Att försöka, att misslyckas men ändå hämta kraften för att försöka igen, trots många problem, trots brist på resurser av många olika slag ändå orka försöka en gång till, hämta styrka i kärleken till barnet. Så kan man möjligen beskriva David Ärlemalms nya bok Allt för Bodil som kommer ut i dag. Så kan man också beskriva hans två tidigare böcker; succédebuten Lite död runt ögonen i januari 2020 och uppföljaren Som natten i april 2021. Nu kallas de tre för trilogin Nattvak. Varför? Vet inte riktigt för någon egentlig trilogi är det inte. Men det är väl egentligen den enda kritik jag har. Det är hjärtskärande berättelser med stort driv från en skuggsida av samhället som ligger alldeles utanför vårt normala synfält utan att hamna i de riktigt svarta hålen av kriminalitet och fullständigt utanförskap. Utöver en ovanlig skicklighet i författandets hantverk finns under texten oceaner av empati, en medmänsklighet som är en lisa för själen i ett allt hårdare samhällsklimat. All heder till författaren för det och för ett starkt berättande från en rätt egenetablerad litterär position.

Allt för Bodil är en fortsättning på debuten Lite död runt ögonen. En bakgrund: Arto och Sofia lever ett hårt liv med drogberoende och kriminalitet. En dag visar det sig att Sofia är gravid, de får dottern Bodil och de börjar ordna upp sina liv. I alla fall Sofia, det går inte riktigt lika bra för Arto som då och då får återfall. Till slut orkar Sofia inte längre, även om hon fortfarande älskar sin man sparkar hon ut honom, Artos återfall får alltför svåra konsekvenser för familjen. Efter att ha varit helt ren i sex år dör Sofia plötsligt av en överdos. Arto står ensam med ansvaret för sin dotter. Till en början går det rätt bra men debuten handlar om hur skör tillvaron kan vara för många människor och hur lätt livet kan spåra ur.

I den nya boken har det gått några år. Bodil har hunnit bli elva och Arto kämpar på med dubbla jobb. Tillsammans med vännen Ditte, tidigare Sofias närmaste vän, har han tagit över den lilla krogen None; hon frontar bakom bardisken och han sköter köket. Det går så där. Pandemin har slagit till och restaurangbranschen tar stryk så någon vettig lön går inte att ta ut. Bägge jobbar med annat dagtid för att få tillvaron att gå ihop; hon som träningsinstruktör och han hjälper till i gamla kompisen Runes flyttfirma. Liksom Arto har Rune en kriminell bakgrund. Det är hårt, Arto är alltid helt slut när han kommer hem på nätterna.

Det innebär också att Bodil får klara sig själv väldigt mycket. Hon har nu en egen berättarröst och egna kapitel. Relationen till pappa Arto är komplicerad. Visst älskar hon honom men är så trött på att han aldrig håller sina löften; han har hela tiden planer på vad de ska göra tillsammans men de blir nästan aldrig verklighet, han måste bara jobba i stället. Hon är också trött på att de aldrig har råd med någonting; hon jämför sig med bästa kompisen Märta som finns i en familj med helt andra resurser. Nu är det sommarlov, Märta är bortrest med sin familj till deras sommarhus på västkusten, så hon är rätt ensam med alldeles för mycket tid ”dagen låg framför henne som ett segt utdraget tuggummi som för länge sedan tappat smaken”. En del av tiden ägnar hon åt att träna simning, som pappa Arto gjorde tidigare, men på kvällarna är hon ofta ute själv ute på stan som barn i hennes ålder kanske inte borde vara.

Det finns också en tredje berättarröst. Den som första gången ser fyrtioårige Danne skulle ta honom för en fotbollshuligan och skulle inte ha fel. Han är stor och stark, ibland våldsam, arbetar ofta i dörren på olika uteställen och hoppar annars in på olika byggjobb. Småkriminell med en del missbruk. Drömmer hela tiden om enkla vägar till mer pengar. Han lever tillsammans med Sara och hennes tolvårige son Lion.

De olika perspektiven vävs samman till en stark berättelse om kampen för att skapa ett fungerande liv trots problematiska förutsättningar. Jag har skrivit en hel del om författarens tematik och hans skickliga sätt att arbeta med den när jag skrev om hans tidigare böcker och ska inte upprepa mig (länkar finns längre ner).

Alla serier innehåller en problematisk balansgång: delarna ska hänga ihop så att man lockar med läsare som gillat tidigare delar samtidigt som de ska vara tillräckligt fristående så att inte nya läsare skräms bort. De nya läsarna måste dock får en del information om vad som hänt tidigare för att kunna förstå sammanhanget. Det allra flesta författare hanterar det med hjälp av att spränga in tillbakablickar i texten och det fungerar aldrig riktigt bra. Det blir för lite för de nya och trista upprepningar för de som varit med tidigare. Ibland har jag argumenterat för att väcka liv i den gamla resumén i stället och på sätt och vis gör faktiskt David Ärlemalm det i sin nya bok. Den inleds med en scen från 2016 när Sofia dör. Det är inte en kopia från den första boken; vi som läst den känner till händelsen, men den är nu skildrad på ett nyskrivet sätt. Det är en sorts resumé men på ett helt annat sätt än den klassiska och det är ett genialt sätt att hantera balansproblematiken.

Ettan och trean är definitivt en serie med samma personer vars liv successivt utvecklas. Tvåan ingår inte i den serien. Visserligen finns en gemensam tematik, en del gemensamma Stockholmsmiljöer och en del annat; huvudpersonen då, Asynja, återkommer också som bikaraktär i den nya boken, hon jobbar extra på None samtidigt som hon läser till sjuksköterska, men de räcker inte för att kalla det en serie. Så varför kallas de tre böckerna nu för trilogin Nattvak? Det vet jag naturligtvis inte men tidigare har jag stött på liknande som förklarats av avtalsfrågor, normalt utlandsförsäljningar som ofta sker i grupp, till exempel den aktuella boken och två kommande. Men jag känner mig helt övertygad om att ordet trilogi inte fanns i författarens huvud när han skrev på debuten. En trilogi kräver en lång historia, utöver de olika delarnas självständiga berättelser, och den finns inte här. Inte ens när det gäller det som verkligen är en serie, ettan och trean, tycker jag inte att den långa berättelsen riktigt håller.

Men det spelar rätt liten roll, David Ärlemalm har skrivit tre riktigt bra böcker och hittat en egen genrebrytande position varifrån han ger sina egna starka och berörande bilder av skuggsidorna i dagens samhälle. Det ska bli spännande att se vart han går efter dessa tre böcker. Jag kommer garanterat att följa med!

Författaren

David Ärlemalm är född 1975 i Stockholm, där han fortfarande bor med sin familj. Han har alltid läst mycket och hade tidigt författardrömmar. Under en föräldraledighet hittade han en rutin, använde sonens sovstund för att skriva, och har fortsatt sedan dess med dagligt skrivande. Själva idén till debuten Lite död runt ögonen fick han när såg en sliten missbrukare på väg mot dagis med sitt barn. Den nominerades till bästa debut av Svenska Deckarakademin och utöver Sverige är den också utgiven i Finland och Norge. Allt för Bodil är hans tredje roman.

Anders Kapp, 2023-01-11

Bokfakta

• Titel: Allt för Bodil.
• Författare: David Ärlemalm.
• Utgivningsdag: 2023-01-11.
• Förlag: Forum.
• Antal sidor: 271.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Lite död runt ögonen.
• Kapprakt om Som natten.
• Läs vad andra skriver om boken.