Det var några år sedan Jens Lapidus kom med någon ny vuxenbok men sedan igår finns Paradis City ute i handeln. Det finns delar att känna igen från tidigare böcker, som hans nära förtrogenhet med förortskriminalitetens människor och språk, men på många sätt finns här också något helt nytt. Det här är en skrämmande trovärdig dystopi om ett Sverige i en nära framtid när många av dagens oroande samhällssymptom eskalerat till något mycket värre. Det är en storslagen berättelse som kombinerar en fängslande, spännande, berörande dramatik, som ingen läsare kan lägga ifrån sig, med urstarka och insiktsfyllda varningssignaler som handlar om vart vi är på väg om vi inte byter riktning. Jag är riktigt imponerad.

Grundkonceptet för boken är inte nytt, det finns flera varianter men särskilt tänker jag på kultfilmen Flykten från New York från 1981, en framtidsdystopi som utspelar sig 1997 när Manhattan förvandlats till ett muromgärdat fängelse där tre miljoner människor lever i ett laglöst land som behärskas av rivaliserande gäng. När presidenten tillfångatas går uppdraget att försöka befria honom till straffången och före detta elitsoldaten Snake Plissken. I Lapidus version är det Järva i stället för Manhattan, inrikesminister Eva Basarto Henriksson i stället för presidenten och Plissken är här ersatt av Emir Lund.

Att konceptet inte är nytt är absolut inte någon kritik. Det är bara klokt att använda något som fungerar, Lapidus gör det på sitt alldeles egna sätt och bygger in helt nya element som han hämtar från dagens verklighet, ett samhälle som skiljer sig mycket från tidigt 80-tal.

Järva är ett av trettio ”särområden” i detta framtida Sverige, det största och kanske värsta. Här bor 90 000 människor enligt den officiella statistiken och runt 200 000 i verkligheten; en relativt stor svensk stad med andra ord. Runt området finns ”trevnadsdelaren”, en sju meter hög betongmur; Järva är i praktiken ett fängelse som behärskas av rivaliserande kriminella gäng. Det är numera livsfarligt för poliser att ta sig in i området, gängen har stora resurser och arsenaler som klarar av det mesta. I området finns också många ”vanliga människor” som har att kämpa med en nästan omöjlig vardag. Järva kallas ibland ironiskt för Paradis City.

Emir Lund är 26 år och bor i Järva. Småkriminell och liksom många andra i Järva klassad som en SGI (särskilt gängrelaterad individ) vilket innebär att hans rättigheter till välfärd är starkt begränsade. Just det är en stor fråga för honom; han är njursjuk och beroende av regelbunden dialys för att överleva, en dialys som han måste betala själv och det är både dyrt och svårt att få tag på: tillgången på sjukvård och mediciner är osäker. Han var en gång kändis som Prinsen, stor stjärna inom MMA, men just nu jobbar han som våldsam indrivare åt ett av områdets gäng. Han är dömd tre gånger och som en SGI kommer han automatiskt att få livstid om han åker fast en fjärde gång.

Inrikesminister Eva Basarto Henriksson kallas ofta EBH och är populär, många ser henne som politikens sista möjlighet i ett samhälle som faller samman, en trolig statsministerkandidat i nästa val. Hon gör något som ingen annan vågar, ger sig in i Järva för att hålla ett tal till områdets befolkning. Allt går fel, hon blir kidnappad och krisen är ett faktum.

En som arbetar med det personskydd som misslyckas denna dag är Fredrika Falck och hon blir en av berättelsens huvudpersoner. Hon finns på SÄPO och som direkt inblandad blir hon en del av ledningsgruppen som arbetar med kidnappningen, en grupp som i övrigt bara består av höga chefer inom polisen, säkerhetspolisen, författningsskyddet och FRA. Läget är näst intill omöjligt, försök att ta sig in i området för att befria ministern möts med en övermäktig vapenmakt.

Emir blir gripen, finns utanför Järva där han hotas av livstidsstraff när en av Fredrikas chefer kommer på idén att använda honom som infiltratör. Han ska tillbaka till Järva för att ta reda på var ministern finns. Om han ställer upp och lyckas slipper han livstidsstraffet och kanske ännu viktigare: han får rätt till statlig dialys kostnadsfritt.

Alla som läst Lapidus kommer att känna igen mästerskapet när det gäller att bygga en intensiv intrig som fångar läsarna, som mycket bärs av rappa dialoger med hans speciella språk, snabba scenväxlingar, en beundransvärd berättarteknik. Att bygga denna fiktiva värld är inte enkelt och om jag förstår det rätt har han arbetat ovanligt länge med denna text. Resultatet är bländande, han är en så skicklig samhällsarkitekt som här byggt starka och trovärdiga miljöer av många olika slag. Utöver ”särområdena” finns det också andra slutna samhällen som valt det själva, med uteslutande ”äktsvenska” innevånare och i berättelsen får vi besöka ett av dem, ”kontraktssamhället” Tallänge som omdefinierat det vi annars brukar avse med ”samhällskontraktet”. Ett av flera exempel på imponerande och skrämmande skapelser av författaren.

Jag tycker han är bättre än någonsin i sin karaktärsutveckling; på vägen växer den fram många intressanta och levande människor som vi får möta i texten. En av dessa är Nova, en enormt stor influencer, #Novalife, som just vunnit det största priset på Shoken Awards. Shoken är den plattform som tog över när YouTube gick under. Nova är en annan av huvudpersonerna i berättelsen, en ytlighetsdrottning vars glitter bärs av en ständig pillerkonsumtion, en människa som också visar sig ha andra sidor. Inte minst finns här flera karaktärer av olika slag som överraskar genom att växa och visa mod i omöjliga situationer.

För att fungera som verktyg måste framtidsdystopier ha någon sorts verklighetsförankring; finns det någon sådan förankring för Lapidus nya text? Redan i augusti 2018 lanserade moderatledaren Ulf Kristersson det han kallade visitationszoner vilket är speciella geografiska områden där människor skulle ha en sämre rättssäkerhet än medborgare på andra platser. Det är bara ett av många verkliga steg som pekar i riktning mot Paradis City, så visst finns det en förankring i dagens politik men också i ett samhälle som tydligt präglas växande klyftor och skarpare motsättningar i Sverige och än mer i en del andra länder, inte minst USA.

Sedan är det klart att en författare behöver ta i en del för att det ska bli intressant läsning och det finns verkligen spektakulära scener i Paradis City som också skulle kunna fungera bra på film. Tar han i för mycket? Tja, kanske finns det några inslag som tänjer rejält på gränserna, men det har jag inga problem med.

Det har alltid funnits samhällskritiska inslag i Jens Lapidus författarskap men han har nog aldrig varit så politisk som nu. Han är inte alls ensam om det, vi kan se det hos andra författare, John Ajvide Lindqvists nya bok Vänligheten är bara ett av många andra aktuella exempel och det är inte konstigt. Det finns så mycket i samtidens samhällsutveckling som ställer krav på skönlitteraturen som motståndsrörelse, en rörelse som står för humanism, empati, öppenhet och som försvarar rätten till samtalen där olikheter kan mötas med respekt och intelligens; som står för allt det som hotas av samtidens splittring, rädsla och hat. Alla dessa starka och modiga författarröster gör mig lycklig i en annars ganska mörk samtid. Bra jobbat Jens Lapidus! Och stort tack för att du förpackar dina tankar i en så spännande, fängslande och berörande berättelse!

Anders Kapp, 2021-02-25

Bokfakta

• Titel: Paradis City.
• Författare: Jens Lapidus.
• Utgivningsdag: 2021-02-24.
• Förlag: Bonniers.
• Antal sidor: 381.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Jens Lapidus.
• Läs vad andra skrivit om boken.