Franskkanadensiska Gabrielle Filteau-Chiba har fått stor uppmärksamhet på många håll och har nu också introducerats på svenska av det lilla förlaget Éditions J, nischat mot just franskspråkig litteratur. All heder för det, det här är riktigt bra och ovanlig läsning som lyckas med den svåra konsten att kombinera god skönlitteratur med en brinnande agitation, på något sätt besläktad med till exempel Stöld av Ann-Helén Laestadius. Författaren själv lämnade livet med jobb, hem och familj i Montreal 2013, sålde av allt hon ägde för i stället välja ett sorts eremitliv i Kamouraska, en vildmark i östra Québec, och det är den erfarenheten hon baserar sitt författarskap på. Här finns en närhet till naturen, med stor respekt för flora och fauna, parad med en våldsam vrede mot exploatörer av olika slag, i Coyote främst i form av en storskalig och brutal tjuvjakt. Ekologism och feminism förenas med romantik, främst i ordets filosofiska mening som revolten mot upplysningens rationella och antropocentriska världsbild, men även i form av en vacker kärlekshistoria. Liksom Stöld på gränsen till en spänningsroman där hämndtemat används med full kraft. Dessutom ger oss Kerstin Hansson ett av årets bästa bokomslag med en inspirerad förening av flora och fauna.
Raphaëlle Robichaud, oftast kallad Raph, är skogvaktare, viltvårdare med ansvar för en mycket stor del av Kamouraska; hon och hennes kolleger är alltför få för att kunna bekämpa den omfattande tjuvjakt som förekommer. ”Jag har varit dum nog att tro att min uppgift skulle vara att ´värna den känsliga balansen mellan människan, faunan och markerna: skydda, utbilda, förebygga´. Departementets motto, som kunde vara hämtat från ordvrängerierna i Du sköna nya värld kryddad med 1984.”
När vi först får träffa henne är hon på väg till en kennel som nyligen fått en ny kull valpar. Hon faller för en liten tik som ingen annan vill ha, en brunögd blandras, hennes mamma har uppenbarligen träffat en coyote. Raph känner sig besläktad med valpen, hon var den enda brunögda i sin förhatliga familj, såg inte alls ut som sina blåögda föräldrar och syskon och kände sig alltid mindre värd än de andra. Det är länge sedan hon rymde från dem. En av hennes käraste ägodelar, hon har inte mycket, är ett slitet fotografi på sin gammelfarfar och hans hustru. Av utseendet att döma måste hon komma från ursprungsbefolkningen. Vad hon hette på riktigt vet inte Raph, hon gavs det franskklingande namnet Marie-Ange vid bröllopet 1903, men hon känner en nära relation till denna gammelfarmor som hon aldrig träffat, därifrån kommer säkert hennes bruna ögon och mycket annat. Raph hämtar ofta styrka bara genom att titta på bilden.
Hon har bott ensam i en liten husvagn ute i skogen, långt från några andra människor, men nu har hon sällskap av Coyote som hon kallar sin nya vän. Några månader senare, 28 september, dagen efter att Raph fyllt fyrtio, försvinner Coyote. Efter långvarigt sökande hittar hon så småningom sin hund som svårt skadad sitter fast i en tjuvjägares snara. I området finns mängder av fällor och djurkadaver. Hon fylls av vrede och hämndlystnad. Utom sig av raseri lämnar hon ett varnande meddelande till tjuvjägaren och förstör hans fångstredskap.
Men han hittar henne. Hon finner fotspår framför sin husvagn och en dag när hon kommer hem finner hon dörren uppbruten och skinnet från en nyss flådd coyote på sin säng. Hon förstår budskapet: nu är det hon som är tjuvjägarens byte. Det är upptakten till den spänningshistoria som håller boken samman.
Men texten ger så mycket mer. Det är en skildring av en dramatisk vildmark; djur, växter, topografi, vädrets makter och så mycket mer. Här finns också agitationen mot människors exploatering av naturen på många olika sätt som är politisk men aldrig plakatpolitisk på något tråkigt sätt. Liksom sina föregångare inom den tyska romantikens tidiga artonhundratal tar hon i rejält på ett sätt som är rätt ovanligt i dag; för mycket kanske en del läsare kan tycka, men jag tycker det är befriande i sin friskhet, sin kärlek, sin vrede.
Raph är inte ensam, hon har en sorts bonuspappa i form av pensionerade viltvårdaren Lionel, mer pappa för henne än den biologiska någonsin var. Han lever ensam i sitt chalet som hon då och då besöker. Så småningom träffar hon ytterligare en ensamvarg, rödhåriga Anouk Baumstark, och här startar en vacker kärleksberättelse.
Översättaren Ulla Linton ger oss en utmärkt svenska, här och var till och med språkligt fantastisk, men gissar att den är ännu bättre på originalspråket. Mina blygsamma kunskaper i franska räcker inte till för att jag ska kunna läsa en hel bok, och förstå språkets nyanser, men de räcker för att jag ska kunna förstå en del av ursprungsförlagets hemsida (finns naturligtvis bara på franska, vi är i Québec), och de utdrag från recensioner som finns där. Genomgående höjs författarens språk till skyarna och riktigt så fantastisk är inte den svenska texten.
Jag har varit i närheten av området tidigare, då med hjälp av Louise Pennys böcker. Geografiska navet för hennes serie är den lilla byn Three Pines med sina tre ståtliga tallar. I Filteau-Chibas text, liksom i verkligheten, finns också en mycket gammal och mycket stor tall, ”Gros Pin”, en gång landmärke för gränsdragningen mellan Kanada och USA. Vet dock inte om det i verkligheten finns den koja högt upp i kronan där en av berättelsens många fina scener utspelar sig. Jag blir rätt sugen på att åka dit och kolla. Framför allt blir jag sugen på att läsa mer av den här författaren. Hoppas den här boken går tillräckligt bra för att även de två andra delarna av trilogin ska bli översatta. I vilket fall som helst är jag tacksam för möjligheten att få lära känna en ny fantastisk författare!
Författaren
Gabrielle Filteau-Chiba skriver, översätter, illustrerar och slåss för Québecs storslagna natur. 2013 lämnade hon sitt jobb, sitt hem och sin familj i Montreal, sålde allt hon ägde och flyttade in i en liten stuga mitt i Kamouraskas vildmark. Där levde hon i tre år, utan rinnande vatten, elektricitet och nätverk, omgiven av skog och vilda djur. Där skrev hon också sin första roman, Encabanée, som blev hyllad av kritiker i Québec och Frankrike. Sauvagines, hennes andra roman, kom på andra plats i det prestigefyllda France-Québecpriset och är redan översatt till ett tiotal språk. Den tredje delen i trilogin Collection Romanichels med Anouk Baumstark som återkommande karaktär heter Bivouac. I år har hon också kommit ut med sin första diktsamling, La forêt barbelée. Sauvagines är den enda som finns översatt till svenska. Den franska titeln är mångtydig och svåröversatt så den svenska utgåvan fick titeln Coyote viket fungerar bra. Den svenska utgåvan har inte fått trilogins namn, Collection Romanichels är också svåröversatt. Franska romanichels blir i direktöversättning till svenska zigenare och är lika nedsättande och numera tabubelagt på bägge språken, men används av författaren för att beskriva människor som ställer sig utanför den moderna civilisationen, associerar sig till ursprungsbefolkningar, utan att nödvändigtvis vara det, och framför allt när det gäller människans relation till naturen.
Anders Kapp, 2022-12-21
Bokfakta
- Titel: Coyote (Sauvagines, 2019, översättning Ulla Linton, 2022).
- Författare: Gabrielle Filteau-Chiba.
- Utgivningsdag: 2022-11-04.
- Förlag: Éditions J.
- Antal sidor: 317.