American Dirt är tveklöst den mest omtalade boken i USA i år. Det började redan på manusstadiet 2018 när nio förlags budgivning under tre dagar gav författaren Jeanine Cummins ett avtal värt ett sjusiffrigt belopp (i dollar). Omfattande hyllningar har kombinerats med en så våldsam kritikstorm att förlaget tvingades ställa in hennes lanseringsturné på grund av oro för hennes personliga säkerhet. I januari kommer den ut på svenska med titeln Amerikansk jord och jag har just läst en förhandsutgåva. Det är en verkligt gripande roadtrip-berättelse om Lydia och hennes åttaåriga son Luca, enda överlevande sedan resten av släkten, sexton människor, mördats av en drogkartell i Acapulco, och deras flykt norrut mot USA undan en säker död. Författaren lyckas definitivt med sitt uppsåt att förvandla den latinamerikanska flyktvågen från namnlös statistik till något djupt personligt.
Lydia driver en liten bokhandel i Acapulco och har ett bra liv tillsammans med sin älskade man Sebastián och deras son Luca. Hon har nyligen fått en favoritkund, Javier, och de träffas ofta för samtal om litteratur och annat viktigt i livet. Sebastián är undersökande reporter som just arbetar på ett avslöjande reportage om ledaren för knarkkartellen Los Jardineros. Så småningom inser paret att de ägnar sig åt samma person, Javier är kartelledaren.
Efter mycket vånda publicerar Sebastián sitt avslöjande. De är naturligtvis rädda, våldsnivån är hög på många håll i Mexico med kriminella karteller som slåss om makten och en omfattande korruption. Men det verkar gå bra ända tills det inte går bra alls. När släkten har en fest kommer de beväpnade männen från drogkartellen för att hämnas. De dödar alla men Lydia och Luca lyckas gömma sig. Lydia inser att de måste fly direkt annars kommer de också att dödas av den mäktiga kartellen.
Det här kanske låter som en spoiler av en hel thriller, men det är det inte, det är bara upptakten på denna bok som handlar om deras flykt norrut. Svårigheterna är enorma, de har ingen aning om vilka som det går att lita på och vilka som är de kriminellas hantlangare, de måste ta sig fram i anonymitet. De har många, många mil som de måste ta sig för att försöka komma över gränsen till USA. Så småningom förenas de med många andra flyktingar från olika delar av Latinamerika.
Stora delar av resan går på ”La bestia”, godståg där migranter håller sig gömda på vagnstaken, men där hotar också faror av många olika slag.
Författaren bygger ett rikt personage av många olika och intressanta karaktärer som prövas och förvandlas under prövningarna. Många växer med oväntat mod, intelligens och barmhärtighet, andra gör det inte. Min favorit är nog lilla Luca; ibland traumatiserat ordlös med autistiska dag, geografinörd med någon sorts GPS i hjärnan, ibland otroligt modig med ett imponerande civilkurage och stark solidaritet med olyckskamrater bland migranterna. Varje steg av resan är en kamp och många går under på vägen.
Jeanine Cummins har ett mycket eget språk som går i vågor. Vågdalar med ett lugn avlöses av vågtopparnas dramatik som tangerar svulstighet i hetsigt ordrika och känslostarka meningar. Först hade jag rätt svårt för de mest dramatiska ordsvallen, men gillar det mer och mer genom läsningen.
Det är en stark och djup berörande skildring som har en stark förankring i en aktuell och skrämmande verklighet som berör miljoner människor.
Kritiken
Efter en första våg av översvallande recensioner från kända kritiker som läst texten i förväg startade en våldsam debatt ungefär en månad innan boken kom ut i USA i januari i år. Vad jag kan förstå handlar kritiken om tre saker.
Hon är vit, har inte latinamerikanskt ursprung (bara en mormor från Puerto Rico), och har därmed inte rätt att skriva denna berättelse, hon snyltar bara på latinamerikanska människors erfarenheter. Det är lika rimligt som att säga att engelsmannen Shakespeare snyltade på italienare när han placerade en del av sina berättelser där.
Det andra argumentet handlar om att den inte är realistisk, den ger inte en sann bild av denna migration. Det är lika rimligt som att hävda att den kanske största och första roadtrip-författaren Homeros borde ha varit med på båten för att kolla om de där cykloperna som Odysseus möter på en ö verkligen är realistiska. Bakom boken ligger fem års research men syftet var aldrig att skriva någon sorts dokumentär fackbok, det här är skönlitteratur!
Visst är det sant att merparten av de latinamerikanska flyktingarna inte har den bildade, relativt välmående, medelklassbakgrund som Lydia har, men genom att skapa en sådan karaktär skapar författaren också en kvinna som den stora majoriteten av läsarna också kan känna igen sig i, verkligen ta till sig, vilket förstärker känslor och insikter om flyktens personliga villkor. Och visst är det sant att verklighetens ledare för de grymma drogkartellerna inte har den bildning som karaktären Javier har, men det ger oss läsare en tydlig känsla av att han är en människa, inte endast avhumaniserad ondska. Den dag vi inte kan se att ondskans hantlangare också är människor så har ondskan segrat. Även detta ett klokt skönlitterärt val av författaren.
Det tredje argumentet handlar om att hon reproducerar falska bilder av USA som ”The promised land”. Även om det i texten finns med brutala vita medborgargarden som jagar migranter på den amerikanska sidan av gränsen och en del andra negativa sidor hos USA finns möjligen ett visst fog för denna kritik, men den bilden är svår att undvika. Berättelsen handlar om en flykt från något vidrigt och då måste målet för flykten vara något bättre än det man flyr ifrån.
Kritiken var så upphetsad och våldsam att förlaget ställde in författaren lanseringsturné med hänsyn till hennes personliga säkerhet. För mig säger denna storm mer om det våldsamt uppskruvade och konfliktfyllda debattklimat som råder i USA sedan några år, än den säger något intressant om denna bok.
Trots denna massiva kritik har boken redan en miljonupplaga, översätts till 30-talet språk, och finns just nu med i finalrundan för Goodreads pris för årets bästa skönlitterära bok.
Översättningen
På original heter denna bok American Dirt, inte American Soil, vilket det skulle ha blivit om man översatt den svenska titeln, Amerikansk jord till engelska. Inser svårigheterna och kan inte riktigt se något svenska ord som kan ta med mångtydigheten i ”dirt” till vårt språk vilket är tråkigt.
Det jag läst är en okorrigerad förhandsutgåva och jag hoppas att förlaget i sista svängen, innan den riktiga tryckningen, ser över delar av översättningen. Den är absolut inte dålig, men hackar här och var, främst när det gäller Jeanine Cummins ovanligt kreativa användning av adjektiv som är spännande på engelska men uppenbart svåra att föra över till svenska. Jag är definitivt ingen översättare, men i all ödmjukhet vill jag ändå lyfta fram två exempel.
- Originalets text: ”They’ve survived long enough to see the sun-clogged streets and throttling colors of Mexico City.”
- Aktuell översättning: ”De hade överlevt länge nog för att få se Mexico Citys soltröga gator och kväljande färger.”
- Kanske bättre: ”De hade överlevt länge nog för att få se Mexico Citys soldränkta gator och urblekta färger.”
Här finns två krångliga adjektivanvändningar: ”sun-clogged streets” beskriver väl ordagrant gator som är igensatta eller tilltäppta av sol vilket ”soldränkta” kanske kan fungera för att beskriva, men knappast ”soltröga”; ”throttling colors” tror jag är en av författarens många egna uppfinningar men uttrycket bör väl beskriva färger som är strypta eller nertonade vilket ”urblekta” kanske kan beskriva, men knappast ”kväljande”? Som jag uppfattade det vill författaren här lyfta fram en skillnad mellan huvudstaden och Acapulco där husen är målade i mycket starka färger.
- Originalets text: “… with one fold of his bright green robe slung jauntily over his arm. Beneath this genuine onslaught of sensory stimulation, Luca manages to temporarily bury his guilt.”
- Aktuell översättning: ”… med ett veck av sin knallgröna klädnad käckt hängande över armen. Under denna veritabla anstormning av sensorisk stimulans lyckas Luka begrava sina samvetskval för stunden.”
- Kanske bättre: ”… med ett veck av sin ljusgröna dräkt självsäkert hängande över armen. Under detta verkliga angrepp av sinnesintryck lyckas Luca tillfälligt begrava sina skuldkänslor.”
Även här krånglig adjektivanvändning så sannolikt är det klokt att särskilt spana efter sådant i sista korrekturläsningarna. Det finns en hel del exempel liknande de som jag lyfte fram här.
Författaren
Jeanine Cummins, född 1974, är en amerikansk författare som debuterade 2004 med biografin A Rip in Heaven som handlade om mordet på två av hennes kusiner och den följdes sedan av två romaner. Hon fick sitt stora genombrott i år med Amerikansk jord som har sålt i över en miljon exemplar och översatts till ett trettiotal språk. Cummins har utbildat sig inom engelska och kommunikation och har arbetat i över tio år inom förlagsbranschen. Hon ägnade fem år åt research inför och under skrivandet av Amerikansk jord. Hon bor i New York tillsammans med sin man och två barn.
Anders Kapp, 2020-11-28
Bokfakta
- Titel: Amerikansk jord (American Dirt, översättning Molle Kanmert Sjölander).
- Författare: Jeanine Cummins.
- Utgivningsdag: 2021-01-13.
- Förlag: Bazar.
- Antal sidor: 459.