Dags att återvända till Uppsala under tidigt nittonhundratjugotal för att återse detektiv Ester Tillman och hennes färgstarka medarbetare Yarina Russo, tidigare cirkusartist som är stark, vig, handlingskraftig och mycket streetsmart, samt unga Olga som även hon bor hos Ester sedan hennes pappa kastat ut henne, vansinnig sedan hans son valt att leva som kvinna. Camilla Lagerqvist skriver historiskt men med en tematik som ekar in i vår samtid. Fjolårets inledning av denna serie, Det hemliga sällskapet, handlade mycket om kvinnohat och nya Glaselefanten handlar mycket om rasism, då som nu en växande smitta i det svenska samhället. Då manifesterades den statliga rasismen bland annat i form av Statens institut för rasbiologi i Uppsala; riksdagsbeslutet om dess inrättande förbereds under våren 2021, när den här bokens handling utspelar sig, beslutet fattas i maj 2021 och verksamheten startar 1922. Det är omöjligt att inte känna parallellerna till vår samtid när den statliga rasismen främst administreras av Migrationsverket. En mycket läsvärd berättelse.

I öppningsscenen träffar vi Rut Lindström som ska fylla sjuttio om ett par dagar; en kvinna som levt ensam i hela livet, har varit omtyckt på jobbet men med få personliga vänner. När hon fyllde tio år fick hon en riktigt fin present av sin älskade pappa; en vacker liten glaselefant som pappan köpt på Kosta glasbruk. Den ingick i en serie som fortfarande tillverkas och hon har köpt nästa i storlek varje gång hon fyllt jämt, nu har hon köpt den sjunde och största hittills efter att ha sparat länge, pensionen är inte stor. Samlingen är hennes käraste ägodel. Hon känner en främmande lukt i den lilla lägenheten, det verkar vara en man där och det har det aldrig varit tidigare, hon blir rädd. Hon dör.

Vi återser Ester Tillman, snart trettio, som avbröt sina juridikstudier för att gifta sig med Ragnar Tillmans vilket visade sig vara ett uselt val, sju års olycka med en förtryckande och alkoholiserad man som sedan dog i en olycka på väg från krogen. Det är smart av författaren, att vara en rätt välbeställd änka är en roll som ger en kvinna stora mått av självständighet i denna tid. Under uppväxten hade hon ofta diskuterat olika fall med sin pappa som var kriminalkommissarie och någon gång hade han sagt ”Ester, du skulle bli en utmärkt detektiv” vilket fastnat hos henne. Som kvinna kan hon inte bli polis men i stället startar hon en detektivbyrå.

Dagen efter Rut Lindströms död kommer en upprörd man hem till dem, Laszlo Nagy är en gammal vän till Yarina från cirkusen och nu ber han dem om hjälp. Polisen har gripit hans son Ervin, en ung man som också arbetar på cirkusen, misstänkt för mordet. De säger sig ha starka bevis, Ervin kan till och med riskera dödsstraff, och Laszlo ber Ester och hennes kolleger om hjälp med att ta reda på vad som egentligen har hänt. Det är upptakten till huvudspåret i denna berättelse.

En annan tråd i berättelsen startar tidigt i boken. Hennes mamma har länge varit ganska instängd i sorgen över mannens försvinnande för flera år sedan. Men nu har hon börjat aktivera sig en del, bland annat hjälper hon till med att vårda bortglömda gravstenar och hon har hittat ett mysterium; ett ovanligt namn, Rosa Klarbjörk, en liten flicka som begravdes för mer än tjugo år sedan, bara två år gammal. Samma namn har en strålande vacker och skicklig sångerska som de lyssnat på kvällen innan. Mamman vill att Ester ska försöka ta reda på om det finns något samband mellan de två.

Seriens långa berättelse handlar just om den försvunna pappan, kriminalkommissarie Julius Andersson. Det har dykt upp ett vittnesmål, någon säger sig ha sett honom vid liv dagen efter försvinnandet. Vittnet är en fånge på Långholmen. Ester ansöker om att få besöka honom, får ansökan accepterad och hans berättelse förändrar hennes bild av den älskade pappans försvinnande på ett oroväckande sätt.

En annan del av seriens långa historia handlar om Jakob Julin, en journalist som Ester träffade i den första delen. Det finns en attraktion mellan dem men nu har Jakob fått ett jobb i Stockholm och flyttat dit. När de träffas där går det inte alls som Ester hoppats. Av en cliffhanger framgå att Jakob kommer att få en stor roll i nästa bok.

Det visar sig att Rosa Klarbjörk också har efternamnet Henriksson, gift med Stig Henriksson; de har nyligen flyttat från Lund till Uppsala, Stig har en roll i ledningen för de som ska bygga upp rasbiologiska institutet. Dessa frågor får ett ganska stort innehåll i berättelsen. Bland mycket annat smutskastas Ervin grovt i pressen på grund av sin bakgrund, han motsvarar inte alls de nordiska ideal som institutet, och en omfattande opinion, står för.

Polis och åklagare vill skynda på fallet, möjligen kommer dödsstraffet att avskaffas i Sverige senare under året (sker i maj 2021) och de vill att Ervin ska dömas innan dess, så pressen på Ester och hennes medhjälpare är stor.

Det är en riktigt läsvärd berättelse, på några punkter hackar logiken och jag tycker att det skulle ha kunnat göras mer av upplösningen, men det är småsaker i en annars fängslande berättelse med många intressanta karaktärer i en trovärdigt gestaltad historisk miljö.

Någon kanske hickade till i inledningen när jag kallade Migrationsverket för rasistiskt; statlig förvaltning ska ju bara opartiskt genomföra det den politiska majoriteten beslutar? Nej, alla som kan något på området vet att det inte riktigt är så det fungerar i praktiken. Visst är Tidögänget främlingsfientligt på en nivå som allvarligt skadar Sverige; jag vill inte påstå att hela gänget är rasister men Migrationsverkets tillämpning är det. Under det senaste decenniet har jag kunnat följa rätt många ärenden, främst när det gäller unga människor med afghanskt ursprung, många av dem finns inte längre kvar i Sverige. Utvisade? Nja, inte riktigt i bokstavlig mening, det är dyrt att flyga människor till Kabul (eller andra obehagliga platser) så Migrationsverket har hittat på en billigare metod. Om man trakasserar människor tillräckligt mycket under tillräckligt lång tid så kommer de till slut att fly från landet och det kostar inte staten någonting alls, det är flyktingarna själva som betalar notan.

Och det är många människor som har flytt från Sverige, som nu befinner sig i andra europeiska länder. Dessa länder skickar inte tillbaka dem till Sverige, det är omöjligt, bilden av Sveriges agerande inom detta område är numera kolsvart. Om man bara tar Parisregionen och just människor med afghanskt ursprung som ett exempel finns där nu omkring femtusen flyktingar från vårt land; en förlust för Sverige och en vinst för Frankrike. En av mina bästa vänner inom denna grupp flydde i lördags. Under snart tio år har han gjort allting rätt; fixat språk och utbildning, fast jobb och fast bostad sedan länge, en pålitlig och vänlig ung man med många vänner, föreningsordförande och på många sätt en förebild för andra. Han har bara ett fel, han är inte vit, han följer inte rasbiologiska institutets normer för vilka människor som ska få finnas i Sverige.

Författaren

Camilla Lagerqvist är född 1967 och älskade att skriva i redan från unga år. Hon utbildade sig till journalist och arbetade som det rätt länge innan hon också blev författare. Hon har skrivit ett antal böcker för barn och unga, de flesta utspelas i en historisk miljö, historia är ett stort intresse. 2015 tilldelades hon Nils Holgersson-plaketten. 2024 debuterade hon inom spänning för vuxna med Det hemliga sällskapet, starten på serien om Detektiv Tillman som nu följts upp av Glaselefanten. Hon är idag bosatt i Knivsta söder om Uppsala.

Anders Kapp, 2025-02-17

Bokfakta

• Titel: Glaselefanten.
• Författare: Camilla Lagerqvist.
• Utgivningsdag: 2025-01-16.
• Förlag: Bazar.
• Antal sidor: 301.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Det hemliga sällskapet.
• Läs vad andra skriver om boken.