Vi är inte i Saltsjöbadens lyxiga hus som i Solsidan utan här hamnar vi i lägenheter och enklare villor med en svartare humor om konflikter och gruppmentalitet hos alldeles vanliga (?) svenskar. Det handlar om Bormann i Bromma, Hans Gunnarssons nya novellsamling i elva akter med ett sammanhållande tema. Han är ju en mycket väletablerad författare som sedan debuten 1996 kommit ut med ett dussin böcker och ett knappt tiotal filmmanus, fått en del priser och får ofta positiv kritik. Jag har inte läst så mycket av honom, minns att jag lästa hans hyllade All inclusive utan att riktigt fastna, men tänkte att de var dags för ett nytt försök. Hur det gick? Låt oss se.
Ett intressant och ovanligt inslag står målaren och skulptören Martin Wickström för i form av sina fotorealistiska målningar, en till varje novell; husfasaden till novellen Sudan, Småland används också till omslaget.
Vad handlar då novellerna om? Några exempel
Titelnovellen Bermuda – eller Bormann i Bromma handlar om ett gäng golfande och groggande gubbar samt deras fruar, en starkt sammanhållen grupp under lång tid. Men på en påskfest efter alltför många groggar förstör Börje handen på en stekhet brashund vilket innebär att hela hans golfsäsong det året är förstörd. När resten av gubbgänget gör årets golfpremiär finner de 16e hålets green övermålad med ett stort hakkors. Successivt faller deras misstankar på Börje, framför allt när hittar en gammal bild från en maskerad där en ung Börje är utklädd i nazistuniform. ”Lägg märke till likheten, sa Jojje och googlade fram en bild av Martin Bormann, Hitlers parhäst och partisekreterare”.
Rubberware handlar om en grupp kvinnor som startar tupperwarekvällar på jobbet, varannan onsdagskväll under ett år. Det blir ett forum för samtal om allt tänkbart, något som stärker gruppen, leder fram till en brutal bestraffning av tafsande chefen Kurt, födelsen av en terrorist och som avslutas med ”vi saknar oss själva, dem vi en gång var innan resten av livet kom över oss”.
#Brottarstugan handlar om några män som i ”Psykbrytpodden” försöker rationalisera en händelse för länge sedan då de sju männen i en bastu hade gruppsamlag med en sjuttonårig sjuk flicka som också dog efter detta.
I Epilog till en eruption återkommer den nazistiska referensen hos Livsglädjens berättarkollektiv i ”handlingar som var helt otänkbara på individnivå men som omförhandlades till genomförbarhet på gruppnivå”, alltså Förintelsen.
Det genomgående temt är en problematisering av begreppet ”vi”; alltså gruppens mentala förmåga och oförmåga att konstruera föreställningar om verkligheten som inkluderar vissa och exkluderar andra, på gott och, oftare, på ont. Hos författaren finns en humor som uppenbarligen gillas av många men som tråkigt nog inte fungerar för mig.
Novellen Gult, orange och grönt handlar om en grannsamverkan mot brottslighet som spårar ur. ”Medborgargardet” GRSS:R i gula västar har fått konkurrens av GRSS:r(p) i orange västar och plötsligt dyker det upp en grupp i gröna västar som kallar sig FPSiFL (Farsor På Stan i FLatis) och referensen till vänsterns sönderfall i allt mer obegripliga akronymer på 60- och 70-tal får mig att le, men inte mer än så. För några av novellerna har jag också svårt att finna någon mening alls.
Jag kan inse att det här finns stora kvaliteter, både språkligt och i ett intelligent betraktande av mänskligheten, men hans humor fungerar helt enkelt inte för mig. Så med viss sorg måste jag konstatera det enkla faktum att alla författare inte fungerar för alla läsare.
Och när det gäller grundtemat, problematiseringen av ”vi”, tycker jag det behandlas mycket starkare i Ola Nilssons likaledes nya bok Vittring.
Författaren
Hans Gunnarsson är född 1966, uppvuxen i Finspång men är numera bosatt i både Stockholm och Mellösa i Södermanland. Han debuterade 1996 med novellsamlingen Bakom glas, som belönades med Katapultpriset för bästa debut det året. Hans andra novellsamling, Februari från 1999, nominerades till Nöjesguidens Stockholmspris. 2001 skrev han tillsammans med Mikael Håfström manus till långfilmen, Leva livet, som byggde på material ur dessa två böcker. För manuskriptet fick de en Guldbagge. Tillsammans skrev de också manus till filmversionen av Jan Guillous Ondskan.
Hösten 2003 utkom hans första roman, En jävla vinter, en uppväxthistoria i en stad av Finspångs storlek. Två år senare gav han ut Allt ligger samlat, som är ett kammarspel i romanform om några människor som av en slump hamnar på samma fest. Hans tredje roman, Någon annanstans i Sverige, utkom 2007 och filmades i regi av Kjell-Åke Andersson 2011. Albatross från 2009 är förmodligen Sveriges första golf-roman, men framför allt en berättelse om besatthet. 2012 utkom romanen Försmådd, denna följdes 2015 av kollektivromanen All inclusive med vilken han nådde en större publik. Med sin tionde bok, ödesdramat Rum för resande, firade författaren 2016 tjugo år som författare. 2019 utkom romanen Nattsida – en noir om själens dunkla vrår som också är en syskonbok till den hyllade All inclusive. Och nu alltså den nya novellsamlingen Bormann i Bromma.
Anders Kapp, 2021-02-05
Bokfakta
- Titel: Bormann i Bromma.
- Författare: Hans Gunnarsson.
- Utgivningsdag: 2021-01-29.
- Förlag: Bonniers.
- Antal sidor: 205.