Det är alltid rimligt med en viss skepsis när det gäller postuma utgivningar; är det här verkligen något som författaren själv ville publicera? I vissa fall är svaren på den frågan tydligt nej. Franz Kafka var mycket explicit med att hans efterlämnade texter skulle förstöras men mycket finns ändå utgivet, en hel del samlat i Noveller som gavs ut på svenska 2022. Titeln är inte korrekt, det är inte en novellsamling, en hel del av de trettiosex texterna kan mer beskrivas som skissartade skrivövningar som aldrig kan ha varit avsedda att spridas. När det gäller Gabriel García Márquez bok Vi ses i augusti, som nu givits ut samtidigt i många länder tio år efter hans död, är svaret inte riktigt lika uppenbart; han skrev den under en tid när han var på väg in i demens, och det finns olika bilder när det gäller han egen syn på detta manus. Den lilla romanen är också omgiven av tre olika ”förklaringstexter”, en av hans arvingar, en av förläggaren och redaktören Cristóbal Pera som svarat för bearbetningen av texten innan publicering och en av översättaren till svenska, Hanna Nordenhök. Själva romanidén är underbar men ändå består min skepsis efter läsningen. Alla som liksom jag tycker att Hundra år av ensamhet är en av de mest fantastiska romaner som någonsin skrivits kommer att bli en smula sorgset besvikna.
Själva romanen omfattar bara åttiosex sidor fördelade på sex berättelser där den medelålders kvinnan Ana Magdalena Bach har huvudrollen. Alldeles innan sin död hade hennes mamma bestämt att hon skulle begravas på en ö och en gång om året besöker hon ön för att lägga blommor på mammans grav. Av första kapitlet framgår att denna resa innehåller många återkommande ritualer; efter fyra timmars båtresa den sextonde augusti möts hon av samma ålderdomliga taxi som kör henne till ”det simplaste och mest slitna av hotellen” där hon checkar i, packar upp i samma rum som vanligt, går ut till den väntande taxin som kör henne till blomsterståndet där innehavaren redan har gjort i ordning den vanliga gladiolusbuketten varpå taxin kör henne vidare till kyrkogården och så småningom tillbaka till hotellet. Klockan nio nästa morgon ska hon ta färjan tillbaka till fastlandet.
Just detta år har hon hunnit fylla fyrtiosex år, har bara haft en man och de är lyckligt gifta sedan många år, har två välartade barn; en tjugotvåårig son och en artonårig dotter. På kvällen i hotellbaren träffar hon en man och bjuder med honom upp på sitt rum. ”Hon gränslade och red honom med liv och lust och slukade honom hel och hållen utan att tänka på honom, ända tills de låg förbluffade och utmattade i en pöl av svett.” Efter en timmes samtal väcks lusten till liv igen: ”Sedan letade hon sig återigen fram till hans slumrande best och fann den något modfälld, men vid liv.”
Den andra delen handlar om året som går efter denna resa och resterande fyra delar om nya augustiresor till ön där det bland alla andra återkommande ritualer nu också ingår att hitta en tillfällig älskare. Med mycket varierande resultat. Fram till en rätt överraskande avslutning. Visst glittrar texten emellanåt men inte alltid.
Översättningen flyter bra, inte riktigt på samma fantastiska nivå som Lina Wolffs nyöversättning av Hundra år av ensamhet från 2020 men det kan delvis förklaras av att de här texten inte alls är lika bra. En del gillar jag inte; i förordet förklarar översättaren för mig hur jag ska läsa texten, hur den bör tolkas, och jag förstår inte riktigt varför. Hon får naturligtvis tycka precis vad hon vill men det är en sorts text som passar bättre som en essä på någon kultursida än som förord till boken.
Författaren
Gabriel García Márquez föddes 1928 i Aracataca, en liten by vid Colombias atlantkust, där han växte upp hos sina morföräldrar. Hans barndomsår kom att ligga till grund för en stor del av hans författarskap och han har själv hävdat att det intressantaste i hans liv inträffade innan han fyllt åtta år.
År 1947 började han sina universitetsstudier i juridik och statskunskap och samma år publicerade dagstidningen El Espectador hans första berättelse; La tercera resignación. 1948 flyttade han till Cartagena, där han arbetade som journalist på dagstidningen El Universal. Han har därefter medarbetat i oräkneliga tidningar och tidskrifter i Amerika och Europa.
Hans första roman, La hojarasca (Virvlande löv), gavs ut 1955, och i denna och de följande böckerna; Den onda timmen, Översten får inga brev och novellsamlingen Mamá Grandes begravning börjar man skönja konturerna av den fantastiska byn Macondo.
1967 utkom Hundra år av ensamhet, en roman som omedelbart blev mycket uppskattad av såväl kritiker som publik och som befäste García Márquez ställning som en av de stora författarna i vår tid. Den kom att, under ett kvarts sekel, säljas i mer än 30 miljoner exemplar på 30 olika språk och låg till grund för hans nobelpris i litteratur 1982. Det är ett av de mest betydande verken inom den latinamerikanska magiska realismen. På svenska utkom den för första gången 1970, och återutgavs 2020 i en nyöversättning av Lina Wolff.
Márquez fortsatte att skriva under många år, hans sista bok utöver denna postumt utgivna kom ut 2004, och han dog tio år senare, då 87 år gammal.
Anders Kapp, 2024-04-23
Bokfakta
- Titel: Vi ses i augusti (En Agosto Nos Vemos, översättning Hanna Nordenhök).
- Författare: Gabriel García Márquez.
- Utgivningsdag: 2024-04-16.
- Förlag: Wahlström & Widstrand.
- Antal sidor: 110.
Länkar till mer information
- Kapprakt om Hundra år av ensamhet.
- Läs vad andra skriver om boken.