Catherine Belton är en modig och kompetent kvinna; hennes stora verk, Putins krets, som idag kommer ut på svenska, är hatad av den ryska maktsfären, ett antal oligarker har stämt henne i engelska domstolar och Putinkritiker drabbas inte sällan av betydligt värre saker än så. Det är ett enormt och mångårigt researcharbete som ligger bakom dessa närmare sexhundra sidor. Jag är hyggligt allmänbildad, inte minst inom samhällsfrågor, men har lärt mig massor av denna läsning, främst insikter om den obegripliga storleksordningen på den apparat som skickligt och kriminellt arbetar för att destabilisera västvärlden. En av de många katastrofer som drabbat väst under de senaste decennierna är naturligtvis Donald Trump som aldrig skulle ha kunnat bli president utan de ryska pengar som räddade honom från konkurs långt innan han ens var påtänkt som kandidat. Och det är bara en liten del av massor av intressant och viktig kunskap som boken ger oss. Imponerad!
Kolonialism och imperialism är ord som beskriver likartade ting: att med olika medel skapa inflytande och kontroll över andra länder. Det har väldigt många sysslat med genom historien, inte minst europeiska länder, länge mest med militära medel för att få kontroll över råvaror och andra resurser. Den moderna imperialismen kompletterar medlen med ekonomi, propaganda, kulturimperialism och syftena med tillgång till marknader. Det har också många sysslat med, inte minst USA. Men den ryska imperialismen är väsentligt annorlunda; där medlen tidigare i huvudsak var synliga finns de ryska i huvudsak i det fördolda och när syftena tidigare varit att direkt komma över olika typer av värden handlar de ryska syftena främst om att försvaga och destabilisera fienden, väst.
För att kunna förstå någonting av detta måste man börja långt innan Vladimir Putin tillträdde som president 2000 och även innan Sovjetunionens fall 1991. På den tiden arbetade Putin inom KGB och några av de strategier som underrättelsetjänsten då arbetade med har vidareutvecklats i en storindustriell skala de senaste decennierna.
Redan på tidigt 80-tal fanns många inom KGB som insåg det sannolika i ett kommande systemskifte och så småningom inleddes topphemliga Operation Lutj som bland annat syftade till att flytta ut ryska resurser till olika länder i väst. Det genomfördes på många olika sätt, inte minst genom att starta många företag i olika länder som fylldes av pengar i en växande hemlig resursexport inklusive en allt mer utvecklad penningtvätt. Betrodda personer utsågs till förvaltare av dessa resurser, en del av dessa skulle senare bli stormrika oligarker, men från KGBs sida betraktades de just som förvaltare av resurser som skulle användas för operationer i andra länder.
Putin själv var delaktig i detta inte minst sedan han 1985 placerats på KGB-kontoret i Dresden där de arbetade i nära samverkan med Stasi. Många av de människor han lärde känna under den tiden skulle senare få ledande roller i Putins maktsfär. Under kalla kriget var USA och Sovjetunionen de två stormakterna med en militär terrorbalans men inom KGB insåg man att det skulle bli omöjligt att upprätthålla den militära balansen varför man måste ta andra vägar.
En viktig användning av de exporterade resurserna var stöd till extremister av olika slag. Belton ger mängder av exempel som detaljer kring det ryska stödet av Baader-Meinhof-ligan och många andra under många år.
När Sovjetunionen faller 1991 blir Putin vice borgmästare i hemstaden Sankt Petersburg, erövrar viktiga roller och blir stadens ”fixare”. Med sig har han en hel del av vännerna från säkerhetstjänsten. Belton ägnar en del utrymme åt en detaljerad beskrivning av hur de, i samverkan med den organiserade brottsligheten, tar makten över den viktiga hamnen som blir den centrala noden för smugglingen av narkotika från Sydamerika till Europa.
På den tiden, i princip hela 90-talet är Boris Jeltsin president, korruptionen tränger igenom det mesta av det ryska samhället, maffian växer sig starkare, de få riktigt stora oligarkerna blir allt rikare och en del av dem glömmer bort sin roll som förvaltare, de börjar tro att de äger sitt stöldgods, deras förankring i väst blir allt starkare. Det är något som Putin kommer att förändra när han tillträder som president 2000. Den kanske störste av oligarkerna, Michail Chodorkovskij, försöker utmana Putin, tror sig kanske vara osårbar med sin enorma rikedom och starka kontakter i många västländer. Men han hade fel, hans stöldgods stjäls från honom, han hamnar i fängelse och de andra lär sig vad som gäller.
Putin har oftast haft en relativt stark folklig förankring, även bortsett från riggade val, och delvis förklaras den av en bild som stark och modiga räddare i nöden när Ryssland hotas av externa fiender, inte minst i samband med de terrordåd som Belton trovärdigt visar vara fejkade av den egna säkerhetstjänsten.
Belton visar också detaljerat och väl belagt hur många av affärerna genomförs. Mycket av resurserna har sitt ursprung i Rysslands enorma naturtillgångar, inte minst olja och gas, och stigande oljepriser under Putins tid hade en avgörande roll för hans framgångar under ett antal år. Ett av många sätt att flytta ut pengar till väst är helt enkelt att exportera olja till betrodda ”förvaltare” till kraftigt underpris.
Den illegala kapitalflykten är enorm, uppskattas till 50 miljarder dollar om året, och rent ekonomiskt är Rysslands samlade tillgångar nu större utomlands än de samlade inhemska tillgångarna. Många tillåts leva ett extremt lyxliv men samtidigt är de lojala mot Putin, allt annat straffar sig. Det räcker med ett telefonsamtal för att de ska finansiera Trump, Brexit, högerextrema och populistiska rörelser, korrumpera maktpersoner i olika länder eller vad de nu är som önskas.
Sovjetunionen var ett totalitärt samhälle och det är även samtidens Ryssland men på ett helt annat sätt. Maktens kärna har sina rötter från säkerhetstjänsten men inkluderar allt från rena gangsters till akademiskt välutbildade ekonomer och jurister och stormrika ”affärsmän” spridda över västvärlden med Putin själv som enväldig tsar. Hela apparaten drivs av synen på Ryssland som historiskt grundad stormakt och delar av den ideologiska basen finns hos filosofier hämtade från den ortodoxa kyrkan.
Finns det då delar att vara kritisk till? Ja, det finns en del.
Det finns en hel del som kan vara si eller så, en hel del som förmodligen eller sannolikt är så; alltså tolkningar som innehåller osäkerhet. Det är begripligt, det hon skriver om är hemligheter som aktivt och skickligt döljs av en stor apparat som sysslat med desinformation under lång tid och med stora resurser. Det finns gott och väl tillräckligt som är väl belagt.
Strukturen i texten blir ibland rätt rörig, men det är också begripligt; hon arbetar med tusentals pusselbitar som var och en av dem kan finnas med i mängder av olika pussel; den verklighet hon berättar om är avsiktligt oerhört komplex och att beskriva den alltför förenklat skulle också bli förljuget.
Hon har ett fokus på ekonomi vilket är naturligt, det är det hon mest arbetat med som journalist. Den stora propagandamaskinen med trollfabriker och liknande nämns, men får en alltför liten roll. Den som vill veta mer om hur den apparaten arbetar djupt i många länder rekommenderas dokumentärserien Agents of Chaos.
Det som hänt i Västvärlden under de senaste decennierna var det ingen som i förväg kunde förutse. Då betraktade alla demokratin, marknadsekonomin, öppenheten och mycket annat (som övergripande kan beskrivas som en liberal ordning) som något både framgångsrikt och oerhört stabilt. I det svårbegripliga sönderfall som skett sedan dess spelar den ryska imperialismen en viktig roll, det visar Belton med stor tydlighet, men hur mycket har de skapat och hur mycket har de förstärkt? Det fanns redan från början svagheter i den liberala filosofin som gör den sårbar, vilket Belton inte alls behandlar.
Men även efter dessa kritiska synpunkter måste konstateras att Belton har genomfört ett djupt imponerande och viktigt arbete som jag hoppas kommer att läsas av många. Om någon skulle försöka göra en politisk internationell thriller av den helhet som Belton beskriver skulle den bli utdömd för obefintlig trovärdighet vilket än en gång visar att verkligheten ofta kan vara värre än dikten. Översättaren Manne Svensson har gjort ett bra jobb med en ibland rätt komplex text.
Författaren
Catherine Belton var 2007-2013 Moskvakorrespondent för Financial Times. Hon bor i London och arbetar nu som undersökande reporter för Reuters.
Anders Kapp, 2021-07-27
Bokfakta
- Titel: Putins krets (Putin´s People, översättning Manne Svensson).
- Författare: Catherine Belton.
- Utgivningsdag: 2021-07-27.
- Förlag: Bonniers.
- Antal sidor: 594.