Debuterande Jo Callaghan fick Svenska Deckarakademins pris för årets bästa till svenska översatta kriminalroman för sin bok På ett ögonblick vilket gjorde mig nyfiken så nu har jag läst den. En av huvudpersonerna är erfarna och skickliga kriminalintendenten Kat Frank som är tillbaka till jobbet efter en svår period när hon vårdat sin cancersjuka man John under hans sista tid i livet. Nu är hon själv med artonårige sonen Cam som återhämtar sig efter en depression i samband med pappans död och som alltmer frigör sig från hemmet för att skapa ett självständigt liv. Kat gillar verkligen sin chef och accepterar hans förslag att leda ett pilotförsök med artificiell intelligens som verktyg i polisutredningar och därmed får vi bokens andra huvudperson; en rätt ung och mycket stilig svart man, Lock, är det vanligaste hologrammet som denna AI visar upp. Eftersom det är ett experiment väljer de två kalla fall att utreda; unga män som försvunnit spårlöst. Författaren har själv en bakgrund från AI-forskning vilket resulterar i intressant trovärdighet i relationerna mellan Kat och Lock, komplexa utmaningar i kontakterna mellan människa och maskin. Men är det årets bästa?
I inledningen möter vi en anonym man i uppenbara svårigheter; han kan inte se, ögonen är förbundna, han kan knappt röra på sig, kroppen känns konstigt bedövad, han har inte en aning om var han är eller hur han kommit dit, han är omgiven av en obehaglig antiseptisk lukt, han kan höra att en person kommer in i rummet utan att säga någonting för att sedan gå därifrån igen. I återkommande kursiva kapitel får vi successivt veta mer om honom. En rätt vanlig berättarteknisk form inom genren.
Därefter hamnar vi i polishuset i det lilla samhället Leek Wotton i landskapet Warwickshire, omkring fyra mil sydost om Birmingham. Det är förmiddag den 11 juni, Kat Frank är sen till ett möte med polisdirektör McLeish och det bör man inte vara, han är noga med bokade tider. Men det är en speciell dag; Kat har varit borta från sitt jobb under ett par år i samband med hennes mans svåra sjukdom och död. Nu har hon varit änka i sex månader och tycker det är dags att börja jobba igen, hon är bara fyrtiofem år och har många år kvar. Innan hon tog tjänstledigt var hon mitt i en mycket framgångsrik karriär och var tilltänkt för högre höjder i den polisiära hierarkin. Då var hon helt emot administrativa chefspositioner men nu har läget förändrats; sonen Cam vill inte att hon ska jobba med något farligt, han vill inte förlora den enda förälder han har kvar.
Enligt hennes chef (och vän sedan många år) finns det inga sådana öppningar just nu men han har ett helt annat förslag. En ny inrikesminister med IT-bakgrund har kommit fram till att lösningen på den växande brottsligheten inte är fler poliser utan AI-assistenter. Han tycker själv att det är vansinne men har kommit fram till att det bästa är att acceptera en pilotstudie som tydligt kan visa att det inte fungerar och vill att Kat ska leda den. Han vet vad Kat tycker om frågan, en felaktig AI-analys inom sjukvården spelade en viktig roll för hennes mans död, och tycker att det är en bra bakgrund.
In i handlingen kommer professor Okonedo, en relativt ung kvinna med asiatisk bakgrund som leder ett team vid nationella institutet för AI-forskning som är baserat vid Wawickuniversitetet och det är det teamet som utvecklat AI-assistenterna. Motvilligt accepterar Kat förslaget trots att hon dessutom får ett mycket mindre team än hon önskat. Utöver henne själv har hon bara en kriminalkommissarie, Ryan Hassan, och en kriminalinspektör, Debbie Brown. De två är mycket olika; han är en tydlig karriärist med en hög uppfattning om sig själv som bland annat har en juristexamen och många fällande domar bakom sig innan han nyligen blev befordrad till kommissarie, hon började jobba hos polisen som artonåring vilket var sex år sedan och tar inte mycket plats vid olika möten men är smartare än vad omgivningen, och hon själv, tror. Det är en bra polistrio med kontrasterande karaktärer som vi på vägen kommer nära, särskilt Kat själv utvecklas till en komplex och mångbottnad kvinna som blir mycket levande under läsningen.
Och så har vi naturligtvis professor Okonedo med en stark tro på den nya tekniken och en stark misstro mot det traditionella polisväsendet utifrån personliga erfarenheter; hennes ambition är att ersätta den helt med AI. Hon presenterar AI-assistenten Lock för teamet som existerar i form av ett armband som gör det enkelt för en människa att hela tiden bära med den. Armbandet är fyllt av avancerade sensorer för att uppfatta omgivningen, har mycket snabb kontakt med nätet, kan generera ljud, syntetiskt tal, och kan generera 3D-hologram som innebär att Lock kan existera som en mänsklig gestalt men som också kan levandegöra andra människor eller företeelser i rummet.
Enligt uppdraget ska de arbeta med ett kallt, ouppklarat försvinnande och redan i valet av exakt vilket fall de ska utreda blir det en del motsättningar. Poliserna, som läst på ett antal fall inför mötet, har sina personliga argument och Lock argumenterar enligt blixtsnabba statistiska analyser av enorma datamängder. Det slutar i en kompromiss där de väljer två fall. Tjugoettårige Will Robinsson försvann från familjens hem i Stratford-upon-Avon dit han nyligen återvänt efter att ha tagit en kandidatexamen i teatervetenskap. Artonårige Tyrone Walters växte upp i Handsworth, en utsatt stadsdel i Birmingham, och efter utmärkta studieresultat hade han nyligen börjat studera statsvetenskap vid Wawickuniversitetet när han försvann. Det finns likheter: två unga män som bägge försvann rätt nyligen, för omkring ett halvår sedan, men i övrigt mycket olika, en vit och en svart med helt olika sociala bakgrunder.
Vi får följa utredningarna av dessa två försvinnanden vilket blir mycket läsvärt på flera olika plan där relationen mellan människa och maskin, utan att dominera, blir det mest intressanta. Delar handlar om språklig tolkning. När Kat säger till Lock: ”det är bra” menar hon att det är bra nu, att han ska sluta, men Lock tolkar det som att han gör något bra och fortsätter. Det finns mängder av sådana välfunna konflikter. Författaren för också in intressanta diskussioner om forskningsetik och en hel del annat värdefullt.
Jag har sett boken prisas för sin originalitet, till och med sett ordet unik användas, och förstår det inte riktigt. Att använda artificiella intelligenser som karaktärer är ju vanligt inom litteraturen sedan mycket länge, låt vara oftare inom SF- än kriminallitteraturen, och där finns också många exempel på intelligenta diskussioner om etiska och andra utmaningar i relationer mellan människor och maskiner. Den här författaren gör det väldigt bra, undviker skickligt alla fällor som skulle kunna göra det hela löjligt, det märks att hon har god kompetens inom AI-området, trovärdigt och intressant lyfter hon fram skillnader mellan människor och maskiner, men unikt är det absolut inte.
Ett viktigt kriterium för spänningslitteratur är att den bör vara just spännande och med det avser vi oftast berättelser som överraskar, vi vet inte vad som kommer att hända, berättelsen tar för oss oväntade vändningar. Men så är det inte här, efter femtio sidor kan läsaren enkelt gissa var berättelsen kommer att landa, det är nog en av de mest förutsägbara spänningsromaner jag läst på rätt länge.
Det finns mycket som är väldigt bra, det är en imponerande och läsvärd debut, men att det skulle vara årets bästa till svenska översatta kriminalroman har jag svårt att förstå. I min läsning prioriterar jag svenska författare, mindre än tjugo procent av lästa böcker är översatta från andra språk, men i år har jag ändå läst ny översatt spänning av författare som Linda Castillo, Gillian Mcallister och Jo Nesbø som jag tycker är ännu bättre.
Författaren
Engelska Jo Callaghan har sedan länge forskat om AI och genomik (studier av arvsmassan, DNA) och dess framtida inverkan på arbetsmarknaden. Parallellt med detta har hon odlat en författardröm och gått en del skrivkurser. I samband med att hennes man dog i cancer när hon var fyrtionio år började hon skriva på det som skulle bli hennes debut och där hon både använder sina erfarenheter från forskningen och från privatlivet. På ett ögonblick fick ett mycket positivt mottagande i England och rättigheterna såldes även till Ungern, Tyskland och Sverige. Filmrättigheterna är också sålda i konkurrens mellan flera intresserade bolag. Debuten är starten på en planerad serie så vi kommer att få möta Kat och Lock igen.
Anders Kapp, 2023-12-18
Bokfakta
- Titel: På ett ögonblick (In the Blink of an Eye, översättning Hanna Williamsson).
- Författare: Jo Callaghan.
- Utgivningsdag: 2023-08-15.
- Förlag: Modernista.
- Antal sidor: 336.