”Det finns sanningar man behöver fiktionen för att kunna förmedla.” En mening ur Christoffer Carlssons nya bok En liten droppe blod, den fjärde boken i hans Hallandssvit, en mening som är en lämplig beskrivning av hela sviten, författaren har en sanslös förmåga inom ett av de mest centrala skönlitterära fälten; att skapa inlevelse och insikter kring stora verkliga skeenden genom djupt personlig fiktiv gestaltning, här i en central del relaterad till det kalla kriget under det sena femtiotalet med tydliga kopplingar till vår egen samtid. Återkommer gör också teman om masker, förställning och livslögner; falskhet mot andra och inte minst mot oss själva; ”Man kan bara avslöja vem man är en gång, beslöja sig själv kan man göra hur många gånger som helst.” Ibland hela vägen till det rena förräderiet: ”Förräderiet har ingen början. Dess rottrådar kan följas nedåt i djupet, men aldrig till sitt ursprung.” ”Sommaren 1958 är förrädiskt mild, det är en Judasmånad.” Underbar läsning!

Från tidigare böcker i sviten känner vi naturligtvis igen de mycket levande miljöerna i Halland, författarens egen uppväxtmiljö. Återkommer gör också ett anonymt berättarjag, en man som växt upp i området, som flyttade till Stockholm för universitetsstudier, som blev en rätt framgångsrik författare men som efter skilsmässan från Sara blev en återvändare, tog över barndomshemmet i närheten av Toftasjön utanför Halmstad 2019 och som i den nya bokens nutid fortfarande bor kvar där. Vissa biografiska detaljer stämmer, andra gör det inte, han är bland annat tio år äldre än Christoffer, men han är ändå författaren själv, på sätt och vis.

Återkommer gör också Vidar, son till Sven Jörgensson som var en central gestalt i Brinn mig en sol, en polis och en samhällets stöttepelare, någon som alla känner och litar på, en klippa som vittrar sönder fram till sin död på nittiotalet, en personifiering av landet Sverige i utförsbacken. Även Vidar blev polis och även om han är något äldre än den anonyma berättarrösten är de goda vänner.

Upptakten till den nya berättelsen startar fredagen den tredje mars 2023; berättarjaget har haft mobilen avstängd för att försöka fokusera på skrivandet som går riktigt dåligt. När han öppnar den finns där ett meddelande från en god vän och äldre författarkollega, Johan Oskarsson, som vill träffas omgående. Han hinner inte svara innan mobilen ringer, det är Vidar Jörgensson som inte vill berätta vad det handlar om över telefon, vill att han ska åka till Sönnerskog i östra Halland, inte långt från Smålandsgränsen.

Väl framme där, vid ett litet pensionat som är omgärdat av blåvita band, berättar Vidar att Johan Oskarsson är död, att han hittats hängande från taket i matsalen, att han tagit livet av sig. Vidar ringde eftersom han hittat texten på mobilen, mannens sista meddelande i livet. Vidar är övertygad om att det är ett självmord, men det är inte berättarjaget, inte alls. Hela nutidshandlingen handlar om berättarjagets försök att ta reda på vad som egentligen hänt. Knappt ett år senare har han nio tjocka pärmar med omfattande informationsmaterial som han inte riktigt vet hur han ska hantera.

Ganska snart får han reda på att Johan innan sin död höll på med ett projekt, han hade fått i uppdrag att skriva en biografi om Ingrid Klinga, en av landets mest framstående författare med otaliga priser bakom sig; debuterade 1959 med En liten droppe blod, har ett stort författarskap bakom sig, är nu åttiosex och bor på sin gård i Angelstad i Småland, inte så långt från Sönnerskog i Halland.

Berättarjaget kan en hel del om henna, har själv intervjuat henne för drygt tjugo år sedan inför hennes sextiofemårsdag. Han kommer ihåg hur hon berättade om sin ingång till skrivandet; när hon var drygt sju år 1944 kom Maja Mårsell, en ny lärarinna, till Angelstad och hon gav Ingrid en fin penna: ”I det ögonblick den lades i hennes hand gick ett skalv genom världen. Ingen märkte det men det inträffade och en spricka bildades i tiden.”

Ingrid är en central person i denna berättelse, hon har läshuvud och Maja Mårsell lägger ner mycket energi för att hon så småningom ska kunna resa till Uppsala för att studera vidare. Dit kommer hon sensommaren 1957 för att skriva in sig vid universitetet och en stor del av denna berättelse utspelar sig då, under det sena femtiotalet när det kalla kriget var en påtaglig och skrämmande kontext med intensiva diskussioner om kärnvapenfrågan och mycket annat. Ingrid kommer in i problematiska sammanhang: ”Döda kvinnor skriver inga böcker. Kom ihåg det.” I sitt grävande i arkiven hittar berättarjaget också ett olöst mord från denna tid.

Det sena femtiotalet skrivs fram levande och trovärdigt, liksom tidigare finns här en blandning av fiktion och högst verkliga delar, en blandning av det personliga, Ingrid och alla de människor hon lär känna, och det samhälleliga. Bland mycket annat väver författaren in den verkliga historien kring CIA-finansierade Congress for Cultural Freedom med avdelningar i många länder, bland dem Sverige.
Ingen kan undgå att känna parallellerna till en samtid när ”hela samhället famlade efter en ny berättelse om sig själv”, när freden inte längre kan tas för given, när krig rasar i vår närhet och så mycket annat som förefallit vara självklart också rasar. Inte minst den samhälleliga tilliten, kärnan i våra tidigare framgångar: ”Tillit är ingenting man får och sedan har, tillit är något man hela tiden måste arbeta med.”

Det är en text som är omöjlig att lägga ifrån sig hela vägen till flera olika upplösningar; en överraskande och sorgligt berörande, en överraskande och väldigt rolig.

Det här är fantastiskt bra liksom de övriga titlarna i Hallandssviten. Fortfarande håller jag Brinn mig en sol som den bästa, men så är det också sannolikt den första titel jag skulle tänka på om någon tvingade mig att utse den bästa texten inom samtida svensk spänningslitteratur. Läs den nya boken, en av de absolut bästa svenska spänningstexter som kommer att publiceras 2025.

Anders Kapp, 2025-03-11

Bokfakta

• Titel: En liten droppe blod.
• Författare: Christoffer Carlsson.
• Utgivningsdag: 2025-03-10.
• Förlag: Bonniers.
• Antal sidor: 447.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Christoffer Carlsson inklusive ytterligare länkar.
• Läs vad andra skriver om boken.