Det var ett tag sedan nu, En äkta man kom ut 2017, den amerikanske storstjärnan Dennis Lehane är en man med många strängar på sin lyra och har sysslat med annat än att skriva nya spänningsromaner. Men förra året kom Small Mercies på originalspråk; i år i svensk översättning med titeln Hatets hjärta. Värd denna väntan? Utan tvekan! Utspelar sig under raskravallerna i Boston sommaren 1974 och är hur dagsaktuell som helst femtio år senare. Det är faktiskt en mycket välfunnen svensk titel för en text som med precision skär sig hela vägen in i hatets epicentrum, eller hjärta om man så vill, i en nutid där vi dagligen i alla dess former möter explosivt hat mot alla de där andra som inte ser ut som, eller är som vi, olika vin, vin som hela tiden krymper på vägen mot allas krig mot alla. Det här är en stark berättelse, en fantastisk text som rör sig i de levande och brutala miljöer där författaren själv växte upp, han var nio år den sommaren och kommer ihåg den väl.

Tänk på den tuffaste hjälten inom genrens mest hårdkokta grenar. Han, jag är säker på att du tänker på en man, skulle inte ha en chans mot Mary Patricia Fennessy, endast känd som Mary Pat, denna berättelses huvudperson, en oförglömlig karaktär. Hon är fyrtiotvå år och arbetar som vårdbiträde inom äldreomsorgen, jobbar extra med annat när pengarna tar slut och det gör de ofta. Hennes första man, kriminella Dukie, dog för rätt länge sedan och hon saknar honom inte, han slog henne ofta. Men hennes andra man Kenny saknar hon, han var en riktigt bra man som till slut lämnade henne, stod inte ut med hennes hat mot så mycket i tillvaron. Sonen Noel saknar hon innerligt, när han kom hem från Vietnam var han en annan än när han åkte dit, fastnade i heroinmissbruk, dog av en överdos.

Så nu är det bara hon och sjuttonåriga dottern Jules som bor i den slitna lilla lägenheten i Southie, en av stadsdelarna i Boston, en hårt segregerad stad; inte bara så att svarta och vita bor på olika ställen, uppdelningen går mycket längre än så: i Southie bor fattiga vita människor, i stort sett bara människor med irländskt ursprung. ”Alla har varit irländare och alla har, utan undantag, gift sig med andra irländare ända sedan de två första, Damien och Mare Flanagan, klev av båten vid Long Wharf 1889.”

I det här området härskar den irländska maffian, Butlergänget, döpt efter ledaren Mart Butler, kriminella som har stora resurser, inte minst korrupta poliser på lönelistan.

I inledningen är det en het morgon i augusti 1974, strömmen har gått, ”luftkonditioneringen i fönstret stannat mitt i ett fläktvarv och kylskåpet är knottrigt av svett”. Mary Pat kan inte ens fixa kaffe till frukosten, hon har visserligen en gasspis men gasen är avstängd, hon hade inga pengar till den senaste räkningen.

Brian Shea från Butlergänget kommer med en del uppdrag, Mary Pat ska hjälpa till inför en kommande protestmarsch; Southie kommer aldrig att acceptera beslutet om att svarta elever ska bussas in till deras skolor, eller att deras barn skulle bussas till svarta områden.

På kvällen kommer Jules pojkvän Ronald ”Rum” Collins och hennes bästa kompis, Brenda Morello, för att hämta henne, de ska ut tillsammans. Mary Pat är inte förtjust i Rum ”som, i likhet med sin far och sina farbröder, är lika stimulerande att prata med som en skinkstek.”

Jules kommer inte hem igen och Mary Pats förtvivlade oro går så småningom över till glödgad ilska. Hon förhör de som var med dottern på natten var för sig och de berättar samma historia, anger samma klockslag: uppenbara lögner.

Samma natt var tjugoåriga Augustus Williamson på väg hem från sitt extrajobb när bilen får motorstopp i fel område. Det kan vara farligt för en svart ung man att vistas sent på kvällen i ett vitt område. Tidigt på morgonen hittas han död under perrongkanten på Columbia Station.

Berättelsen handlar om Mary Pats envisa jakt på sanningen om vad som hänt hennes försvunna dotter. I denna jakt stör hon Butlergänget som kräver att hon måste sluta, de ger henne till och med pengar till en flytt till Florida. Men Mary Pat backar inte, det har hon aldrig gjort och det kommer hon aldrig att göra. Jag kommer inte ihåg om uttrycket ”gå över lik” används i texten, men det skulle passa bra.

Under denna ythandling pågår en konstant diskussion kring hatets logik och rötter, inte minst genom Mary Pats egen successiva omprövning av sig själv. Southie är på många sätt en eländig plats, en slum, men det är en väldigt homogen slum med människor som känner varandra sedan generationer, som ofta ställer upp för varandra. Genom generationerna befästs en speciell världsbild, lögner blir till de ”sanningar” som varje ny generation matas med. Bobby Coyne har en rätt stor roll i handlingen, en av de poliser som arbetar med fallet och kan området, till skillnad mot många kolleger en mycket hygglig man, funderar över kontrasterna: ”Han har ingen aning om var allt kommer ifrån – lojaliteten och ursinnet, brödraskapet och misstänksamheten, godheten och hatet.” Och hatet riktar sig mot alla andra, inte bara mot svarta.

På sin jakt åker Mary Pat runt i Boston i sin uråldriga, flämtande Range Rover och kommer till stadsdelar där hon aldrig varit, bland annat ett med ”hippiejävlar” och ”fega värnpliktssmitare” överallt. ”Hon tappar räkningen på hur många av dem som är barfota, som går runt på de skitiga gatorna i slitna, utsvängda jeans och färgglada skjortor, med flätor och långt hår, och tjejer utan bh i så korta jeansshorts att arslet väller ut ur dem, och de fyller luften med cigarettrök och kretekrök och cannabisrök och varenda en av dem är en jävla skam för deras föräldrar som spenderat okristliga summor på att skicka dem till världens bästa skola – en skola som ingen fattig människa någonsin skulle komma in på, det är en sak som är jävligt säker – och de tackar dem genom att gå runt med skitiga fötter och sjunga värdelösa låtar om ´öh, kärlek, va, kärlek`.”

Ett underbart språk och en fin översättning av Sanna Gillberg. Jag ler över en detalj; i amerikanska böcker förekommer inte sällan ”brownstonehouses” och jag har fler gånger stött på översättningen ”brunstenshus” vilket är en idioti, ”brunsten” är något helt annat, utöver ordets vanligaste betydelse står det för mineralet pyrolusit som aldrig har använts för att bygga hus. Här blir det i stället ”brownstonehus” vilket fungerar bra.

En fantastisk text och jag tror knappast någon läsare kan undgå att ge Mary Pat en stor plats i sitt hjärta.

Författaren

Dennis Lehane är född 1965 och uppväxt i arbetarstadsdelen Dorchester i Boston, Massachusetts. Hans föräldrar emigrerade till USA från Irland och han är yngst bland fem syskon. Efter grundläggande utbildning i Boson läste han vidare i Florida fram till en universitetsexamen i kreativt skrivande. Därefter flyttade han tillbaka till Boston, levt där i merparten av sitt liv men bor nu i södra Kalifornien. Innan författarkarriären tog fart har han bland annat arbetat som socialarbetare, lärare och chaufför.

Han debuterade som författare 1994 med romanen A Drink Before the War (En drink före kriget, 2005) där han introducerade det Bostonbaserade detektivparet Patrick Kenzie och Angela Gennaro. Den serien kom ut med fem delar på nittiotalet och en sjätte del 2010.

Det riktigt stora genombrottet kom 2001 med fristående romanen Mystic River (Rött regn) som utöver stora internationella framgångar som bok också filmatiserades med Sean Penn i en huvudrollerna och i regi av Clint Eastwood.

Efter Rött regn har han kommit ut med ytterligare fem fristående böcker, hela tiden med stora framgångar och som i flera fall blivit nya storfilmer.

2008-2015 kom han ut med en historisk romantrilogi som också den utspelar sig huvudsakligen i Boston med start efter första världskriget.

Utöver det skönlitterära författandet har han skrivit mycket för film, TV och teater.

Han undervisar också i skrivande vid flera kända universitet, bland annat Harvard, och är hedersdoktor vid ett universitet i Florida.

Han har fått mängder av priser, inte bara i USA, och prenumererar på toppositioner på många bästsäljarlistor.

Small Mercies som kom ut på originalspråk förra året var hans femtonde bok, nu också på svenska med titeln Hatets hjärta.

Anders Kapp, 2024-10-05

Bokfakta

• Titel: Hatets hjärta (Small Mercies 2023, översättning Sanna Gillberg).
• Författare: Dennis Lehane.
• Utgivningsdag: 2024-03-28.
• Förlag: Bookmark.
• Antal sidor: 318.

Länkar till mer information

• Författarens hemsida.
• Läs vad andra skriver om boken.