”Än klappar hjärtan”, en så löjligt corny titel. Dessutom skriven av Helena von Zweigbergk som jag naturligtvis hört många gånger på radio och naturligtvis sett att hon fått bra recensioner för tidigare böcker och ändå aldrig riktigt trott på som en riktigt bra författare. Därför inte läst. Ganska slumpartat tog jag ändå hennes nya i bokhandeln och har sedan sträckläst.

För tänk så fel jag hade! Och är inte det något av det bästa i livet att mötas av den där insikten om att ha fel, att den där förutfattade meningen var alldeles uppåt väggarna?

Det är inte bara titeln som är corny; det finns också en del pekoralt banala inslag för att inte tala om avslutningen som är rätt hopplös ända tills man inser att detta är en sorts berättelser som faktiskt inte går att avslutas på något vettigt sätt.

Det finns inget nytt i formen; ett familjedrama med en yttre handling som vi mött många gånger förut. Här i formen av tre systrars framgångar och kanske framför allt tillkortakommanden med livet. Det tre systrarna växlar som berättarjag vilket ger radikalt olika perspektiv på gemensamma skeenden. Också detta ett vanligt grepp.

Och vad är det då som ändå får mig att sträckläsa, som ändå får mig att tycka att det är den bästa bok jag läste ur årets skönlitterära utgivning? Jo, de bokstäver som fyller bokens dryga 400 sidor är just fyllda av titelns hjärtan. Som läsare skrattar, ler och gråter jag mig igen timmarna med denna bok. Det är stort och ovanligt.

Som det mesta av all bra skönlitteratur handlar det om de frågor som är viktiga: kärlek, liv och död, relationer mellan människor, sökandet efter mening. Och Zweigbergk är faktiskt rätt lysande på att fånga vardagskaoset, banaliteterna som kan göra livet till himmel och helvete, det oändligt mångfasetterade i det ytligt enkla.

Här finns kärleken som himmelsblå illusion, som äkthet och lycka, som blödande sår av falskhet och bedrägeri, som minnet av det aldrig återkommande, som den vardagliga trygghetens sönderfall, som något genuint och outtalbart vackert.

Återkommande finns det gömda, det hemlighållna, det outtalade, det slutna; av rädslor, hänsyn eller feghet; och nästa alltid med långt värre konsekvenser än det öppet uttalade.

Förstår inte alls varför den inte är nominerad till Augustpriset i år? Läs den!

Anders Kapp, 2013-11-20

Bokfakta

• Titel: Än klappar hjärtan.
• Författare: Helena von Zweigbergk.
• Utgivning: 2013.
• Förlag: Norstedt.
• Antal sidor: 410.