Tänk att jag som alltid ogillat militärt orienterade thrillers, oftast naivt överpatriotiska (amerikanska) och / eller frossande i vapenteknologi och våld, skulle falla så kapitalt för Jacob Lindfors kvartett Vinterpacket som nu avslutas med Eftervintern. Här finns en episk storslagenhet mitt i dagens komplexa och konfliktfyllda världsläge skildrat genom det djupt personliga hos några människor som försöker navigera sig fram så gott de kan, försöker att använda sina speciella förmågor för att mitt i allt elände ändå göra något betydelsefullt. Det är också imponerande skickligt att skapa en alternativ och fiktiv samtid som faktiskt tillför andra perspektiv på dagens verklighet. Liksom tidigare riktigt välskrivet med en myllrande intrig och en riktigt spännande dramatik. Om du inte läst dessa böcker är du att gratulera, du har många timmars lustfylld spänningsläsning framför dig.

I tidigare delar har det avslöjats att Sverige ända sedan kalla kriget haft egna atomvapen gömda djupt nere i bergstunnlar nära Kiruna. Officiellt är det fortfarande en hemlighet men nu är det fler som vet det, både i Sverige och i en del andra länder. För att hantera denna säkerhetspolitiska katastrof görs ett försök att bli av med vapnen, de transporteras på ett malmtåg mot Narvik där en amerikansk kryssare väntar för att föra dem till destruktion. Men malmtåget utsätts för sabotage och på nyhetsbilder av sönderslagna vagnar på en fjällsida framgår tydlig vad det handlar om: Sverige har hemliga kärnvapen.

Det här ger Ryssland anledning att attackera Norden; man går in i Finland (som inte finns med i Nato i den här fiktionen) och upprättar en rysk enklav runt Rovaniemi. Den omringas av finsk militär som dock inte vågar angripa basen; enligt flera samstämmiga uppgifter har Ryssland tagit dit taktiska kärnvapen som från den platsen kan nå samtliga nordiska huvudstäder och många andra mål.

Det finns många intressanta bihistorier och en av dem börjare redan i prologen där vi får träffa Jordan Morrow, hög officer i den amerikanska flottans specialförband DEVGRU. För fyra år sedan hade han ett förhållande med sjuksköterskan Talora Al-Jehani när de arbetade i ett flyktingläger nära Damaskus. Han har fått reda på att hon numera har en treårig dotter som heter Doraa. Jordan har inga egna barn och kommer knappast att få några men kanske är Doraa hans dotter så han besöker Talora som numera bor i Tel Aviv tillsammans med dottern och sin mamma.

En av seriens återkommande huvudpersoner, den svenske elitsoldaten Mattias Kassian med rötter i Rwanda, ledde en liten grupp som följde malmtåget och var snabbt på plats där det hade spårat ur efter en explosion. De hamnar i skottlossning innan angriparna försvinner på snöskotrar.

I Narvik lämnar den amerikanska kryssaren hamnen så fort de får information om sabotaget men två personer stannar kvar: Jordan Morrow och kollegan Tim Abraham får tag på en bil och ger sig iväg mot Sverige för att se om de kan hjälpa till i den kris som uppenbart är på väg.

En annan av de återkommande huvudpersonerna, Madeleine Hansen, kommenderas till Finland för att om möjligt ta sig in bakom fiendens linjer för att samla information och genomföra sabotage. Men när hon ansluter till ett finskt förband angrips de av övermäktiga ryska styrkor och hon grips. Hennes tid i en brutal fångenskap tillhör de starkaste trådarna den här berättelsen.

En annan berättarröst tillhör den ryske överstelöjtnanten Yegor Illyin som står presidenten nära och som ofta leder de mest utmanande uppdragen med hjälp av sin specialiststyrka Vympel. Han får i uppdrag att åka till Rovaniemi för att leda delar av verksamheten där. Han träffar Madeleine och är den som bestämmer över hennes behandling; hon ska vändas med extrema metoder och Madeleine har aldrig hatat någon lika mycket som hon hatar honom. ”Han var tiden som kommer, han var döden för Nordens folk. Och han skulle inte få lämna Rovaniemi vid liv.”

Ytterligare en berättarröst har Nousha Hahr som tillsammans med sin man Darius byggt upp Hahr Security Insights. Sedan han dog leder hon ensam ett av världens främsta säkerhetsföretag från sin bas i Paris. De har uppdrag i konflikthärdar runt om i världen, den svenska försvarsmakten vill ha deras hjälp med hon är mycket skeptisk trots att Sverige är hennes hemland.

Läget verkar hopplöst, den ryska krigsmakten kan inte besegras men en forskare i rysk krigsföring kommer med en idé om hur man skulle kunna besegra Ryssland utan att kriga. Det handlar om olika operationer som skadar Kreml, och framför allt presidenten, maximalt. Det handlar om ”den farligaste och mest kontroversiella militäroperationen i Sveriges historia” och Mattias Kassian får uppdraget att leda en liten grupp som ska utföra dessa insatser. Självklara är hans närmaste kollega med kodnamnet Bitter, hans norska flickvän Tonje och hennes kollega Dagsland. Men han behöver två till och på vägen till ett möte i Boden där han måste göra sina val träffar han Tim Abraham som han känner sedan tidigare och verkligen respekterar. Mattias chef blir inte glad men Tim och Jordan Morrow blir de sista två medlemmarna i gruppen.

Utförandet av dessa uppdrag som på olika sätt skadar Kreml utgör huvuddelen av denna avslutande del i kvartetten och det för den lilla gruppen till olika delar av världen. Bland många andra platser hamnar de i Tel Aviv där Talora får en roll i handlingen. Så småningom ändrar sig Nousha och tillsammans med mycket speciella kvinnan Ceres Berggren hjälper de gruppen med sina kunskaper och resurser.

Den här författarens kvartett fyller mig med beundran, men jag måste ju hitta något att gnälla på så jag tar en mening: ”Väggarna var klädda med orangea och marinblå hexagoner i ett ljudisolerande material …” Jag vet att SAOL numera (motvilligt) accepterar formen ”orangea” men det hindrar inte att det är estetiskt vederstyggligt. Det finns två lösningar: Man kan i stället för anglicismen orange använda sig av den mer svenska synonymen brandgul som enkelt låter sig böjas men det ordet verkar ju vara på utdöende. Enklast är förmodligen att följa kloka rekommendationer om att betrakta orange som oböjligt och skriva det just så även i bestämd form plural. Riktigt konstigt blir det när meningen innehåller ”blå” i stället för det nästan lika fula men i sammanhanget mer konsekventa ”blåa”.

Men det är det enda jag kommer på, en liten bagatell, i det som annars är en oreserverad hyllning. Det ska bli riktigt intressant att se hur han går vidare med sitt författarskap.

Författaren

Jacob Lindfors är född 1988, uppväxt i Stockholms sydöstra förorter och är i dag bosatt i samma område, nu Rönninge i Salems kommun, tillsammans med sambo och två söner. Efter gymnasiet blev det militärtjänst i Boden och sedan universitetsstudier i Umeå och Uppsala med statsvetenskap som huvudämne och en huvudsaklig inriktning mot freds- och konfliktstudier vilket resulterade i en kandidatexamen i Uppsala. Under och efter studierna kom en del olika jobb med inriktning på marknads- och omvärldsanalys, bland annat för Unicef. 2013-2016 arbetade han som politisk sekreterare för Moderaterna i Riksdagen inom olika politikområden, bland annat säkerhetspolitik, bostadspolitik, arbetsmarknad och integration. Efter det har han arbetat som omvärldsanalytiker för AFA Försäkring, bland annat med arbetsmarknad, hälsa och hållbarhet, digitalisering och framtidstrender. Han har alltid velat skriva skönlitterärt och debuterade med Vinterpacket 2021, Sidenvägen kom 2022, Järnviljan 2023 och nu alltså kvartettens sista del Eftervintern. Filmrättigheterna är sålda och en TV-serie baserad på böckerna planeras.

Anders Kapp, 2024-01-19

Bokfakta

• Titel: Eftervintern.
• Författare: Jacob Lindfors.
• Utgivningsdag: 2024-01-19.
• Förlag: Piratförlaget.
• Antal sidor: 467.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Järnviljan.
• Kapprakt om Sidenvägen.
• Kapprakt om Vinterpacket.
• Läs vad andra skriver om boken.