxna barnen Simon och Linnea, har en jobbig historik med en alkoholiserad mamma som tog livet av sig, en alkoholiserad syster Lena som ställer till ständiga problem som Eva måste lösa, deras bror Mattias verkar inte bry sig så mycket. På jobbet förpestas tillvaron av idiotchefen Gunnar.

Fabien har också en riktig idiotchef, diktatoriska polismästaren Marat, men också en hel del intressanta medarbetare, främst den nye kriminalinspektören Samir Benamar med nordafrikanska rötter som får en rätt stor roll i berättelsen. Fabien är sedan länge gift med Hélène, ett äktenskap som knakar i fogarna, men på jobbet finns en annan kvinna som han attraheras av.

Parispolisen hör av sig till Göteborg för att få hjälp med dödsbudet innan det hela kommer ut i media. Eva är den enda som talar franska så det blir naturligt att hon tar ärendet. Hon åker till Saras föräldrar Johannes och Maria Persson i Floda för att leverera den hemska nyheten. I huset framgår att det är en religiös familj, men när Eva frågar om hon ska ringa efter en präst säger de nej, de vill inte ha med Svenska kyrkan att göra, de tillhör församlingen Uppenbarelsens Utvalda. Eva får också träffa lilla Léo och får klart för sig att det inte finns någon pappa med i bilden, Sara har vägrat att säga något om det.

För trettio år sedan var Eva del av en stark trio som utöver henne bestod av Bosse och Carl. Bägge killarna var förälskade i henne men till slut blev det Bosse hon gifte sig med, ett beslut som hon ibland ångrat. Carl Ekenskiöld gifte sig så småningom i stället med aristokratiska Angélique som kanske passade hans egen överklassbakgrund bättre, de bor i Paris och Carl har gjort en fantastisk karriär, är en av de ledande advokaterna i Paris, välkänd i eliten och mycket förmögen. Eva har inte träffat honom på länge men nu ska det äntligen bli av, de har bokat in några dagar till Angéliques mycket måttliga förtjusning.

Det visar sig finnas kopplingar mellan familjen och Sara; innan hon påbörjade läkarutbildningen arbetade hon hos dem, hon hade också ett förhållande med deras son Eduard, men plötsligt gjorde hon slut med honom samtidigt som hon lämnade det jobbet. Osannolikt sammanträffande med dessa kopplingar? Tja, det är det naturligtvis men det är inte alls ovanligt inom genren, det är vi läsare ganska vana vid, även om dessa författare emellanåt töjer rejält på gränserna för det rimliga, de tar i väl mycket.

Eva involveras allt mer i utredningen och det blir väldigt många hemligheter som avslöjas på vägen mot de multipla upplösningarna. Som sig bör blir det här allt mer personligt för huvudpersonen Eva som så småningom också hamnar i en mycket farlig situation.

Jag skrev nyligen om en annan av årets debuter, Ord betalar ingen skuld, och tog med en lista på frekvent använda komponenter, schabloner om man så vill. Samma lista, med några förändringar, skulle kunna användas här och man kan fråga sig varför så många spänningstexter använder samma saker för att bygga upp sina berättelser? Är det komponenter som delas ut på skrivarkurser? Eller är det försök att skapa en tillhörighet till genren genom att använda samma saker som många använt förut? Jag förstår det inte riktigt.

Annars är detta i huvudsak en välskriven text med en hel del eleganta formuleringar som när Eva tappar cylindern med flytande eyeliner: ”Svärtan ringlar över det vita porslinet, som ett raseriutbrott av Jackson Pollock.”

Det finns ändå några irriterade detaljer i språket, bland annat förekommer begreppet ”omärkta sedlar” väldigt frekvent. För mig var det länge sedan jag hanterade några kontanter alls, men på den tiden stötte jag aldrig på några märkta sedlar så varför är det så viktigt att betona att de är ”omärkta”?

Det är spännande, en hel del intelligenta delar i intrigkonstruktionen, men boken kvalar inte in på topplistan över årets bästa svenska spänningsdebuter.

Författarna

Mia Lundström Charlot och Johanna Aaw är bästa vänner sedan tjugofem år tillbaka och I skuggan av obelisken är deras gemensamma debut. Mia bor i Lille i Frankrike och Johanna bor i Göteborg. Boken har de skrivit helt på distans och skrivandet har gett dem möjligheten att få uppleva både Frankrike och Sverige samtidigt.

Anders Kapp, 2024-09-16

Bokfakta

  • Titel: I skuggan av obelisken.
  • Författare: Johanna Aaw och Mia Lundström Charlot.
  • Utgivningsdag: 2024-09-16.
  • Förlag: Southside Stories.
  • Antal sidor: 374.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Vänta ...