Dags för ännu en av årets svenska spänningsdebuter när värmländska Hannah A Helseth kommer ut med Dalens djup som utspelar sig i norska Østerdalens storslagna landskap, ett område där författaren tillbringade en hel del av sin uppväxt. Här finns flera starka karaktärer, huvudperson är fyrtionioårige poliskommissarien Asbjørn Kjilde på polisstationen i Elverum, en respekterad polis ”känd för sin noggrannhet, sin korrekthet och sitt lugn … en stilig man med likgiltig uppsyn … han sågs sällan le och ännu mer sällan bli förbannad. Väldigt korrekt. Alltid korrekt.” Samtidigt är han ”ett frånvarande as som inte bryr sig ett jävla dugg. … Fy fan. … uppenbarligen helt inkompetent som polis. Och som far.” I alla fall om man lyssnar till hans vuxna dotter Olava. En intressant huvudperson med andra ord; det är länge sedan han och Olavas mamma skilde sig och även hans nuvarande förhållande med Lovise knakar i fogarna, han förstår sig inte på hennes två tonårsdöttrar eller hennes tioårige son. Jobbet är viktigare för honom och nu är hans uppdrag att lösa det svårbegripliga mordet på ensling utan fiender en bit norrut i Østerdalen, inte långt från lilla Evenstad dit Olava nyligen flyttat. Det blir intressant på flera plan i denna debut som också innehåller några problem.
Boken inleds av en prolog där vi får träffa en man som ensam vandrat i två timmar till lilla Myklebysjøen på kalfjället där han slår upp sitt tält. Han gör i ordning sitt flugspö men det vill sig inte riktigt, det har nästan blivit mörkt när han äntligen får napp, är glad när han efter en del möda får upp en öring på tre kilo. Någon kommer i mörkret och det sista han någonsin ser är en kniv.
Hans kropp hittas av några fjällvandrare, den lokala polisen från Koppang är först på plats men uppdraget att leda utredningen går till Asbjørn och med sig på resan norrut får han assistenten Erland Trond, en trettioettårig nykomling på stationen som efter utbildningen i Oslo jobbat en del där och i Trondheim innan han fick tjänsten i Elverum.
Den döde visar sig vara Kristian Borg, trettionio år gammal. Han hade rätt nyligen tagit över förvaltningen av familjens mark, mest skogsbruk med också jordbruk och en del djur. En man som mest skötte sig själv, inte alls särskilt social men ändå respekterad, skötte markerna väl, inte osams med någon, de lyckas inte hitta någon som helst anledning till varför någon skulle vilja döda honom.
Høgskolen i Innlandet (HINN) har campus på flera orter och det minsta finns i Evenstad, det är där som Asbjørns tjugosjuåriga dotter Olava fått jobb och dit hon flyttat från Oslo. ”Hon hade kommit till insikt om att hon inte trivdes i storstan, inte trivdes med alla falska människor som försökte vara märkvärdiga och hon trivdes inte med sina akademiska vänner som försökte prata intellektuellt om saker som egentligen inte hade någon betydelse över huvud taget.”
Hon hade snabbt blivit vän med jämnåriga Kari Storheim som bor i närheten med sin man Martin och deras ettåriga pojke i ett stort hus, Martins föräldrahem, de har tagit över hans föräldrars jordbruk. Hon umgås mycket med dem på fjällvandringar och fisketurer och hon älskar verkligen deras familjemiddagar, för första gången någonsin känner hon sig verkligen som del av en familj. Här ingår också Martins bror Ruben som verkar vara förtjust i henne. Men hon har stället något på gång med Johnny Vinter, en drygt tio år äldre man som inte alls har något bra rykte i trakten. De får alla på något sätt kopplingar till Asbjørns mordutredning som han kanske inte borde leda på grund av de personliga relationerna, men det visste han inte när han först fick uppdraget.
Det dyker upp många andra intressanta karaktärer under utredningens gång, en hel del dolda konflikter i denna glesbygd där alla känner alla, eller i alla fall tror sig känna dem. Många hypoteser prövas och förkastas. Asbjørns och Olavas relation utmanas på olika sätt. Ytterligare en person dör på vägen mot upplösningen. Det är en bra intrigkonstruktion. Men det finns också några problem.
För att en lång text ska bli riktigt njutbar att läsa krävs bland mycket annat tempovariation, ingen vill lyssna till en lång symfoni som hela tiden håller samma tempo och lite så är det här. Ett sätt att reglera tempo i text handlar om relationen mellan punkter och andra skiljetecken och här är det genomgående något för stor andel punkter vilket skapar en del hackigt läsobehag. Det här problemet försvinner säkert i ljudversionen när inläsaren binder samman meningar trots att det finns punkter mellan dem, men det irriterar en del i textversionen.
Språket är som bäst i de miljöskildrande delarna, det verkar uppenbart att det här är ett område som fyller författaren med en hel del känslor; ”Det var en högljudd tystnad, som om naturen skrek ut sin stillhet” är ett av många bra språkliga exempel.
Det finns också en del tjatighet som vi läsare kan uppfatta som brist på tillit; jag vet inte hur många gånger vi får ta del av Asbjørns vilja att ”bara leva ett enkelt liv” trots hans överklassbakgrund, eller om Johnnys uselhet, hur ”han skulle sätta dit den jäveln” och en del annat liknande. Det är klokt att lita på läsarna, att inte upprepa samma saker, att inte överförklara saker för oss som vi själva kan förstå genom den skönlitterära gestaltningen.
En intressant debut med en del utvecklingspotential.
Författaren
Hannah A Helseth är född 1987, jobbar som grafisk designer och är bosatt på Hammarö, söder om Karlstad, med man, barn, hundar och katter. Dalens djup är hennes debut som författare och utspelar sig utspelar sig i norska Østerdalen där hon fiskade och vandrade som barn. Boken är en start på den planerade serien Fallen i Østerdalen.
Anders Kapp, 2024-03-21
Bokfakta
- Titel: Dalens djup.
- Författare: Hannah A Helseth.
- Utgivningsdag: 2024-03-21.
- Förlag: Word Audio Publishing.
- Antal sidor: 321.