Jag gillar verkligen Gunnar Wetterberg! I många år har han varit en av landets allra mest intressanta samhällsdebattörer. Påläst, förnuftig och klok med torr humor och hög integritet är han alltid intressant att lyssna på. Har läst mycket av vad han skrivit, lyssnat på honom många gånger och även anlitat honom som föreläsare vid några tillfällen. Med sin nya bok Ingenjörerna tangerar han en fråga som alltid intresserat mig, hur Sverige kunde gå från att vara ett av Europas fattigaste länder i mitten av 1800-talet till att bli ett världens rikaste länder under 1900-talet, så självklart ville jag läsa den. Det blev också en värdefull läsning med mängder av intressanta pusselbitar även om jag saknar ett försök att sammanfatta bitarna till en hel bild, den förklaring som antyds tror jag inte på. Men all heder åt Kerstin Hansson för en strålande formgivning; färger, typsnitt, illustrationer har förenats till en artefakt som verkligen känns som en ingenjör!
Egentligen är de två sammanhängande frågor som intresserar mig i just detta sammanhang. Den första delen handlar om hur Sverige kunde gå under så fullständigt, hur kunde vi bli så utarmade, så fattiga att en fjärdedel av landets befolkning lämnade Sverige under andra halvan av 1800-talet, en svårförståelig flyktingkatastrof i en magnitud som jag inte minns alls från skolans historieundervisning annat än möjligen i form av några glättiga bilder av amerikafarare. Om detta har jag bland annat diskuterat i samband med texter om Steve Sem-Sandbergs W, Niklas Natt och Dags 1794 och Eva-Marie Liffners Vem kan segla som alla ger olika bilder av det sena 1700-talet och det tidiga 1800-talets steg mot ättestupan.
Men nu handlar det alltså om den andra delen, den minst lika svårförståelig vägen upp mot höjderna. ”Från 1870 och hundra år framåt växte Japan och Sverige snabbast i hela världen” konstaterar Gunnar Wetterberg mycket riktigt på första sidan av sin bok. Varför då, är den naturliga följdfrågan. ”Ingenjörerna dyrkade upp framtiden”, svarar Wetterberg på samma sida. Inte helt oväntat eftersom denna bok är en historik över ingenjörskonsten med betoning på Sverige men också med internationella utblickar. Men är det verkligen ett trovärdigt svar? Varför skulle just Sverige (och Japan) ha så mycket skickligare ingenjörer än andra länder, de flesta med mycket bättre förutsättningar än Sverige hade 1870?
Jag är själv mycket färgad av långa historiska, sociokulturella, förklaringsmodeller när det gäller att försöka förstå samhälleliga fenomen och förändringar. Genom idéhistorien finns det många som sysslat med detta. Ett välkänt exempel från senare tid är Robert Putmans epokgörande studie där han försökte förklara varför det gått som mycket bättre för norra än för södra Italien (Making democracy work, civic traditions in modern Italy, 1993).
Gunnar Wetterberg visar tydligt och förtjänstfullt hur i stort sett allt som krävdes för industrialiseringen av Sverige hämtas från andra länder; främst kompetens, kapital och forskningsresultat men ibland också i form av ren kopiering av färdiga produkter, innovationer som gjorts i andra länder.
En viktig del av starten för Ericsson var en ren kopia av Alexander Graham Bells telefon 1878. Det var ännu krångligare då än nu med patent och Bell hoppade över små och betydelselösa länder som till exempel Sverige. Starten för Electrolux var en kopia av den amerikanska dammsugaren Santo 1910 som sedan vidareutvecklades. Ett viktigt steg i utvecklingen av TetraPak kom i form av vad som nästan kan beskrivas som industrispionage, en av medarbetarna ritade av en amerikansk maskin så att de sedan kunde bygga en kopia i Sverige. Wetterberg ger många fler intressanta exempel.
Vi hämtar alltså färdiga frön från andra länder, men när de planteras här så växer de mycket bättre än på andra håll. Varför det?
Under åren har jag läst en hel del om detta och de enda hållbara förklaringarna jag hittat handlar om det engelska begreppet trust, en sorts förtroende, en samhällelig tillit, som finns (funnits?) på extremt höga nivåer i Sverige. Och varför det?
Här kommer det mycket långsiktiga försöket att förstå det och det handlar bland annat om feodalismen, alltså den mörka medeltiden. Feodalismen föds i det sena romarriket och blir förhärskande i huvuddelen av Europa under tusen år. Många har skrivit om det riktigt hemska med denna samhällsform, men dess främsta styrka är en ackumulering av resurser hos mycket få, resurser i form av extrem rikedom, avancerad kunskap och mycket annat. Sverige ingick inte i romarriket och var aldrig feodalt i egentlig mening. Det ger en rimlig förklaring till att Sverige hade så litet av egna resurser inom landet (utöver viktiga råvaror) som behövdes i den tidiga industrialiseringen, att det allra mesta måste hämtas från andra länder, men det ger också en rimlig förklaring till varför det växer så mycket bättre här.
Korporativism
Feodalismen fostrade en samhällelig ”patronkultur” där man alltid förväntar sig att någon sorts överhet ska gripa in för att hantera olika typer av problem. Utan denna kultur är det mycket enklare för människor att i stället ta saker i egna händer, att hjälpas åt, att lita på varandra och inte bara vänta på att någon sorts ”patron” ska gripa in. Och det är det som ger myllan för Sveriges exempellösa tillväxt under dessa hundra år. Det faller ut i olika former, en av dem är den svenska korporativism som många forskare behandlat, och som Gunnar Wetterberg, utan att någonsin använda ordet, ger otaliga spännande exempel på.
Korporativism är något farligt och odemokratiskt. Den förknippas ofta med den italienska fascismen under Mussolini, men under senare tid kan den till exempel också användas som beskrivning för framkomsten av superrika oligarker och rysk maffia. Vad det i grunden handlar om är nära samverkan mellan olika maktsfärer i samhället där man hanterar viktiga samhällsfrågor utanför de mer officiella beslutsvägarna.
Visst går det att hitta skurkar inom den svenska korporativismens historia, men i huvudsak har den fungerat väl. I Wetterbergs bok handlar exemplen främst om mycket nära personrelationer mellan och inom politik och näringsliv. Bland många exempel finns tidiga och kloka beslut om vad som bör vara gemensamt och vad som inte bör vara det, något som bland annat faller ut i form av statliga affärsverk, kommunala energibolag, och annat som på effektiva sätt skapade en gemensam infrastrukturellt orienterad grund på vilken många olika privata företag kunde växa på olika sätt. Andra exempel från boken handlar om hur nära relationer och stort förtroende också skapar en högre riskbenägenhet (riskdelning mellan olika aktörer, både privata och offentliga) när det gäller stora investeringar och strukturförändringar, med en tidvis mycket hög nationell belåningsgrad, som också varit mycket framgångsrikt för landets tillväxt. I boken finns även många intressanta exempel på hur samma korporativa strukturer haft stor betydelse i utvecklingen av forskning och högre utbildning. Det finns mycket mer. Så sent som på 1980-talet gjorde jag själv en studie av tillkomsten av PBL, plan och bygglagstiftningen, en sorts fördelning av makten över landets yta, som baserades mycket mer på klok korporativism än på demokratiska processer.
Det Wetterberg inte belyser lika tydligt är folkrörelsernas roll. Från det sena 1800-talet växte flera folkrörelser fram på ett sätt som har få motsvarigheter i andra länder. Arbetarrörelsen har naturligtvis en central roll men ofta glömmer vi bort hur viktig bonderörelsen varit för utvecklingen av viktiga delar av svenskt näringsliv. Det finns många fler exempel. Att folkrörelserna blir så starka i just Sverige kan rimligen antas hänga samman med den höga tillitsnivån, det är naturligt att gå samman, att hjälpas åt, och folkrörelserna stärker också denna samverkansförmåga för generationer av människor. Folkrörelserna blir också successivt delar av den korporativa strukturen, Saltsjöbadsavtalet är ett tydligt exempel, vilket bidrar till en social stabilitet som också varit en central förklaring till landets framgångsrika utveckling.
Hur kommer det sig då att den svenska korporativismen inte resulterade i fascism, maffiavälde eller annat elände? Ibland undervisar jag studenter från andra länder i politisk teori på universitet. Något de allra flesta av dessa studenter som kommer till Sverige delar är en förfäran över den svenska öppenheten; hur mycket information vi delar med varandra på alla nivåer i samhället. Det är också ett exempel på tillitsnivån i Sverige och även öppenheten har en lång historia, vi hade världens första tryckfrihetslagstiftning (1766), och fortfarande har vi en nivå av öppenhet som är mycket ovanlig i världen. Det verkar rimligt att anta att det just är denna öppenhet som skyddat oss från korporativismens faror och som gjorde att den fredligt kunde samexistera med en stark demokratisk utveckling av samhället. Öppenheten är inte bara ett viktigt skyddsnät, den är också en viktig del av samhällets innovationsförmåga.
Så nej Gunnar Wetterberg, jag tror inte riktigt på att de svenska ingenjörerna skulle vara så mycket bättre än ingenjörer i andra länder att det kan förklara Sveriges extrema tillväxt 1870-1970. Däremot tror jag att de haft en bättre sociokulturell mylla att arbeta i. Under dessa hundra år skapade vi en på många sätt mycket framgångsrik samhällsstruktur, baserad på höga nivåer av samhällelig tillit, som vi sedan 1980-talet successivt demonterat. Men mer om det någon annan gång.
I vilket fall som helst ger oss Gunnar Wetterberg med Ingenjörerna en beundransvärd och högintressant genomgång av Sveriges moderna industrihistoria och mycket mer än det.
Författaren
Gunnar Wetterberg, född 1953, är historiker och författare, ursprungligen diplomat. Wetterberg har varit ansvarig för Finansdepartementets långtidsutredningar 1992 och 1995, direktör i Kommunförbundet och samhällspolitisk chef på Saco. Han har tagit emot Hertig Karls pris för sin biografi om Axel Oxenstierna och Kunskapspriset 2008. Han blev hedersdoktor vid humanistiska fakulteten vid Lunds universitet 2009 och är ledamot av Kungl. Vetenskapsakademien och Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien.
Anders Kapp, 2020-09-09
Bokfakta
- Titel: Ingenjörerna.
- Författare: Gunnar Wetterberg.
- Utgivningsdag: 2020-09-08.
- Förlag: Bonniers.
- Antal sidor: 365.