Emma Olofsson och Cecilia Sahlström har var för sig fler än tio titlar utgivna, men vad jag kan komma ihåg så har jag inte tidigare läst någon av dem så det fanns goda argument för att läsa nya Offerlamm som de skrivit tillsammans. Det är inte riktigt deras debut som parskrivare, i höstas startade de med Mamman den gemensamma serien Gruppen vars andra del ska komma i augusti i år. På sätt och vis är det här nionde delen av serien om Sara Vallén som Sahlström tidigare skrivit själv. Kanske är det också någon sorts del 2,5 i Sahlströms serie om Rakel Vrede som hoppar in i handlingen i den nya boken. Det är en händelserik berättelse med centrum i Lund, ett positivt engagemang för utsatta människor vars elände bara blir värre, en rätt bra grundidé om än ej unik, men också alltför många problem av olika slag.
I en prolog dödas en anonym kvinna, hon dränks i iskallt vatten.
Polisinspektör Rakel Vrede är ingen enkel person, en rätt kantig människa som inte har så lätt för sociala sammanhang. Hon kallas emellanåt för Radiotystnad, hör sällan av sig när hon tar sina egna vägar i utredningarna. Nu har hon också ett par anmälningar emot sig så hennes chef i Malmö har beordrat henne att under en period arbeta i Lund, hon ska inställa sig hos kommissarie Sara Wallén och hennes protester hjälper inte. På plats välkomnas hon av lokalpolisområdeschef Christian Backer; utöver Sara får hon också träffa kollegerna Ali Solange och Algot Potter. Algot har hon stött på tidigare, de är allt annat än vänner. Både Rakel och Sara har sina egna berättarperspektiv i egna kapitel.
Redan första dagen kommer ett larm från ledningscentralen: en död kvinna har hittats i vattnet i Dalby Stenbrott. Sara och Rakel åker dit. Vid obduktionen gissar rättsläkaren att kvinnan är i fyrtioårsåldern, har ett romskt ursprung, hon har en hjärntumör, troligen glioblastom, en aggressiv och dödlig form av cancer, det finns också tecken på ett svårt epileptiskt anfall, men hon har dött av drunkning. Det finns ingenting som kan identifiera henne.
Vi får träffa Alicia Ahlgren som uppenbarligen mår dålig; hon har bara gått hemifrån, stuckit ifrån Philip och deras åtta månader gamla dotter Ellie för att sätta sig ensam i en bar där det ena glaset vin efter det andra försvinner. När hon så småningom tar sig hem är hon riktigt full, Philip är förbannad och tror hon varit med Henrik. Alicia har också sina egna kapitel.
Henrik Björk leder en volontärverksamhet för papperslösa, Free People, delvis tillsammans med kollegan Gunilla Viking, de är bägge läkare. De ställs hela tiden inför svåra situationer med alla dessa människor vars historik och tillvaro ofta är katastrofal. Den döda kvinnan från stenbrottet visar sig så småningom ha varit en av dessa människor. Även Henrik har sina kapitel.
Ytterligare ett larm från ledningscentralen: brandkåren har rätt snabbt lyckats släcka en bilbrand i Björnstorp, inte så långt från Dalby, två mil öster om Lund, i bilen hittade de en död man utan huvud. Bilen ägs av en städare på företaget Medicom, men det är inte han som sitter i bilen, han har nyss anmält den stulen, säger att han fått den från Free People. Rättsläkaren kan konstatera att huvudet kapats mycket professionellt. Han hittar också en tatuering, likadan som den som fanns på den döda kvinnan från stenbrottet, det finns någon slags samband.
Det är mycket mer som händer på vägen mot upplösningen. Här finns ett tydligt engagemang för människor som är utsatta på olika sätt men det är en hel del som inte fungerar så bra. Ledtrådar kommer enkelt fallande som manna från himlen, som läsare gissar vi tidigt vart den här historien är på väg, karaktärerna förblir rätt platta, många av intrigens kurvor är alltför osannolika för att kunna accepteras av oss läsare.
Redan innan jag öppnat boken skapar omslaget en del funderingar som inte har med den rätt menlösa illustrationen att göra utan med presentationen av författarna. Det ena namnet presenteras med stora röda bokstäver högst upp och det andra namnet med mindre vita bokstäver längre ned. Är det två författare till en bok anges de normalt i bokstavsordning men här är det tvärt om. Det är tydligen riktigt betydelsefullt att markera att den ena personen är så mycket viktigare än den andra. Varför? Ingen aning men det känns rätt konstigt. Mellan namnen finns ordet ”med” vilket är minst lika förbryllande, att använda ”med” i stället för ”och” förstärker den hierarki som redan typografin och designen så tydligt markerat.
Värst är nog ändå den alldeles för höga felfrekvensen. När jag läser använder jag smala post-it-remsor i olika färger för att markera sådant jag vill gå tillbaka till om jag kommer att skriva om boken. Färgerna betyder olika saker och de som brukar finnas kvar sist när häftena håller på att ta slut är de röda remsorna (= uppenbara fel). Men den här boken bara lyser av rött, det finns alldeles för många fel, den här texten borde aldrig ha fått gå till tryckeriet i nuvarande skick.
- Enkla korrfel: ”Nej då, bara lite träningsverk”, ”… att du håller dig bort från allt …”, ”… och patrull svängde …” och liknande.
- Oavslutade meningar som ”Sara var imponerad och utifrån Algots blick och leendet på hans läppar trodde hon att.”
- ”Inspicientfel” som när teknikerna hittar ”… en plastbit från en bil …” som något senare blir ”… den plåtbit som teknikerna …”
- Allmänna konstigheter som när det till exempel dyker upp en ”forskarlicens”, något som mig veterligen inte existerar, i alla fall inte i Sverige.
Utöver tidigare nämnda sannolikhetsproblem finns det också rena logikfel, ett par exempel:
- A blir arg på B för något som B gjort innan A får veta vad B gjort.
- C uttalar namnet på ett offer dagen innan offret har identifierats.
Det här duger inte.
Författarna
Emma Olofsson är född 1982, uppvuxen i Malmö och är numera bosatt i Jämshög, Olofströms kommun. Hon utbildade sig till lärare, har undervisat i svenska, men skriver nu på heltid. Hon debuterade 2020 med Vita rosor, starten på Karlshamnsserien som hittills omfattar fyra delar. Hon har också på egen hand startat två andra serier med två delar vardera och kommit ut med tre fristående titlar. Totalt alltså elva böcker under denna korta tid så produktiviteten är hög. Till detta kommer samarbetet med Cecilia Sahlström.
Cecilia Sahlström är född 1960 och uppvuxen i Täby kommun. 1982 började hon på kulturvetarlinjen vid Uppsala universitet och efter en kandidatexamen arbetade hon några år innan hon 1991 började på polisutbildningen. Som polis har arbetat i Stockholm, specialiserad på våld i nära relation, sexualbrott och brott mot barn. Hon har även arbetat flera år inom socialförvaltningen. 1999 flyttade hon till Skåne, först Kristianstad och är sedan länge bosatt i Lund. Hon debuterade 2017 med Vit syren, starten på serien om Sara Vallén vars åttonde del, Änglavingen, kom 2023. 2022 startade hon med Irrvägar en ny serie om Rakel Vrede vars andra del, Barnsoldaten kom ut nu i januari
Samarbetet mellan de två inleddes i höstas med starten på den nya serien Gruppen vars andra del kommer i augusti i år. Aktuellt samarbete just nu är Offerlamm, nionde delen i serien om Sara Vallén där också Rakel Vrede flyttar in i handlingen.
Anders Kapp, 2024-03-16
Bokfakta
- Titel: Offerlamm.
- Författare: Emma Olofsson och Cecilia Sahlström.
- Utgivningsdag: 2024-02-28.
- Förlag: Bokfabriken.
- Antal sidor: 331.