Dennis Magnusson har inte kommit ut med så många böcker, nya Döden förevigad är hans tredje och dessutom uppföljare till Mord enligt manus som nominerades till årets bästa av Svenska Deckarakademin 2021. Men han har skrivit mängder under lång tid; i listan finns fler än tjugo pjäser för teatern och massor av manus för film och tv. När jag träffade honom nyligen på Stockholms Bokhelg berättade han bland annat om glädjen i att skriva skönlitterärt, den frihet som finns jämfört med det mer bundna teamarbetet i manusskrivandet. Den glädjen strålar fram genom texten i denna den andra boken med poddutredaren Sebastian Lager som huvudperson. Hans grundteman i denna serie finns i olika estetiska uttrycksformer; den första fanns i film- och tv-världen, den andra finns i musikens värld och den tredje kommer att ha bildkonsten i centrum. Det är världar som innehåller starka känslor av olika slag, ibland förtärande passioner, och är därmed tacksamma för spänningslitteratur. Den här författaren tar väldig väl vara på dessa möjligheter med lustfylld kreativitet i jakten på den okända inspelningen.
Återkommande huvudpersonen Sebastian Lager har gått igenom sin vinylsamling och upptäckt att originalutgåvan av Black Sabbaths Master of Reality från 1971 måste ha försvunnit i en av alla hans flyttar. Det kan han inte riktigt leva med, han söker efter den via olika kanaler och blir glad när Håkan Fredlin ringer och berättar att han hittat ett fint exemplar via en tysk kontakt på Gotland. När han kommer till vinylbutiken Håkans Palace i Gamla stan dagen därpå för att köpa skivan är Håkan inte där, ”istället stod en lite lönnfet man där med en uppsyn som var han ett barn som blivit lämnad av sin mamma på en ofantlig centralstation”.
Citatet är ett exempel på den språkliga kvalitén i denna text som är lustfyllt skyhög. Detsamma gäller dramaturgin. Innan vi kommer till Håkans Palace finns ett inledande kapitel som utgörs av manus till en kommande podcast. Det är en speakertext där vi möter en kvinna som från sin balkong ser rakt in i lägenheten mitt emot. Hon ser en man som utsätts för en våldsam misshandel, kanske blir han ihjälslagen. I stället för att larma så tar hon fram mobilen och filmar det som händer, det visar sig sedan att filmen är sju minuter och trettiofem sekunder lång. Hon ringer aldrig 112. Genom hela boken finns återkommande klipp från detta manus som ger mycket snygga kompletterande perspektiv till resten av texten.
Nåväl, åter till scenen i vinylaffären. Den blekfete mannen visar sig heta Konrad och det är faktiskt han som numera äger Håkans Palace. Konrad och hans syster Rachel får betydande roller i berättelsen. Konrad är orolig, han fruktar att något hänt Håkan som fått ett hot dagen innan och som nu inte svarar i telefon. Han ber Sebastian kolla hemma hos Håkan, hans lägenhet ligger bara hundra meter bort. När Sebastian kommer dit ser han brytmärken på dörren. Han går in, tar sig fram mellan högar av LP-skivor och längst in, framför stereobänken, hittar han en död man. Det är inte Håkan.
Det visar sig att det hot som Håkan fått handlade om en helt okänd inspelning av åttiotalsbandet Elexir, en halvlegendarisk hård syntduo från Göteborg som bara kom ut med två skivor. Mest kända för att ena hälften av duon var Fredrik Malm som efter Elexir bildade popbandet Dare och blev en stor världsstjärna vilket han fortfarande är i berättelsens nutid. Håkan, med stora ekonomiska problem, hade snott inspelningen för några dagar sedan och börjat försöken att sälja, den kanske kan vara värd miljoner. Han hade tagit inspelningen från Tompa, eller Tomas Carlsson som han egentligen hette, en man i dryga sextioårsåldern som på åttiotalet var Elexirs ljudtekniker. Det är hans döda kropp som nu ligger framför stereoanläggningen.
Det är upptakten till denna text där motorn som skapar berättardrivet utgörs av jakten på inspelningen. Snart har Sebastian också fått ett uppdrag att hitta inspelningen med en mycket stor hittelön. Det blir många turer i denna jakt som rör sig från Stockholm till Gotland. Floden av musikreferenser är strid.
I ett annat av berättelsens spår hamnar Sebastian på en trädgårdsfest hemma hos Dimens och Tibbs i deras Enskedevilla. Det var deras produktionsbolag som hjälpte till med Sebastians mycket uppmärksammade podd från förra året (förra boken) och dessutom är deras dotter Shirin sedan länge nära kompis med Sebastians dotter Elsa. På festen finns flera av produktionsbolagets uppdragsgivare och mest kända av dem är komikerparet Mårten Hestler och John Myrén som skapat den mycket populära podden Det vi pratar om när vi pratar. De har nyligen skrivit på ett avtal om att göra en tv-serie men även om de kan hitta på skämt har de ingen som helst erfarenhet av att skriva manus för tv. Dimen förmedlar kontakten och så småningom kommer de överens om att Sebastian ska skriva manus för den nya serien.
Ytterligare ett viktigt spår i berättelsen handlar om Sebastian själv och hans familj. Sedan hans sambo Daniela mördades (förra boken) är han ensamstående pappa till deras tonårsdotter Elsa. Relationen är mycket väl skildrad, Sebastian är engagerad, brottas ofta med frågor om hur han ska fungera som en bra förälder. ”Men jag frågade inget. Jag mindes med avsky hur min mamma brukade pressa mig på svar och kräva att få veta saker som inte rörde henne. Jag ville inte förstöra Elsas kväll så som min mamma förstört så många av mina, utan lät henne fortsätta mot köket och väntade på att få höra dörren ner till källaren gå igen.”
Själv har Sebastian i huvudsak växt upp med sin mamma, pappa Lennart var sällan närvarande. ”Senaste gången vi setts hade varit på Danielas begravning. Då hade han sett ut som döingen på golvet. En övervintrad, patetisk figur som missat livsbussen för längesen.” Och när pappan nu börjar dyka i hans liv är Sebastian mycket skeptisk. Däremot börjar Elsa få god kontakt med sin farfar. Och mångsysslande pappan har tydligen också varit aktiv inom musikbranschen; på ett möte med Fredrik Malms mycket välkända manager Monika Wassebo skriker hon ”Fan Lennyyy! … Så underbart jävla härligt att se dig”.
De olika trådarna vävs så småningom samman på helt oförutsägbara sätt, delar av upplösningens skeenden och motivbild tillhör de mest kreativa jag stött på.
En udda detalj är den återkommande användningen av ordet ”handelsgatan” med gement h, alltså en beteckning i bestämd form, som jag inte förstår. I princip alla gator i centrum av städer innehåller någon form av handel så varför skulle någon av dem vara just handelsgatan?
Men det som framför allt lever kvar hos läsare är textens förening av professionell skicklighet och en lustfyllt frustande berättarglädje.
Författaren
Dennis Magnusson, född 1968 i Bollebygd, dramatiker och författare, har skrivit över tjugo teaterpjäser som satts upp på flera av landets stadsteatrar. Pjäsen Att döda ett tivoli baserad på Dostojevskis Brott och straff är hans mest spelade. 2009 skapade han den uppmärksammade pjäsen 7:3 återbesöket – en pjäs om Lars Norén och Malexandermordern. 2016 skrev han pjäsen Dylansällskapet till Stockholms Stadsteater. Han har även skrivit för TV-serier som Oskyldigt dömd, 30 grader i februari, Jordskott, Bäckström och Spelskandalen, arbetat med långfilmsmanus och varit inblandad i många produktioner, däribland Låt den rätte komma in. Han romandebuterade 2017 med thrillern Den sista föreställningen och 2021 kom Mord enligt manus, som nominerades till bästa kriminalroman av Svenska Deckarakademin. Den var första delen i en serie vars andra del, Döden förevigad, kom ut 2023. Han bor i Stockholm med sin familj.
Anders Kapp, 2023-05-17
Bokfakta
- Titel: Döden förevigad.
- Författare: Dennis Magnusson.
- Utgivningsdag: 2023-05-16.
- Förlag: Ordfront.
- Antal sidor: 391.