Norska Helene Flood gjorde skönlitterär succédebut för vuxna med Terapeuten 2019 som följdes av Betraktaren 2021 och nu finns trean Änkan ute på svenska; alla tre är fristående psykologiska thrillers av hög kvalitet, författaren är själv psykolog och forskare vilket återspeglas i texterna på flera sätt, inte minst i förmågan att bygga komplexa och intressanta karaktärer och relationer. På ett plan är böckerna mycket olika; ettan handlar om en man som försvinner, tvåan om relationerna mellan fyra familjer i ett exklusivt hus där ett mord inträffar och trean om relationerna i en familj i flera generationer när den åldrande patriarken dör. Men det finns också likheter, bland annat arbetar hon med en enda berättarröst, vilket är rätt ovanligt i genren idag; i ettan trettioåriga Sara, Rikke i tvåan är drygt fyrtio och Evy i trean är sextiosex. Ingen av dem är särskilt pålitlig som berättare; det som står tydligt och klart för läsaren i ett sammanhang kan snabbt förvandlas till något helt annat några kapitel senare, det blir lite som att försöka lägga ett pussel där bitarna hela tiden kan förändras eller att mötas av en sorts trompe l’œil i en text som bedrar oss läsare. Frustrerande naturligtvis men framför allt imponerande och galet underhållande.

Erling och Evy Krogh har varit gifta i fyrtiofem år. De bor i Montebello, en av Oslos mest exklusiva stadsdelar, i ett pampigt hus som är värt många miljoner; Erling ärvde det efter sin far som var juris doktor och domare i Högsta domstolen, liksom mycket av den inredning som fortfarande präglar huset. Ett tungt och dystert hus har Evy alltid tyckt men utan att säga det.

För Erling var det självklart att också utbilda sig till jurist men mot slutet av sin karriär hade han blivit allt mer miljöengagerad, tyckt att alla nu måste arbeta med klimatkrisen, så det sista året innan pension hade han i stället arbetat för organisationen Gröna agenter. Han är nu sextioåtta, det är mer än ett år sedan han gick i pension, men han hjälper fortfarande till på organisationens kontor då och då. Det är också dit han är på väg med sin cykel den dag som utgör berättelsens nollpunkt och som blir hans sista dag i livet. En granne, Maria Berger, kommer springande och berättar för Evy att någonting har hänt, Erling har segnat ner från cykeln, sannolikt något med hjärtat, han dör.

Hela berättelsen rör sig fram och tillbaka runt denna nollpunkt, ända tillbaka till den tid då Erling och Evy träffades i unga år, hon gick i gymnasiet och han hade precis börjat på universitetet, och fram till ett år efter hans död.

Familjen samlas för att stötta Evy. De har tre vuxna barn: äldst är sonen Bård med fru Lise och två söner, Hanne och hennes man Ørjan som har femårige sonen Max och så sladdisen Silje som lever ensam och försöker försörja sig som konstnär.

Här finns också Evys storebror Olav Lien som i alla år varit familjens advokat. Men nu visar det sig att Erling tydligen anlitat någon annan, han har rätt nyligen skrivit om sitt testamente och genomfört en del andra förändringar. När Evy och barnen möter den nya advokaten och får reda på vad han gjort blir de överraskade och i några fall upprörda.

Fem dagar efter Erlings död får Evy besök av två poliser, Gundersen och Fredly, som berättar om obduktionen som inte visat några spår alls av de hjärtmediciner som Erling tagit dagligen i många år. Askarna finns inte heller kvar i medicinskåpet, det enda som finns kvar är hennes egen medicin mot oro och sömnsvårigheter, medicin som hon försöker undvika för att kunna vara klar i huvudet.

Edvard Weimer är en man som Evy inte träffat sedan ungdomen men nu dyker han upp och berättar att han och Erling hållit kontakten i alla år. Han berättar också om deras senaste möte rätt nyligen när Erling sagt sig vara hotad till livet och givit flera exempel på saker som hänt och som knappast kunnat vara olyckshändelser.

Det är mycket som händer, olika saker som mystiskt försvinner; redan i bokens inledning, tjugofem dagar efter Erlings död, får vi reda på att huset utsatts för ett brandattentat som hade kunnat bli Evys död, i brandvarnarna fanns inte längre några batterier.

Här finns naturligtvis en gåta, frågor om vem, hur och varför, men framför allt får vi vara med om en successiv omskrivning av hela den här familjen och deras historia, inte minst förändras Evys bild av sig själv, det blir ett berörande kvinnoporträtt.

Liksom tidigare fantastiskt välskrivet, för den här boken har förlaget bytt översättare men även Leo Gefvert gör ett bra jobb med svenskan. Vi får scener som upprepas i ny belysning som helt förändrar tolkningen. Vi får en del återkommande detaljer som till exempel den gamla farfarsklockan i huset som hela tiden markerar tidens gång. Vi fylls av läsglad beundran.

Liksom i de tidigare böckerna får vi multipla upplösningar och en fantastiskt snygg avslutning. Läs Helene Flood!

Författaren

Helene Flood, född 1982, är psykolog och har forskat om våld och traumarelaterad skam och skuld. Hon är bosatt i Oslo med man och två barn och har tidigare givit ut en ungdomsroman, en populärvetenskaplig bok samt har en omfattande vetenskaplig produktion. Hennes första roman för vuxna, Terapeuten, gjorde succé när den kom ut 2019, hyllad av recensenter, nominerad till priser, har sålts till tjugoåtta länder och ska filmatiseras. Den följdes av Betraktaren 2021 och nu Änkan, alla helt fristående.

Anders Kapp, 2024-01-17

Bokfakta

• Titel: Änkan (Enken, översättning Leo Gefvert).
• Författare: Helene Flood.
• Utgivningsdag: 2024-01-10.
• Förlag: Polaris.
• Antal sidor: 320.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Betraktaren.
• Kapprakt om Terapeuten.
• Läs vad andra skriver om boken.