2022 inledde Helena von Zweigbergk sin romansvit Drömmar om frihet – ett generationsdrama och då fanns hennes eget födelseår 1959 i fokus. Nu har vi flyttat tjugo år framåt i tiden till 1979 och undertiteln är Johanna och Ingrid. Ett familjedrama. Det här är en urstark familjekrönika där vi kommer komplexa människor och deras relationer nära och samtidigt texter som fångar det generella i en värld av förändring där könsroller utmanas, drömmar väcks, krossas och återuppstår på andra sätt, relationerna mellan det privata och det offentliga omförhandlas i nya föreställningar om familjen, det givna sättet att leva förlorar sin trygghet i sökandet efter något som kanske kan vara emancipatoriskt, frigörande på vägen mot något annat, oklart vad. Kanske frihet, men vad är det? Kvinnor finns i centrum men här finns också starka mansroller. I den förra boken kunde man faktiskt känna en del sympati för Georg i hans famlande försök att finna en ny mansroll för en ny tid; han kanske inte lyckas så bra men försöker ändå. Någon sympati går däremot inte att känna för den manliga huvudrollen i den nya boken, den självsäkert moderna mannen Torkel vilket inte beror på att han skulle vara orealistisk, jag har träffat på en del Torklar i mitt liv, men han är ett föraktligt ärkesvin, ett riktigt läsvärt ärkesvin.

Liksom i den förra boken har Ingrid den största rollen i den nya (gissar att dottern Johanna kommer att ta över i nästa bok). Som nittonåring lämnade hon familjen i Jönköping för att läsa till lärare i Stockholm. Där träffar hon Istvan Farkas, en fjorton år äldre fysiker, flykting från Ungern; de gifter sig och får gemensamma sonen Tom som bara är tre år när pappa dör i en bilolycka. Som ung änka och ensamstående mamma klarar sig Ingrid ändå rätt bra, trivs verkligen med sitt lärarjobb, har vänner, skapar sig ett självständigt liv.

Ingrid har hunnit bli tjugosex, Tom är fem, när hon träffar Georg Lund, uppväxt i Linköping, nyligen inflyttad till Stockholm och ett jobb på Svenska Dagbladet, en ambitiös ung reporter som främst skriver om politik och näringsliv. De blir ett par, Ingrid blir gravid och de gifter sig, får dottern Johanna. Deras liv och relation är nav för 1959. Här finns en enorm framtidstro, allt ska bli så mycket bättre; Georg ser positivt på kvinnors yrkesarbete, är barnkär. vill ha ett annat sorts familjeliv än det han är uppväxt med, pratar om ett kamratskap mellan man och kvinna där man bestämmer saker tillsammans. Men teori och vardaglig praktik kolliderar inte sällan. De flyttar till Malmö sedan Georg fått jobb på Kvällsposten och där han träffar kollegan Majken som blir mer än kollega.

Efter skilsmässan flyttade Ingrid tillbaka till Stockholm med barnen där hon byggt upp en självständig och väl ordnad tillvaro. När vi nu återser dem 1979 ska Johanna just avsluta gymnasiet, hon bor fortfarande kvar hemma hos mamma i trean på Jungfrugatan i centrala Stockholm. Tom har flyttat hemifrån men inte så långt; Ingrid har lyckats fixa en liten etta åt honom längst ner i samma trappuppgång och han är rätt ofta uppe hos mamma: hon har en telefon, det har inte han råd med än. Tom har jobbat på Posten några år trots Ingrids tjat om att han måste läsa vidare. Ingrids lärarlön är inte stor, men det går ändå rätt bra för den lilla familjen. George är inte helt frånvarande men har fullt upp med sitt liv i Skåne; han och Majken har två döttrar: Lina och Lotta, som har storasyster Johanna från Stockholm som idol, till Majkens måttliga förtjusning.

Ända sedan hon flyttade tillbaka till Stockholm så har Ingrid arbetat på en skola på Kommendörsgatan och i år har de fått en ny lärarkollega som dyker upp redan i den nya bokens första rader: ”Torkel kliver in i lärarrummet som en varelse från sagorna. Huvudet längre, skarpa käkben, bruna ögon och med en air av äventyr. Vida, vinröda mollskinnsbyxor och en lila manchesterjacka över den rutiga skjortan. Mustaschen som hänger som en galge över munnen och huvudet täckt av mörka lockar.” De har pratat en del under året, skämtat, skrattat och under våren har samtalen blivit allt mer flirtiga men Ingrid bävar: ”Åldersskillnaden är ju svindlande, hon ska fylla 46 och han är bara 32.”

När George var famlande i sina försök att hitta en ny mansroll för en ny tid är Torkel tvärt om självklart självsäker i sin version av den nya mannen: öppen, ärlig, känslig, vågar prata om precis allt, stark i frigörelse från gamla normer, lyssnar och förstår, omhändertagande. ”´Vet du varför jag fastnade för dig, Ingrid?´ Ingrid skakar på huvudet. Är det här verkligen något hon vill veta? ´Det finns något trasigt över dig. Något som jag vill hjälpa dig att laga.´” Bara någon timme innan det blir verklighet berättar hon för barnen att Torkel ska flytta in. Naturligtvis upptäcker Torkel snart att även Tom och Johanna har mycket de behöver hjälp med, problem som de behöver frigöras ifrån.

Ingrid faller som en fura, förälskad upp över öronen, får uppleva passionerat sex på en nivå som hon aldrig tidigare varit med om. Familjens liv förändras successivt på olika sätt för olika personer. Ingrid krymper till barnens förtvivlan.

”Ändå vet Ingrid att hon tillhör honom, trots att hon snart ska bli för gammal och te sig löjlig. Hon är hans tills skammen fullt ut hinner ifatt henne, trots att han är uppblåst och barnslig i sin uppenbara iver att vara den som sitter inne med svaren på allt. Det betyder ingenting, eftersom förälskelsen i Torkel är större än hennes eget förnuft.”

Liksom i den förra boken är författaren imponerade detaljrik i sitt sätt att fånga tidsandan i allt från kläder, språk, inredning, musik, stadsmiljöer till samtalen, sätt att tänka, olika föreställningar om tillvaron. Det jag möjligen kan sakna är politiken som även när vi här är på väg att lämna sjuttiotalet fortfarande hade en större roll i vardagliga samtal i mina minnen än vi får i denna text.

Det är naturligtvis många andra människor och händelser som växer fram i texten, det är en fantastisk läsning, men det är ändå det skickligt framskrivna porträttet av Torkel som kommer att bestå för mig, sannolikt eftersom det är en typ av män som jag alltid tyckt intensivt illa om, inte minst på grund av de skadeverkningar de ofta lämnar efter sig. Kanske tar författaren i väl mycket, de allra värsta attributen behövs egentligen inte för att bilden ändå ska vara solklar.

Jag antar att nästa bok kommer att heta 1999 och att Johanna då finns i centrum; hon är jämnårig med författaren själv och står sannolikt henne nära. Jag kan ha fel om det, men vet i alla fall att jag kommer att läsa den; det här är en urstark, episk familjekrönika och samtidigt en insiktsfylld text om det moderna Sveriges utveckling.

Författaren

Helena von Zweigbergk är född 1959 i Stockholm och är författare, journalist, radioprofil och programledare. Hon debuterade som författare 1994 med en reportagebok om prostitution som hon skrev tillsammans med Cecilia Bodström, Priset man betalar för att slippa kärlek. Skönlitterärt debuterade hon 2001 och då både med en barnbok, Måste vara en prinsessa, och med Det Gud inte såg, första delen i en deckarserie med fängelseprästen Ingrid som huvudperson. Totalt har hon kommit ut med ett tjugotal böcker av olika karaktär, några av dem har också översatts till andra språk. 1959 och 1979 är de första delarna i romansviten Drömmar om frihet.

Anders Kapp, 2024-04-14

Bokfakta

• Titel: 1979. Johanna och Ingrid. Ett familjedrama.
• Författare: Helena von Zweigbergk.
• Utgivningsdag: 2024-04-10.
• Förlag: Norstedts.
• Antal sidor: 420.

Länkar till mer information

• Kapprakt om 1959.
• Kapprakt om Totalskada.
• Kapprakt om Än klappar hjärtan.
• Läs vad andra skrivit om boken.