Av naturliga skäl har vi gott om dystopier i den litterära utgivningen just nu; det finns mycket att vara dystopisk inför. Vi har de tre stora pandemierna: virushotet, klimathotet och den politiska pandemin med högerpopulism, rädsla och hat som ger näring åt genren. Men när Don DeLillo nu kommer med sitt bidrag, den lilla men innehållsrika boken Tystnaden, handlar det dystopiska om något annat; på ytan hoten från ett växande beroende av teknologi och digitalisering men under det ett förtingligande av människan själv, oändliga informationsflöden utan egentliga samtal, relationslös kommunikation, tystnad.

Det här är ett sorts kammarspel med fem deltagare. Året är 2022, det är söndag, dags för årets stora sportevent, Super Bowl, säsongsfinalen för amerikansk fotboll. Paret Jim Kripps och Tessa Berens sitter i flygplanet på väg hem till New York från Paris och när de landat ska de titta på Super Bowl på TV tillsammans med två goda vänner. Vännerna, Diane Lucas och Max Stenner, sambos sedan 37 år, förbereder för match och måltid, de väntar på sina två försenade gäster. Det finns en gäst till: Martin Dekker som är drygt 30, tidigare elev till Diane, numera fysiklärare för begåvade studenter och engagerad beundrare av Albert Einstein. Martin är i tid. Det är han alltid.

Den här eftermiddagen händer något. All el och elektronik dör. Och det är inget tillfälligt eller lokalt strömavbrott, det är en systemkollaps. Trots det som hänt klarar piloterna av att kraschlanda flygplanet med små skador. Jim och Tessa lyckas så småningom ta sig till sina vänner trots att inga kommunikationer fungerar. Det är därför de är sena. Vi följer dessa fem personer i denna lägenhet på Manhattan till långt efter midnatt. Ridå. Boken är slut. Det skulle förvåna mig mycket om inte den här boken kommer att dramatiseras. Den passar för teatern, ett kammarspel med en skrämmande Norénsk undergångskänsla.

Det börjar redan på flygplanet med Jim som nästan maniskt följer informationsflödet på skärmen; tid, temperatur, höjd, hastighet, beräknad ankomsttid, det finns mått på allt. Och Tessa med alla sina anteckningsböcker där hon hela tiden skriver ner allt, som hon gjort i många år, skriva ner, beteckna.

Senare när Max, den store sportfantasten, hela tiden stirrar in i den svarta skärmen och maniskt refererar händelserna i den match som inte finns, till och med de reklampauser han varken kan se eller höra.

I den sena natten avslutas boken av fem monologer. Var och en pratar. Ingen lyssnar. Underbart och skrämmande absurt.

Albert Einstein återkommer då och då i handlingen, bland annat i form av det välkända citatet “I know not with what weapons World War III will be fought, but World War IV will be fought with sticks and stones”. Han lär ha sagt det i en intervju med journalisten Alfred Werner 1949 och även om källorna verkar vara något osäkra handlar det om en varning för att ett kommande kärnvapenkrig skulle slå ut hela vår civilisation och all vår teknologi så att det efter det bara skulle finnas pinnar och stenar kvar att slåss med (i den här översättningen ”sten och spö” vilket inte känns helt lyckat). I den här texten blir det mer generellt om samhällets sårbarhet inför flera av samtidens kriser; det är så mycket som vi idag tar för givet, som vi är helt beroende av, som kan gå förlorat och vilken sorts liv har vi då att se fram emot?

Men här finns också en nivå till, bland annat kopplat till ett handskrivet manus av Einstein från 1912 som Martin Decker har en kopia av och som han kan utantill. (Det finns en underbar liten scen där refererandet av Einsteins tyska text till och med blir sexuellt upphetsande.) Som jag ser det handlar den aspekten om den eviga drömmen om att kunna räkna ut livet; där kalkyler, beräkningar och beteckningar som beskriver tillvaron, förklarar livet, ersätter vår förmåga att leva livet, där ord och andra informationsflöden ersätter vår förmåga att samtala, där människan förtingligats till isolerade monoliter utan egentliga relationer.

Skrämmande bra!

Författaren

Don DeLillo är född 20 november 1936 i Bronx och är en amerikansk författare, dramatiker och essäist bosatt i New York. Han föddes som barn till italienska immigranter, studerade vid Fordham University där han tog examen 1958. Han arbetade i fem år som copywriter vid Ogilvy & Mather på Fifth Avenue.

DeLillos debutroman Americana gavs ut 1971. År 1975 gifte han sig med Barbara Bennett. I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet tillbringade han ett antal år i Grekland där han skrev Amazons 1980 under pseudonymen Cleo Birdwell, och The Names 1982. Det stora genombrottet kom 1985 då han gav ut White Noise (Vitt brus) för vilken han tilldelades National Book Award. Framgångarna har fortsatt med översättningar till många språk och han är en av de som ständigt förekommer i spekulationerna om vem som ska få Nobelpriset. Just det har han inte fått, men väl många andra priser, han anses vara en av de centrala gestalterna i den litterära postmodernismen och har influerat många andra författare. Totalt har han kommit ut med drygt 15 böcker och Tystnaden är hans första bok på fyra år.

Anders Kapp, 2021-02-10

Bokfakta

• Titel: Tystnaden, (The silence, 2020, översättning Rebecka Alsberg).
• Författare: Don DeLillo.
• Utgivningsdag: 2021-01-26.
• Förlag: Bonniers.
• Antal sidor: 107.