Efter fyra romaner av annat slag debuterar idag Gertrud Hellbrand inom spänningsgenren med Dragoner, den första delen i blivande Östgötasviten. Även om genren är ny för henne finns det annat som är bekant; både geografin i hennes egen del av Östergötland och det stora intresset för ridsport som finns med i tidigare böcker. I centrum finns Mira Westman som motvilligt återvänder till barndomsbyn Hedsbro för att ta hand om det som hennes nyligen avlidna morfar Tord lämnat efter sig. Men var det verkligen en olycka i fyllan som alla säger? Mira har svårt att tro det och undrar över varför ingen riktigt verkar bry sig om att hennes syssling Ville försvunnit spårlöst. Och vad pågår egentligen hos grannen, Stall Hartley Lindskog, där Ville jobbade innan han försvann? I jakten på svar möter hon, på gott och ont, människor från förr, de som hon kände innan hon flydde Hedsbro efter den katastrofala olyckan i ungdomen. Här finns en hel del att tycka om, men för mig fungerar texten inte.
Huvudpersonen i den här berättelsen är Mira (egentligen Miranda) Westman som är 31 år. Hon arbetar som journalist i Malmö och har även skrivit en ungdomsbok. Just nu har hon med hjälp av ett stipendium tagit en paus, befinner sig på Seychellerna för att skriva en ny bok. Det går inte bra. Ännu sämre går det när hennes mammas kusin Sissela ringer från hennes uppväxtby Hedsbro (fiktiv liten ort i Östergötland, inte långt från Linköping) och berättar att hennes älskade morfar Tord hittats död. I fyllan hade han ramlat i köket och slagit huvudet så illa att han dog är den gällande historien. Mira har svårt att tro på den.
Mira är den dominerande berättarrösten och den enda vars kapitel skrivs i första person. Det som definierat mycket av hennes liv inträffade när hon var sexton år. Hon och hennes mamma Sally bråkade i bilen när en långtradare sladdade ut framför dem; mamman dog direkt men Mira överlevde. Pappan hanterade sorgen genom att allt mer fly in i arbetet, deras relation blev allt sämre och han har nu en ny familj i Linköping. Innan olyckan hade Mira flera nära relationer: den stora kärleken Adam Frisk (bor kvar i Hedsbro och är fortfarande singel), bästa vännen Sanja Soliman (numera polis i området) och yngre sysslingen Ville Westman, Sisselas son, som hon ofta satt barnvakt åt när han var liten.
Efter olyckan klarade hon inte av några nära relationer alls. Den tröst hon fick då kom från mammans bästa vän, Nanna Lindskog, men så fort hon kunde flydde hon från lilla Hedsbro. Livet i Malmö består av mycket jobb och en hel del festande med många bekanta, hon har inga nära relationer alls.
Den andra stora berättarrösten ägs av Jerry Hartley Lindskog, en skicklig engelsk tävlingsryttare som en gång blev hopplöst kär i den karismatiske svensken Patrik Lindskog, också han en kompetent ryttare som då tillbringade en tid i England. De gifter sig och flyttar hem till Patrik i Hedsbro. Patriks föräldrar skilde sig när han var tolv. Han mamma Nanna gjorde ett stort hopp i den sociala skalan när hon gifte sig med stormrike Julian. Det höll inte, hans otrohet ledde till skilsmässa men han är fortfarande generös med pengar till sin exfru och barnen, Patrik och storasyster Belinda som nu bor i Göteborg. Nanna, Patrik och Jerry tar över en stor gård och etablerar Stall Hartley Lindskog med den huvudsakliga affärsidén att ta in unghästar som utbildas och tävlas för att sedan säljas dyrt. Patrik och Jerry bor i huvudbyggnaden och mamma Nanna har en egen bostad på gården. En av de anställda är Ville Westman som älskar arbetet med hästarna, även om jobbet ibland kan vara hårt och otacksamt.
De har lyxrenoverat gården men hjälp av Patriks pappas pengar, bland annat bygger de ett helt nytt och exklusivt stall. I salongen i huvudbyggnaden har de låtit Tord mura en monumental öppen spis i amerikansk stil och över soffan finns en mindre kopia av Oscar Matthiesens monumentalmålning ”Skånska dragoner rida till bad” där en grupp nakna män driver sina hästar ut i vattnet (”Svenske Officerer rider i Bad” säger Wikipedia, men det är i alla fall därifrån boktiteln Dragoner hämtats). Kopian har gjorts av Patriks expojkvän Robin Robertsson som ofta hälsar på, alldeles för ofta tycker Jerry.
Mira flyttar in i morfar Tords hus, närmaste granne till Stall Hartley Lindskog, för att ta hand om kvarlåtenskapen. Hon blir allt mer osäker på vad som egentligen hänt hennes morfar och blir upprörd när hon får reda på att hennes syssling Ville försvunnit spårlöst utan att någon verkar bry sig särskilt mycket. Hon antar rollen som privatdetektiv, träffar många som hon kände som barn, hittar allt fler spår, avslöjar lögner. Det är ett ganska klassiskt upplägg, men intrigmässigt fungerar det bra, här finns en spänning i rörelsen mot en dramatisk upplösning och relationerna mellan karaktärerna utvecklas på intressanta sätt. Mira växer fram som en levande människa, komplex och irrationell som människor ofta är, både rädd och modig, smart ibland och betydligt mindre intelligent andra gånger. Porträttet av henne tillhör de bästa delarna av denna text, övriga karaktärer är tunnare. Det finns mycket positivt att hitta men jag fastnar aldrig. Varför?
Delvis är det nog miljön. Författaren är uppenbart mycket intresserad av hästsport, det är inte jag. Som bokslukarbarn var jag mycket av en allätare men doppade knappt stortån i den stora floden av hästböcker. Sannolikt är skildringarna av detaljer i hopptävlingar mycket initierade men det går mig förbi. Jag har suttit på hästryggar några få gånger i mitt liv, mer eller mindre tvingad av hästengagerade kvinnor, men det är inga positiva minnen; om jag ska vara riktigt ärlig är jag nog lite rädd för dessa stora djur. Jag är med andra ord ingen optimal målgrupp för denna text, men det räcker inte som förklaring.
Utgiven skönlitteratur kan bara leva på en enda plats: i läsarens huvud, i min hjärna. De där svarta krumelurerna på papperet är döda, stendöda artefakter, men rätt blandning av krumelurer kan trigga igång processer hos läsaren, skapa känslor av olika slag, kunskaper, förståelse och i bästa fall, i stor skönlitteratur, drabbande insikter. Det finns många olika vägar till detta, men en väg som inte leder dit är förklaringar; en text som försöker förklara för mig, tala om för mig vad jag borde veta eller känna, den stannar kvar på papperet som döda krumelurer, det är inte skönlitteratur, det kanske kan fungera i facklitteratur men knappt ens där.
De första hundra sidorna känns som en enda lång förklarande introduktion där massor av karaktärer och viktiga dåtidshändelser presenteras. Om jag förstår det rätt är tanken att det här ska vara första delen i en trilogi och kanske har författaren känt ett behov av att förse oss med en massa information som behövs för kommande delar, men det här känns inte som en bra metod. Lite känns det som katederundervisning och utantillinlärning och det är varken lustfyllt eller bra pedagogik.
Hela boken berättas i dess nutid, 2019, men väldigt mycket av det som berättas händer i dåtid. Vi läsare får inte vara med då när det händer, vi möts bara av olika karaktärer som i nutid förklarar för oss vad som hände då. På sidan 161 glimtar det till av liv, en liten stund får vi vara med på plats i dåtid, men det varar bara en halv sida. En struktur med växlingar mellan nutids- och dåtidskapitel kanske skulle kunnat ha gjort underverk för den här berättelsen?
Jag överdriver sannolikt problemen en del, men det är i frustrationen över en text som skulle kunna vara så mycket bättre.
Författaren
Gertrud Hellbrand är född 1974 och bosatt på Vikbolandet i Östergötland. Hon debuterade 2004 med romanen Vinthunden som följdes Scenario X 2008. 2014 kom släktkrönikan Veterinären och om jag förstått rätt finns det mycket i den som hon utvecklar vidare i nya Dragoner. 2018 kom romanen Satyricon. Hennes böcker har tagits emot väl av recensenterna, har fått en del priser och någon utlandsförsäljning. Hon är även verksam som lärare på skrivarkurser på Bona folkhögskola.
Anders Kapp, 2021-03-11
Bokfakta
- Titel: Dragoner.
- Författare: Gertrud Hellbrand.
- Utgivningsdag: 2021-03-11.
- Förlag: HarperCollins.
- Antal sidor: 373.