Äntligen är Majja tillbaka

Adepten av Hélène Gullberg var tveklöst en av fjolårets allra bästa svenska spänningsdebuter så förväntningarna på uppföljaren Novisen var höga. Serien har två huvudpersoner men drygt femtioåriga kriminalinspektören Karin Klinga vid Citypolisen får ursäkta, det är ändå mycket speciella antikexperten Majja Skog som gjorde debuten så speciell; överbegåvad, asocial och säkert med hur många odiagnosticerade bokstäver som helst blev hon älskad av alla läsare. Särskilt det ena av debutens tidsplan där vi fick följa Majjas uppväxt från mycket trasiga förhållanden till den Pygmalionartade relationen med stormrike redaren och passionerade samlaren Sten Hammar var fantastisk läsning. Nåväl, hon kan naturligtvis inte växa upp en gång till men även i uppföljaren rör vi oss mellan två tidsplan som saxar debutens; det ena när Majja precis kommit till auktionshuset i Stockholm och får en hel del hjälp av prästen i Storkyrkan och hans fru, och det andra ett antal år senare när samma präst hittas mördad i kyrkan på ett ritualliknande sätt. Ett mycket väl genomfört och intressant tema som blir viktigt i den nya boken handlar om konflikten mellan de värden som konstföremål, och andra konstnärliga verk, här särskilt musik, kan ha över sekler, och de värden som bärs av levande människor med sina behov.

Berättelsen startar den dag 2005 då Majja börjar som provanställd på Wallius Auktioner i Stockholm. Men när hon kommer in i Charlotte Mörners kontor väcker hon förundran. Vid anställningsintervjun hade hon klätt ut sig till en prydlig ung kvinna, men nu ser hon ut som hon brukar med likblekt ansikte och piercingar. ”Allt annat var svart. Skinnjackan, jeansen, kängorna. Rakad skalle med svart stubb. Charlotte anade ett ärr ovanför tinningen. … Tjejen var liten men satt och grov. … Hur fan hade hon kunnat provanställa en sådan här knäppgök?”

Det går inte bra alls, Charlotte försöker men Majja är knappt pratbar. Allt förändras när Majja får syn på ett föremål på bordet. Charlotte försöker förklara vad det är men Majja avbryter; nu pratar hon engagerat, hon vet betydligt mer om föremålet än Charlotte och hon vet dessutom att det inte är äkta, det är fixat och hon räddar Wallius från att bli lurade. Charlotte blir förtjust, inser att det kommer att bli massor av problem med kollegerna men hälsar ändå Majja välkommen till jobbet.

Och problem blir det, kontrasterna mellan Majja och den ”fina” miljön på Nordens ledande auktionshus blir till väldigt underhållande läsning.

Majja har inga pengar och ingenstans att bo. Hon traskar runt i staden och hör svagt ett ljud, musik. ”Bach. Älskade Bach.” Hon har lyssnat på alla orgelverk av Bach många gånger men när hon öppnar porten till Storkyrkan får hon för första gången höra dem som levande musik. Hon sätter sig på en bänk, det är ingen mer än hon och organisten, som hon inte kan se, i kyrkan. Men så småningom kommer en äldre kvinna kommer fram till henne, presenterar sig som Margareta. Det börjar prata, för första gången öppnar sig Majja inför en annan människa. Hon hämtar sin man Lasse, präst i Storkyrkan och de tar sig an henne. Hon får bo i en krypta i anslutning till kyrkan, hjälper dem med att katalogisera och värdera en massa föremål samtidigt som Margareta håller föreläsningar för henne om olika delar av kyrkan och dess historia.

Storkyrkan växer ut till en egen karaktär i boken; om jag förstår rätt är alla detaljer om föremål och historia korrekta och det blir imponerande hur författaren levandegör allt detta. Lasse och Margareta lever mycket asketiskt, genuint goda människor, de vill att alla resurser ska användas till behövande människor, Så småningom uppstår ändå en konflikt; Majjas passion finns hos konstföremålen och andra konstnärliga verk men prästparet menar att detta bara är utanverk, det viktiga är människorna och inte minst tron. Så när Majja till slut har tillräckligt med pengar för att skaffa sig en egen lägenhet skils deras vägar.

I nutid återhämtar sig Karin Klinga från sina skador (förra boken), får mycket hjälp från olika håll, inte minst från förstående chefen Bengt ”Kulan” Kuhla, men blir allt mer trött och arg på allt daltande. Det har gått två sedan skilsmässan från Magnus; han bor kvar i villan i Täby och hon är nöjd med sin lägenhet i det östra av Tors torn. Barnen Nora och Filip är vuxna och utflyttade.

Så kommer larmet: en död person har hittats i Storkyrkan i Gamla stan, Kulan hämtar upp Karin på vägen dit. Larmet ringdes in av kyrkvärden Gunilla Hede och på plats träffar de också prästen Kristian Tideman. Det är hans företrädare Lars ”Lasse” Nyman som är död; även om han passerat pensionsåldern har han fortfarande varit aktiv i kyrkan, mest med att ta hand om ungdomsgrupper och enskilda själavårdande samtal med församlingsmedlemmar. Även hans fru, Margareta Nyman, är verksam i kyrkan, mycket engagerad i att hjälpa behövande människor.

Alldeles vid altaret ligger kroppen på rygg med raka ben, fötterna ihop och armarna utsträckta snett uppåt som ett Y; uppenbarligen arrangerat men oklart varför. Han har ett stort sår i huvudet och bröstkorgen alldeles sönderhackad. Vid obduktionen hittas i bröstkorgen en brosch i form av en drake, översållad med diamanter och rubiner.

Även Majja har i nutid en del problem efter händelserna i den förra boken. Hon har svårt att sova: ”Det var som om hennes drömland invaderats och nu styrdes av en diktator, Maran, en sadistisk kirurg med uppgift att steloperera själen.” Karin tar upp kontakten med Majja av flera skäl; dels har terapeuten sagt till henne att hon måste prata med någon som var med om hennes trauma, dels vill hon veta mer om broschen. Majja vet naturligtvis exakt vad det handlar om, Margaretas brosch som hon fått av sin man Lasse, allt som hände för tretton år sedan kommer tillbaka.

Rörelsen mellan nu och då fortsätter i texten och successivt får vi veta mer och mer om Storkyrkan och de olika människor som finns i dess värld. Majja och Karin hjälps åt på sitt speciella och rätt kantiga sätt för att försöka få svar på alla frågor kring vad som hänt hela vägen till en dramatisk upplösning.

Lika bra som debuten? Absolut, anledningen till att jag kanske inte är lika jublande läslycklig som då handlar om förväntningar; innan läsningen av debuten var de naturligtvis noll men nu var de rätt höga. Klart står att Hélène Gullberg håller på att bygga sin egen nisch i genren och det är det få som klarar av i den strida strömmen av svensk spänningslitteratur. Lena Mellgren är också värd en eloge för väl utförda omslag. Och naturligtvis kommer jag att hälsa på Sankt Göran och draken nästa gång jag är i Gamla stan.

Författaren

Hélène Gullberg har varit föremålsexpert på Bukowskis och Stockholms Auktionsverk och arbetat många år som intendent på Kungliga slottet. Hon har även medverkat i program som Historieätarna (SVT) och Drottningarna (TV4) samt är medförfattare till Kungliga Parker – Människor och berättelser (2019). Hon är även en populär föredragshållare som älskar att berätta om historia, människor och föremål på ett medryckande sätt.

Hösten 2020 debuterade hon skönlitterärt med Den konserverade änkan, en historisk roman om kärlek, möbelkonst och kvinnor under gustaviansk tid. 2023 spänningsdebuterade hon med Adepten som nominerades till Årets debut av Svenska Deckarakademin och såldes till flera andra länder. Nya Novisen är uppföljaren där får återse mycket speciella antikexperten Majja Skog och kriminalinspektör Karin Klinga.

Anders Kapp, 2024-09-18

Bokfakta

  • Titel: Novisen.
  • Författare: Hélène Gullberg.
  • Utgivningsdag: 2024-09-18.
  • Förlag: Bazar.
  • Antal sidor: 316.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Vänta ...