Hittade ett gammalt ex av Isaac Asimovs Stiftelsetrilogin från 40-talet och har just läst om den. Förra gången var nog i tonåren. Riktigt kul, trots att jag egentligen inte är någon SF-fan.

Gillade den första gången och kanske ännu mer nu. Läser kanske delvis med andra ögon nu. En så intelligent lek med så mycket.

Det är en sorts allegori över västerlandets historia med handlingen placerad långt in i framtiden. Ibland beskrivs den som en parafras på Gibbons ”Romerska rikets nedgång och fall” men här finns mycket mer. Bland annat är den en sorts maktteoretisk historik. Från rent våldsbaserat erövringskrig, t ex det tidiga Rom. Till det sena Rom, kyrkans hegemoni, feodalväldet. Vidare till upplysningen, liberalismen, kapitalismen, imperialismen – alltså den ekonomiska makten, handelns maktlogik. Vidare till makten över preferenserna, makten över tanken, det som Lukes kallar maktens tredje ansikte, som Foucault arbetat mycket med och som ibland har kallats kulturimperialism. Intressant är att Asimov på sitt 40-tal föregår både Lukes och Foucault med de har ju också inspirerats av tidigare tänkare som t ex Gramsci och även av ”Den tyska ideologin” (Marx/Engels).

Här hittar man också en variant på Kuhns paradigmteori och även här ligger Asimov i tiden innan Kuhn.

Hela tiden ett lekande med ytterligheterna i vår syn på historia. På ena sidan finns Marx historiska materialism med en strukturell kraft som rör sig med någon sorts deterministisk nödvändighet i en viss riktning. På den andra sidan finns den historiska genealogin från Nietzsche och Foucault med en historisk logik som alltid konstrueras av den betraktare som ser bakåt i tiden.

Allt berättat på ett sätt som även tonåringar gillar. Fortfarande lysande.

Anders Kapp, 2014-04-09

Bokfakta

• Isaac Asimov
• Stiftelsetrilogin (The Foundation trilogy, 1942-1950, översättning av Sam J Lundwall)
• Natur och kultur, 2014-04-09
• Svenska 552 sidor.