Om man lägger sig på golvet och tittar på ett bord så ser det annorlunda ut än om man står upp. Att välja olika perspektiv kan vara bra sätt att se världen och livet på andra sätt, att förstå något nytt, att finna något som kanske ingen annan hittat förut. Länge trodde jag att det var romanidén bakom Carolina Fredrikssons Flod, den fjärde av årets Augustnominerade skönlitterära böcker som jag läst. Nu är jag inte säker på att det är en rimlig tolkning.

Men nog är perspektivet ovanligt nog. Huvudpersonerna Alka och Kappen är två barn, övergivet övergivna, som blivit kvar när Kajen, en sorts bosättning för hemlösa under ett brofäste, en gång revs och tömdes av myndigheterna. Det är flickan Alka i de begynnande tonåren och den yngre pojken Kappen som försöker leva och överleva i ett rostigt husbilsvrak vid flodens strand. På andra sidan finns staden, dit bron leder, och där har de aldrig varit. Möjligen är staden Göteborg, floden Göta älv och bron Älvsborgsbron, men de realistiska kopplingarna till plats och tid är bara vagt antydda. Texten kretsar kring barnens samtal, tankar, lekar och drömmar.

Hennes språk är värt beundran med ord som skickligt svingar från realistiska och ofta obehagliga detaljer till lekfulla fantasier kring husbilens flygande resor jorden runt. Skickligt är det men för mig blir texten inte riktigt fängslande förrän de avslutande 50 sidorna. Och jag blir inte riktigt klok på vad de är som hon vill berätta; kanske handlar det om hur vi skapar våra liv genom att hela tiden tolka in och konstruera mening i allt det våra sinnen erfar? Jag vet inte.

Anders Kapp, 2011-11-05

Bokfakta

• Titel: Flod
• Författare: Carolina Fredriksson.
• Utgivningsdag: 2011-07-15.
• Förlag: Albert Bonniers Förlag.

Länkar för mer information

Wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Carolina_Fredriksson