Hon är så lycklig, fortfarande fylld av pirrande kåthet efter natten, längtar redan tillbaka till honom, han som fortfarande sover uppe i huset, hon ska bara hoppa i från bryggan och simma en liten stund i havsviken som hon gör varje morgon året runt. Det sprudlande ljuset förvandlas till förfärande mörker i en av de snyggaste inledningar jag läst på länge; Jeanette Bergenstav är tillbaka, nu med Havsgrav, den tredje boken med den nu fyrtiofemåriga journalisten Jennifer Sundin i huvudrollen. Författaren etablerade redan i den första delen ett eget språk, rakt och brutalt som få andra, och har blivit allt säkrare i denna speciella bokstavsvärld. Här finns bland annat också en hejdlös drift med hela självhjälpsgenren, den stora industri som profiterar på människors osäkerheter och dåligmåenden. Det här är en författare med rejält mod, hon tar gärna i på många olika sätt vilket ger oss läsglädje; imponerande underhållning.

Berättelsen rör sig länge i två spår som så småningom går samman, inte särskilt originellt som berättarteknik men ovanligt väl genomfört. I det ena finns återkommande huvudpersonen Jennifer Sundin i centrum, liksom författaren lider hon av kronisk foglossning, något riktigt smärtsamt och funktionsnedsättande, och hon kämpar nu intensivt med att försöka bli av med sitt skadliga tablettberoende. Sedan tre veckor befinner hon sig i den röda lilla sjöboden på Hälsö i Göteborgs norra skärgård, bara en halvtimma hemifrån, och plågas fortfarande av abstinensen efter de olika mediciner som hon så länge varit beroende av.

Efterverkningarna av skilsmässan och exet Sebastians svinaktiga beteende är också något som stör hennes liv; när hans nya kvinna Gabriella nyligen givit dottern Alicia ett förslag: ”Skulle inte du vilja bo hos pappa och mig hela tiden?” blossade vreden upp igen. Hon är också arg över att Sebastian vägrar att ta hänsyn till sonen Williams ADD-diagnos, säger bara till honom att han måste ta sig i kragen, skärpa sig. Men just nu passar det ganska bra att barnen är med dem på franska Rivieran denna sommar, hon skulle inte klara av att vara en bra mamma under den här avvänjningen, det är bättre att vara ensam. Riktigt ensam är hon ändå inte, älskade collien Goblin finns hela tiden vid hennes sida.

Ett tredje störningsmoment handlar om Annie; i ungdomen var de allra bästa vänner, hon kallar fortfarande Jennifer för sin syster men det är inte alls ömsesidigt, Jennifer kan inte förlåta henne för det hon gjort men de håller ändå kontakt, tack och lov på distans, Annie bor numera i USA. Jennifer kämpar ständigt med sin usla ekonomi men det gäller inte alls för Annie som har väldigt gott om pengar. Under sin avvänjning skulle Jennifer behöva stöd från någon skicklig terapeut, men den offentliga vården erbjuder bara köer. Annie löser problemet, hittar Klaus Grossman, en välkänd tysk drogterapeut som sommartid finns på Hälsö. Visst är Jennifer tacksam, hon skulle aldrig ha råd med något sådant, de återkommande samtalen med Klaus blir viktiga för henne, men när Annie plötsligt dyker upp på ön blir Jennifer allt annat än glad.

Det är alltså en hel del som handlar om Jennifers personliga förhållanden vilket är både läsvärt och intressant men själva fallet i denna bok närmar vi oss först när hon lär känna Cilla Hansen, länets enda kvinnliga yrkesfiskare. Hon jobbar inte just nu men det handlar inte om att hon skulle ha gått i pension, hon är bara runt sextio och väldigt vital, lär bland annat Jennifer fridyka vilket gör underverk för hennes smärtor. Det handlar i stället om sorgen efter trettiotreåriga dottern Marinas död nyligen. Polisen har avfärdat det som en olycka, rättsläkaren tror det var en anafylaktisk chock, hon var mycket allergisk och kanske hon råkat ut för någon brännmanet under simturen då hon dog trots att de omgärdat den lilla viken med nät för att undvika just det. Cilla tror inte alls på det, hon tror någon dödat dottern, vet att Jennifer varit kriminalreporter och ber om hennes hjälp.

I den andra tråden kallas berättarrösten för Poseidon. Han befinner sig en bit norrut på västkusten jämfört med Hälsö, på en liten ö utanför Lysekil, Utposten, landets västligaste ö, en gång i tiden en karantänstation för kolerasjuka (fiktiv ö tror jag, kanske inspirerad av verkliga karantänstationen på Känsö en bit längre söderut). Trots att det är svindyrt hade han anmält sig till Katarsis retreat, betalat in alla pengarna utan ångerrätt, hoppas att deras speciella form av psykologisk katarsis ska hjälpa honom att hantera en del svåra trauman från uppväxten, inte minst mammans grova övergrepp under lång tid. Det är höst, oktober 2021, börjar blir rått och kallt.

Redan vid ankomsten får han lära sig en del strikta regler. Alla personliga tillhörigheter måste han lämna ifrån sig, även sitt namn, under tiden på ön går deltagarna under andra namn, i hans fall alltså Poseidon, de ska raka av sig allt hår och de måste bära speciella kläder. Verksamheten leds av en karismatisk kvinna som kallas Mercy, hon har en yngre och mycket vacker kvinna som assistent, Nova. Här finns också en äldre man, stor och stark, som hjälper till med praktiska saker. Han är den enda som har ett verkligt namn, Sten, och det är han som står som ägare för det bolag som driver verksamheten.

Vi får följa Poseidon och de övriga deltagarna: Ängel, Viking, Vide, Ametist, Venus och Mars, genom allt mer brutala utmaningar under veckorna på ön; hela tiden upprepas mantrat: ”Genom rädsla blir jag fri. Genom smärta blir jag ren. Genom rening blir jag ny.” Det hela slutar naturligtvis i katastrof.

Som läsare förflyttas vi hela tiden mellan de två spåren, det blir fler som dör på vägen mot den dramatiska upplösningen när spåren gått samman, de dör på groteska sätt, den här författaren är inte rädd för att ta i, hela tiden med koppling till det hav som finns redan i titeln. Det finns flera rätt skruvade sidoberättelser, udda karaktärer och helt oväntade och absurda detaljer att glädjas åt under läsningen. Det hela gör också underverk för Jennifers ekonomi; hennes artiklar om allt som sker får ett enormt genomslag i nyheterna.

Vi får också flera brutala scener som är rätt typiska för den här författaren. Vi får till exempel träffa Carl-Hugo Hovström, vd för Hovstroem Invest som nyligen fått pris som landets mest jämställda företag. Han sitter och fyllnar till i centrum av likasinnade kostymmän på krogen, beter sig vidrigt mot den unga servitrisen, och Jennifers bestraffning är gränslöst kul.

En bra teknik inom genren är villospår, redan på sidan femtioett känner jag mig rätt säker på vart vi är på väg. Naturligtvis har jag fel och att bli lurad är i detta sammanhang ett rent nöje.

En detalj som gör mig glad dyker upp redan på sidan fjorton: ”Och svalt de runda vita, orange eller blå löftena om mindre värk och mer sömn.” Inte de fula avarterna ”orangea” eller ”blåa” som allt oftare verkar dyka upp i olika texter. Men säg den glädje som varar för evigt, en del avarter dyker upp även i denna text men inte så mycket att de stör läsningen på något allvarligt sätt.

Författaren älskar verkligen havet, växte upp i skärgården på Brännö, är kustskeppare, har tillsammans med sin man haft båt i över trettio år och de planerar för en riktig långresa om ett par år. När hon drabbades av kronisk foglossning var den relativa tyngdlösheten i vatten den enda platsen där hon kunde röra sig under flera år. Även om havet bitvis kan vara rätt hemskt i den här texten kanske det är den kärleken som drivit fram denna fantastiskt underhållande text, riktig imponerande.

Författaren

Jeanette Bergenstav är född 1967 och har jobbat som frilansande skribent i över trettio år. Förutom mängder av reportage och personporträtt från världens alla hörn har hon också skrivit två spänningsböcker för barn, en bilderbok och en hundträningsbok. Hon har bland annat varit verksam som kriminalreporter och den erfarenheten tar hon med sig i sitt författarskap. Hennes debutroman för vuxna, Syndoffer från 2021, fick en hel del positiv uppmärksamhet. Det var den första delen i spänningsserien om Jennifer Sundin som följts av Nattrov 2022 och nu Havsgrav. Hon bor med sin familj i Torslanda utanför Göteborg.

Anders Kapp, 2024-03-27

Bokfakta

• Titel: Havsgrav.
• Författare: Jeanette Bergenstav.
• Utgivningsdag: 2024-03-27.
• Förlag: Norstedts.
• Antal sidor: 465.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Syndoffer.
• Läs vad andra skriver om boken.