Prestationsångest och skrivkramp pratar en del författare om när det är dags för uppföljaren till en lyckad debut. Ofta har de ägnat lång tid åt att finslipa texten till den första boken och nu ska det gå fortare utan att tappa kvalitet. Det kan vara nervöst även för oss läsare. Resultaten är blandade men det är mycket sällsynt med det stora klivet från bra till lysande som Jacob Lindfors tar med nya Sidenvägen som kommer ut i dag. Här verkar debuten mest ha varit en uppvärmning innan han vågar kasta sig ut med full kraft, utan några skyddsnät alls. Det här är naturligtvis långt ifrån fantasygenren men jag tänker ändå på en del av de mest storslagna scenerna från Sagan om ringen och liknande verk under läsningen. Det känns naturligt att filmrättigheterna till denna trilogi redan är sålda; här finns underlag till en internationell storfilm som vi läsare redan nu kan uppleva i våra huvuden när vi följer Mattias Kassians strapatser i Himalaya.

Trilogins första del, Vinterpacket, kom ut för ganska exakt ett år sedan, och där fick vi lära känna huvudpersonen Mattias Kassian; en gång i tiden adopterad från Rwanda till en uppväxt med mamma Matilda under enkla förhållanden i Västerås. Han växte upp till stor ung man som valde en militär karriär för att så småningom hamna i SOG, Särskilda operationsgruppen, den främsta elitgrupperingen som finns i landet. Han är huvudperson utan att dominera helt, här finns element av kollektivroman där Mattias vänner och kolleger inom SOG också har viktiga roller.

Vinterpacket var från början en ”normal” kriminell organisation i norra Sverige som sprängdes för att sedan återuppstå till en mycket mer samhällsfarlig organisation under ny ledning och med internationella kopplingar. Bland de många vi fick lära känna inom Vinterpacket fanns då sextonåriga Joline Elvén, kidnappad av gruppen, som också har en stark roll i den nya boken.

Efter den dramatiska upplösningen i Kiruna i den förra boken har Sverige hamnat i ett säkerhetspolitiskt mycket spänt läge, inte minst är hoten från Ryssland akuta. Det händer mycket som kräver insatser från SOG, men organisationen är sargad efter tidigare händelser och man får stöd av elitförband från de nordiska grannländerna, inte minst från norska Jegertroppen – världens första specialförband med bara kvinnliga soldater.

Vinterpackets ledare dödades i förra bokens avslutning, men det innebär inte att just den faran är över. Det var uppenbarligen någon som styrde och finansierade honom och hans verksamhet. Han fick också stöd av ryska legosoldater på plats i Sverige under ledning av en Luca Alekseijev som dödades av Joline Elvén. I analyserna av den dator som Alekseijev lämnade efter sig har man inte fått fram så mycket information, men man har kunnat se på vilka platser han kopplat upp sig under en längre tidsperiod. Det handlar om platser i Afghanistan, Pakistan, Kashmirområdet och Indien; i och kring bergskedjan Himalaya. Sannolikt finns fiendens bas på någon av dessa platser.

Trots den spända situationen i Sverige utrustas en liten grupp för att i hemlighet uppsöka dessa platser. Men det går fel nästan direkt. De börjar i Kabul som nyligen tagits över av talibanerna (författaren håller sig aktuell), de upptäcks och attackeras av någon välutrustad gruppering (oklart vilka, knappast talibaner) och under flykten därifrån träffas en av bilarna av en granatkastare och rasar ner i ett stup. De andra är övertygade om att alla dödats, fortsätter flykten och kommer tillbaka till Sverige. Men Mattias Kassian överlever mirakulöst och bestämmer sig för att själv försöka ta sig fram till platserna. Hans strapatser under lång tid i en på alla sätt fientlig miljö upptar en hel del av berättelsen och det är en fantastiskt välskriven skildring.

Parallellt med hans frånvaro händer mycket i Sverige; det görs försök att få fart på Vinterpacket igen och det verkar allt mer uppenbart att Ryssland snart kommer att anfalla Norrbotten.

Generellt är jag ingen stor entusiast för subgenren internationella militärthrillers men Jacob Lindfors gör det ruskigt bra på så många olika plan. Researchnivån är galet imponerande i alla delar: de levande miljöerna i Centralasien (just där har jag aldrig varit men jag har varit på Yasuragi där Zander Karlén, fascinerande wannabeledaren för nya Vinterpacket, gör ett besök och här vimlar det av träffsäkra detaljer från denna SPA-miljö), den internationella politiska kontexten, de militärt orienterade detaljerna och mycket mer än så. Han struntar fullkomligt i mellanmjölken och kastar sig ut i det storslagna dramat utan rädsla och ändå utan att förfalla till fantasier långt utanför det tänkbart möjligas gränser. Han bygger många olika, levande och intressanta, karaktärer, både kvinnor och män (undviker skickligt ett överdrivet manligt perspektiv som annars är vanligt inom denna typ av berättelser). Här finns en hel del vapen och våld, men han faller inte ner i den inte ovanliga fetischismfällan; här är det människorna som står i centrum. Han har en stark dramaturgisk förmåga i byggandet av flera parallella skeenden som alla leder fram emot en grandios final, även denna gång i Kiruna. Till detta kommer författarens starka språkliga förmåga. En liten extra bonus är att omslagsformgivaren Niklas Lindblad tagit samma steg från bra till lysande.

Det finns en detalj som jag har vissa problem med. Dramaturgin i denna typ av berättelser kräver ett visst mått av överdriven individualisering, både när det gäller hjältar och skurkar. På hjältesidan fungerar det bra; Kassians förmågor kanske är rätt orealistiska men håller sig ändå på en alldeles rimlig nivå för denna kontext och dessutom finns han i ett sammanhang med många andra viktiga karaktärer. Jag vet att den stora skurken som hotar hela världens existens är så så tacksam, vi har mött honom (alltid en man) så många gånger i Bondfilmer och på andra håll, men storskurken här är på gränsen till att falla utanför även rätt vida ramar. Det kan bli lite prövande, särskilt i en samtid där många i den verkliga världen drabbats av en överdrivet individualiserad syn på samhällsutvecklingen vilket är en farlig tendens.

Men det ändrar inte det faktum att författarens stora steg från bra till lysande är riktigt imponerande. En liten varning till dig som tänker läsa den här boken: Sidenvägen avslutas med en oväntad cliffhanger som innebär att du kommer att drabbas av en stark längtan efter denna trilogis kommande final.

Författaren

Jacob Lindfors är född 1988, uppväxt i Stockholms sydöstra förorter och är i dag bosatt i samma område, nu Rönninge i Salems kommun, tillsammans med sambo och två söner. Efter gymnasiet blev det militärtjänst i Boden och sedan universitetsstudier i Umeå och Uppsala med statsvetenskap som huvudämne och en huvudsaklig inriktning mot freds- och konfliktstudier vilket resulterade i en kandidatexamen i Uppsala. Under och efter studierna kom en del olika jobb med inriktning på marknads- och omvärldsanalys, bland annat för Unicef. 2013-2016 arbetade han som politisk sekreterare för Moderaterna i Riksdagen inom olika politikområden, bland annat säkerhetspolitik, bostadspolitik, arbetsmarknad och integration. Efter det har han arbetat som omvärldsanalytiker för AFA Försäkring, bland annat med arbetsmarknad, hälsa och hållbarhet, digitalisering och framtidstrender. Vinterpacket var hans debut 2021 och starten på en trilogi som nu kompletterats med den andra delen Sidenvägen.

Anders Kapp, 2022-01-20

Bokfakta

• Titel: Sidenvägen.
• Författare: Jacob Lindfors.
• Utgivningsdag: 2022-01-20.
• Förlag: Piratförlaget.
• Antal sidor: 600.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Vinterpacket.
• Läs vad andra skrivit om boken.