I dag utkommer Mörkret under ytan, den åttonde delen i Gabriella Ullberg Westins serie om Johan Rokka i Hudiksvall. I berättelsens upptakt är det höst i Hudiksvall och vi får träffa Daniel Sjödin som ensam tältar på Svartudden ute på Hornslandet. Han har inte gjort mycket efter studenten i våras, betygen räckte inte till den utbildning han hade sökt, förhållandet med Patricia är slut, han är utled på sin pappa och han saknar sin älskade farfar som var hans stora trygghet i livet. En rätt ensam kille som just håller på att dra på sig sin torrdräkt, dykningen var något han lärde sig av farfar och nu ska han, än en gång, dyka på vraket efter den belgiska lastångaren Picardier som förliste här 1923 (sann historia). Han chockas när han inne i vraket möter en annan dykare som verkar ha en militär utrustning. Den andre försvinner snabbt men det gör senare också Daniel. Han saknas inte av någon, försvinnandet anmäls inte till polisen. Det finns mycket att gilla i den nya boken, men det finns också en del problem.

Huvudpersonen själv, kriminalinspektör Johan Rokka, hälsar på hos sin chef och nära vän Carl Linderoth för att gratulera, han har just fyllt sextiotre, på sätt och vis är han den pappa som Rokka aldrig haft. Carl verkar orolig, det är något han vill prata om men de skjuter upp det till dagen därpå när de ska ses över lunch på Torget 11.30. Rokka väntar på restaurangen men Carl kommer inte, han är också försvunnen men detta försvinnande leder snabbt till en stor insats och ganska snart hittas han död, uppenbarligen mördad. Därmed är denna berättelses huvudspår igång.

Som vanligt i denna författares böcker finns ett antal intressanta biberättelser.

Återkommande i serien är den krångliga relationen mellan Johan Rokka och Janna Weissmann som vandrat runt i många turer. De två kollegerna är nu verkligen också ett par, om än fortfarande särbos, och de väntar tvillingar. Janna är tjugofjärde veckan och har full koll på allt om graviditeten och det kommande föräldraskapet. Rokka älskar henne, blev så lycklig när de fick besked om att hon var gravid, men han har stora problem när det gäller att hänga med i alla förändringar, blir ofta rädd för allt som händer, allt som väntar. Deras olika ekonomiska förutsättningar spelar också in; Janna är rik efter arvet från hennes tyska pappa, framgångsrik i läkemedelsbranschen, och mamman, jordansk diplomat. Rokkas bakgrund och ekonomiska resurser är helt annorlunda.

Eddie Martinsson har en krånglig bakgrund; skicklig kickboxare men också på väg in i missbruk och en allt allvarligare kriminalitet under tonåren innan han träffade Rokka för några år sedan. Han blev Rokkas skyddsling, har nyligen kommit tillbaka från ett hvb-hem på Gotland och börjat få ordning på livet, numera är han dessutom nykterist. Eddie och Rokka delar bland annat ett stort intresse för motorcyklar; Rokka har sedan länge sin älskade HD och Eddie har kommit över en Kawasaki Ninja så nu kan de åka ut tillsammans. Eddie har hunnit bli tjugoett och i inledningen av berättelsen får han jobb som säljare på ett framgångsrikt företag i Hudiksvall. Det är dags för hans livs första kostym och han får en stor roll i den här berättelsen.

Andra biberättelser handlar om Rokkas relationer med kollegerna på jobbet som utgörs av en intressant blandning karaktärer. I seriens förra bok kom det in en ny person i teamet, Natalie, som direkt började konkurrera med Rokka om rollen som förundersökningsledare. Hon var då en kul karikatyr på en typ av personer som många organisationer ibland drabbas av; en intrigant person som kan förstöra vilket team som helst. I den nya boken slipas hon av en del, blir en bättre människa men samtidigt kanske mindre intressant karaktär. Eftersom alla vid kriminalpolisen i Hudiksvall på något sätt har en personlig relation till sin mördade chef utses kommissarie Niklas Andersson från Gävle till ansvarig för utredningen. Under honom blir det Natalie som leder arbetet till Rokkas måttliga förtjusning. Arbetet kompliceras rejält när de får indikationer på att det läcker ut information till misstänkta förövare från teamet.

Som vanligt är bihandlingarna både välskrivna och intressanta, seriens långa berättelse förs framåt på fängslande sätt. Jag är inte riktigt lika förtjust i denna boks specifika huvudberättelse.

I centrum av handlingen finns företaget Hudik Navy, en ”gigant” på båtmarknaden. Chef är Bill Franke som fick ta över företaget sedan hans pappa Dan dött för en tid sedan då han föll från en takterrass under ett party med penningstarka kunder utomlands. ”Dan Franke spelade i en egen liga” och sonen Bill är beredd att passera vilka gränser som helst för att nå upp till hans nivå. Han är stolt när han står på kajkanten: ”På andra sidan vattnet tornar Hudik Navys företagskomplex upp sig med de lysande blå bokstäverna. … Pappans livsverk. Det arv han ska förvalta. Det som Agaton en dag ska få ta över, från en far till en annan. Han ryser av eufori …”

Bokens titel dyker upp när Bill leker med sonen Agaton i familjens stora bubbelpool: ”Vet du vad din farfar alltid sa? … Att det bara finns en miljö där du kan röra dig gömd från omvärlden. Och det är i mörkret under ytan.”

Företaget säljer exklusiva båtar över hela världen, här finns bland annat nya elbåten Hexagon, flera olika katamaraner och nästa stora projekt Diamond Seal med helt nydanande teknologi. Hela processen från konstruktion och produktion till internationell marknadsföring och försäljning finns inom företaget, man bygger till och med skroven själva i anläggningen i Hudiksvall. Att den här typen av företag skulle kunna finnas på en så pass liten plats som Hudiksvall är fullt rimligt, staden har en stark tradition av avancerad verkstadsindustri. Det måste rimligen vara ett stort företag? ”Vi är elva om man räknar med dig och mig. Och Eddie också förstås! Så tolv då.” Att tolv personer skulle kunna driva den typen av verksamhet är helt orimligt och det sänker berättelsens trovärdighet en hel del. Detta påverkar också många delar av berättelsen på ett negativt sätt.

Ett bra sätt att kombinera serieskrivandets fördelar med de helt fristående böckernas styrka är att ge den enskilda boken ett tydligt tema vilket skapar en egen position för boken samtidigt som seriens karaktärer och miljöer till stor del kan återanvändas. Flera författare tillämpar detta, Pascal Engman är ett bra exempel i sin serie med Vanessa Frank och Nicolas Paredes som återkommande huvudpersoner. Gabriella Ullberg Westin har också delvis gjort det; den sjätte boken i Rokkaserien Ett enda andetag (2020) handlar om en pandemi (perfekt timing) och den sjunde, När vi faller (2021) om bitcoinhypen. Något tematiskt på liknande nivå finns inte i den nya boken och det saknar jag, den sticker därmed inte ut på samma sätt.

Min upplevelse är att det blir allt vanligare med logikfel i böcker. Det är också (tillsammans med språkfel) den vanligaste orsaken till att jag slutar att läsa en text för att i stället försöka med nästa; om det team som står bakom boken är så ointresserade av oss läsare blir jag också ointresserad av dem. Jag kan förstå varför logikfelen uppstår, de skapas oftast under redigeringsfasen när författaren och förlaget i en iterativ process finslipar texten och bland mycket annat flyttar om händelser för att utveckla dramaturgin. I det läget har författaren själv arbetat med en lång text under lång tid och är normalt sett hemmablind, ser inte längre vad som egentligen står på sidorna, i stället lever berättelsen i huvudet. Så då har de på förlaget som ansvarar för textgranskningsprocessen ett stort ansvar, bland annat krävs någon med en inspicientliknande örnkoll.

Ett exempel: På sidan 53 visar Rokka upp en bild på Pascal Svensson för ett vittne och frågar om hon känner igen honom. Problemet är att Pascal Svensson just då inte existerar i utredningen så Rokka kan inte känna till honom. Han dyker upp först senare på sidan 86. Trots detta fortsätter jag läsa, ser inga andra större fel och det finns mycket att tycka om i språk, karaktärer, miljöer och en, som vanligt, suverän berättarteknik.

Det här är en skicklig författare som jag gillar men den nya boken är ingen höjdpunkt i serien. Kanske är Rokka vid vägs ände efter åtta böcker? Kanske är det dags att pröva något nytt? Jag kommer garanterat att följa med!

Författaren

Gabriella Ullberg Westin är född 1973 och uppvuxen i Hudiksvall. Hon har studerat kriminologi vid Stockholms universitet och innan hon blev heltidsförfattare arbetade hon som kommunikationsansvarig på ett av Sveriges största telekombolag. Hennes stora inspirationskälla, innan hon själv blev författare, var Henning Mankell som visade att det går att skriva polisromaner som inkluderar ett stort engagemang för både individer och samhälle.

Debuten och den första delen i serien, Ensamfjäril från 2014, gav hon ut på eget förlag och det gick så bra att hon snabbt fick stabila förlags- och agentrelationer och nu lyckliggör allt fler läsare, inte bara i Sverige utan även i sex andra länder och böckerna har sålts i över 300 000 exemplar.

Hon har ett stort intresse för kriminalpsykologi, vad det är som driver människor till brottslighet, och hon lägger ner mycket research i sitt författarskap, ofta genom intervjuer med poliser och specialister av många olika slag.

I dag bor hon i Stockholm tillsammans med sin man (polis!) och deras två barn. Och hunden Ruth.

Anders Kapp, 2022-03-31

Bokfakta

• Titel: Mörkret under ytan.
• Författare: Gabriella Ullberg Westin.
• Utgivningsdag: 2022-03-31.
• Förlag: HarperCollins.
• Antal sidor: 300.

Länkar till mer information

• Kapprakt om När vi faller.
• Kapprakt om Ett enda andetag.
• Läs vad andra skrivit om boken.