Jag är intresserad av historia, än mer av idéhistoria och särskilt mycket av politisk och filosofisk idéhistoria. Kring det senare har jag ett rätt välsorterat fackbibliotek men däremot få historiska romaner, alltså skönlitteratur som från samtiden blickar tillbaka på något historiskt skeende, vilket intresserar mig måttligt. Visst finns det undantag som till exempel Hillary Mantels fantastiska trilogi om Thomas Cromwell där vi vistas i femtonhundratalets England och Niklas Natt och Dags trilogi om det sena sjuttonhundratalets Stockholm, som jag verkligen älskade, men hade det inte stått just Gustaf Skördeman på omslaget till Rebellen, första delen i en serie om Gustav Vasa som kommer ut i dag, så skulle jag knappast öppnat boken. Det finns väldigt olika strategier för hur man griper sig an historia skönlitterärt. Natt och Dag lyfter till exempel fram rätt okända delar av svensk historia och inom den kontexten bygger han en helt fiktiv kärnberättelse. Skördeman har att arbeta med det sannolikt mest kända skeendet i vår svenska historia och är i all huvudsak trogen verklighetens händelser och personer. Natt och Dag låter mer än Skördeman tiden färga språket. Bägge är fantastiska på att använda fiktionen för att väcka sedan länge döda människor till liv och fullständigt orädda när det gäller att blicka in i den aktuella tidens i många fall groteska mörker och obefintliga människovärde. Frågan är om inte Skördeman är ännu bättre på att använda det utrymme som finns, detaljer om hur olika saker sker och de tankar och drivkrafter som finns hos olika personer, för att skapa en mustig och läsvärd skönlitterär skröna på verklighetens plattform.

Den tid som denna första del omfattar är 1518-1523, den avslutas 6 juni 1523 när Gustav väljs till kung av riksdagen i Strängnäs, ett datum som fortfarande är Sveriges nationaldag, och vi rör oss delvis fram och tillbaka inom dessa fem år.

1518 är Gustav tjugotvå år, han har i vredesmod lämnat universitetsstudierna i Uppsala och finns i hovet kring riksföreståndaren Sten Sture den yngre, en släkting som bara är några år äldre. Han heter Gustav Eriksson, det är först i efterhand som han benämns Gustav Vasa. Han tillhör Vasaätten som har haft starka positioner tidigare men ätten har fallit i aktning, mycket på grund av hans pappas agerande. Föräldrarna och syskonen levandegörs på intressanta sätt liksom rivaliteten och motsättningarna inom adeln.

”Gustav Eriksson Vasa var lång och bredaxlad, med blekblå ögon och rejält underbett. Så ljust var hans hår att det nästan såg vitt ut. Han hade nära till skratt men ännu närmare till vrede. Snabb i käften och grov i språket när det inte var damer närvarande. Ivrig att visa sin duglighet, men tålde inte att någon sa åt honom vad han skulle göra. Avskydde hierarkier om han inte själv var högst upp.”

Han tillhör en liten grupp av sex unga junkrar som i inledningen är helt lojala mot den karismatiska och modiga Sten Sture; de har flera framgångar i kriget mot Danmark och Kristian II. De danska styrkorna är överlägsna men de bemannas med legosoldater från många länder samtidigt som de svenska styrkorna i huvudsak utgörs av en bondearmé. I samband med en förhandling blir junkrarna en säkerhet hos Kristian som dock bryter avtalet, fängslar de unga männen och för dem till Köpenhamn. Alla utom Gustav byter lojalitet från Sten Sture till Kristian. Här finns en spännande skildring av fångenskapen, flykten till Lübeck och de ständiga försöken att komma tillbaka till Sverige för att strida för sitt land och för Sten Sture.

Det måste vara en utmaning att skriva en berättelse som alla känner till; Sten Stures död på Åsunden i januari 2020, danskarnas seger, Kristians kröningsfest i november 2020 som avslutas med Stockholms blodbad, Gustavs dramatiska färd till Dalarna för att försöka samla styrkor, alla strider som leder fram till segern i kriget och valet av Gustav som ny konung över Sverige 2023.

Men han lyckas väl med att levandegöra den välkända historien med ständiga rörelser mellan olika perspektiv, från helt olika enskilda människoöden till de större skeendena, och han räds inte det groteskt vidriga, de svårbegripliga klasskillnaderna, människovärdets obefintlighet, de brutala intrigerna. Från sitt tidigare författande tar han också med sig förmågan att skruva karaktärer rejält på sätt som engagerar läsaren i alla riktningar.

Hur sann är den här berättelsen, hur väl överensstämmer den med verkligheten? Det är en svår fråga; all historia skrivs från perspektivet hos den som skriver och från den tid när historien skrivs. Logiken hos ett historiskt skeende är en efterhandskonstruktion, den finns inte inbäddad i det myller av händelser som historien, i sin egen samtid, utgörs av. Det innebär att historien också är ständigt föränderlig i takt med att nya historiska skildringar skrivs. En kanske rimligare fråga är om texten på ett intressant sätt levandegör viktiga skeden i vår historia och den frågan kan enkelt besvaras jakande. Till trovärdigheten bidrar ett imponerande research kring detaljer av många olika slag.

Här finns en hel del diskussioner om makt, vad makt är och hur makt kan och bör tillämpas. Mycket av den diskussionen är kopplad till Hemming Gadh som har en viktig roll i berättelsen, en mycket skicklig militär befälhavare men också diplomat och kyrkoman. Han var bland annat sändebud i Rom 1479–1500, svensk ambassadör i Lübeck 1510–1512 och en av de främsta rådgivarna åt både Sten Sture den äldre och den yngre. Han är nästan femtio år äldre än Gustav men ägnar ändå mycket tid till diskussioner med den unge mannen när de möts 1518, och färgar mycket av Gustavs tankar om makt. Gadhs maktteorier härstammar mer eller mindre uttalat från Niccolò Machiavellis kända bok Fursten (Il Principe) och här finns ett logikproblem. Fursten skrevs visserligen omkring fem år tidigare men den gavs ut betydligt senare och fanns inte utgiven 1518. Möjligen kan det hanteras genom att Gadh kände Machiavelli under sin tid i Rom (hur det var i verkligheten vet jag inte).

I dag har vi en hel del diskussioner om religiöst motiverat våld och förtryck, i samtiden ofta kopplat till islam, men fortfarande leder kristendomen stort när det gäller att döda människor i religionens namn. Den tid som den här boken behandlar, och många fler år än så, är särpräglad i historien om religiöst våld i den meningen att människor i mycket stor omfattning dödar varandra inom samma religion, kristna dödar andra kristna. Under tusen år hade en kristen kyrka i princip haft monopol, den kyrka vi dag kallar katolsk, men nu börjar den utmanas av andra tolkningar av vad kristendom är för någonting. Det finns en hel del om detta i Skördemans text men verklighetens konflikter är mycket värre än så. Sannolikt återkommer frågan i följande delar men på vägen dit är en bra bredvidläsning Nina Burtons välförtjänt Augustprisade Gutenberggalaxens Nova från 2016, en sorts biografi om Erasmus av Rotterdam som ger en rik och nyanserad bild av dessa frågor.

När jag pratade med författaren om det här projektet förra hösten var jag skeptisk, skulle man verkligen kunna göra intressant skönlitteratur av en så välkänd historia? Men jag hade fel och ibland är det faktisk riktigt kul att ha fel.

Författaren

Gustaf Skördeman är född 1965 i Nederkalix och utöver det skönlitterära författandet har han arbetat som manusförfattare, regissör och producent. Han har även medverkat i Stockholm Live och varit verksam som serieskapare. Geiger var hans skönlitterära debut 2020 som snabbt såldes till tjugotalet länder och TV-serieoptionen vanns i auktion av det brittiska produktionsbolaget Monumental. Del två, Faust, kom 2021 och avslutande Wagner 2022. Och nu har han alltså inlett serien om Gustav Vasa.

Anders Kapp, 2023-05-22

Bokfakta

• Titel: Vasa: Rebellen.
• Författare: Gustaf Skördeman.
• Utgivningsdag: 2023-05-22.
• Förlag: Polaris.
• Antal sidor: 502.

Länkar till mer information

• Författarens hemsida.
• Kapprakt om Wagner.
• Kapprakt om Faust.
• Kapprakt om Geiger.
• Läs vad andra skriver om boken.