”Hans skrivande var ofta viktigare än livet självt.” Den dramatiska passion som kan finnas i olika konstnärliga uttrycksformer var ett starkt tema i den första delen av David Lagercrantz serie om Hans Rekke och Micaela Vargas, hans parafras på Arthur Conan Doyles många berättelser om Sherlock Holmes som gavs ut mellan 1887 och 1927. Just det var inte så starkt i tvåan men nu i tredje delen, Post mortem, är tematiken tillbaka med full kraft. I ettan handlade det om klassisk musik och nu handlar det om passionen för skrivandet, författandet, litteraturen. Vi befinner oss i norra Spanien, i staden Santander vid Atlantkusten, tio mil väster om Bilbao. Här möter vi tjugoåriga Sandra Ramirez, hon jobbar som servitris på ett enkelt ställe men hennes passion handlar om litteraturen, skrivandet. Den här dagen, 12 juli 1988, håller hon på att färdigställa en novell där berättarjaget är en vildhund, en galgon, som går till en mytisk ek för att dö. Senare kommer den att publiceras i London Review of Books, det är en fantastisk text, men publiceringen får Sandra inte uppleva; hon dör själv vid eken innan den här dagen är slut, brutalt sönderslagen av en seriemördare. Tjugo år senare försöker Rekke och Vargas att lösa fallet.

Vi har här två parallella historier som löper genom texten; den ena om vad som händer den där dagen i Santander, den andra om vad som händer i Stockholm i berättelsens nutid, i början av november 2008.

Micaela Vargas (dr Watson), ung polisassistent från Husby är fortfarande inneboende hos professor Hans Rekke (Sherlock Holmes) i hans stora våning på Grevgatan i Stockholms finaste kvarter och är ännu tröttare på honom än vanligt. Hon har mer eller mindre bestämt sig för att flytta, men vet inte riktigt hur hon ska kunna berätta det för honom, Hon har också en spirande kärlek, Caspar Amiri med iransk bakgrund tar upp allt större del av hennes tankar. En av flera biberättelser.

En söndagsmorgon får de besök av Rafael Corales, en spansk polismästare som är i Stockholm på en konferens. Han var ansvarig för utredningen av mordet på Sandra Ramirez och det smärtar honom mycket att de aldrig kunnat lösa det. Han vet att Rekke löst de mest omöjliga fall och söker hans hjälp, dessutom finns det en tänkbar koppling till Sverige. Långt efter mordet hade det kommit fram uppgifter om att två unga svenska män funnits i Santander under den aktuella tiden, nyutbildade journalister med litterära intressen var det någon som berättade. Corales går igenom fallet under några timmar och lämnar hela förundersökningen hos Rekke.

Micaela sover fortfarande under besöket, är måttligt intresserad när Hans berättar, men snart ägnar hon mycket tid åt att gå igenom allt material, hon är ju dessutom betydligt bättre på spanska än vad han är, hon hittar en hel del i materialet. Så småningom hittar de också andra fall som påminner om hur Sandra mördats, ett i Danmark och senare ett i Finland.

Hans bror, kabinettssekreterare Magnus Rekke, återkommer i en rätt omfattande biroll, obehagligare än någonsin. Han har ett stort problem som heter Gina Mona Andersson, känd som Gina Mo för väldigt många, krigskorrespondent som förklädd till man greps i Kabul för fyra år sedan och har sedan dess varit internerad på Guantánamo. Enligt den officiella bilden har svenska UD gjort allt för att hon ska få återvända till Sverige men i verkligheten har Magnus gjort vad han kan för få CIA att behålla henne där. Men nu är hon ändå i Sverige, sitter i en del förhör men måste snart släppas fri. Magnus fruktar vad hon kan ställa till med. Ytterligare en underhållande biberättelse. Gina Mo kommer också med ett litet bidrag till berättelsens huvudspår.

Vi får träffa Dag Wrangel i berättelsens bägge tidsplan. Då hade han studerat journalistik i USA och oväntat blivit rätt förmögen sedan hans pappa sålt av delar av sin konstsamling och givit en del av pengarna till sonen. Dag använde en del för att köpa en ny röd BMW Cab 325. Tillsammans med kompisen Pompe gav han sig av på en europeisk roadtrip denna sommar. Relationen mellan Dag och Pompe är en mycket stark del av berättelsen; Pompe visar allt fler obehagliga drag, särskilt när han druckit för mycket vilket han gör dagligen. Det blir förödande för Dag, skapar sår som finns kvar i nutid. ”Han är fastfrusen vid Pompes sida, i ett medberoende eller som en gisslan.” I nutidsberättelsen är Dag gift med Andrea, hon svarar för merparten av familjens intäkter; de har det inte så lätt med sin specielle elvaårige son Viktor som gör dem tokiga med sitt maniska pianospelande hela tiden. Dag är en passionerad författare, erkänd av många, har fått några viktiga priser men har aldrig slagit igenom i någon större skala.

Det har däremot Pontus Bremer, fixstjärna på den svenska litteraturhimlen, en bombastisk narcissist och mycket underhållande karaktär med en del egna kapitel. Vi får också lära känna Oliver Popov som driver framgångsrika Popov agentur, en man som gör allt för sina författare, går över alla gränser, kan bli riktigt obehaglig. Författaren passar på att leverera en del kritik av bokvärlden, ”det finns en röta i branschen”.

Som vanligt smyckas texten av många intressanta och intelligenta referenser. Återkommande är Federico García Lorca och inte minst Leonard Cohens hyllning till honom i ”Take This Waltz” från 1986 där en av textraderna är ”There’s a tree where the doves go to die”.

Jag minns mycket väl Hercule Poirots upprördhet efter en teaterföreställning i London där mördaren visar sig vara en ny person, en karaktär som dyker upp först mot slutet av pjäsen. Så får man inte skriva ett kriminaldrama, menade han. Så är det inte riktigt här, men inte långt därifrån, vilket kommer att göra en del spänningsläsare sura. Själv är jag rätt ointresserad av gåtans svar, vem som gjorde det, och mycket mer intresserad av vägen dit. Och den vägen är i högsta grad läsvärd med frågor om passion, skuld och skam, med en Rekke som successivt går in i en riktigt läsvärd manisk period och med massor av intelligenta och roande detaljer.

Anders Kapp, 2025-02-19

Bokfakta

• Titel: Post mortem.
• Författare: David Lagercrantz.
• Utgivningsdag: 2025-01-15.
• Förlag: Norstedts.
• Antal sidor: 340.

Länkar till mer information

• Kapprakt om David Lagercrantz inklusive länkar till andra texter.
• Läs vad andra skriver om boken.