”Brutalt rolig, brutalt sorglig” har någon skrivit och det är sant. Har haft en av mina roligaste tågresor någonsin tack vare sällskapet med Caitlin Moran och hennes ”Konsten att skapa en tjej”.
Nyligen skrev jag om Jaan Kaplinskis ”Samma flod” och även om skillnaderna är avgrundsdjupa är tematiken densamma: ung människa möter världen, med stort fokus på sex, att bli av med oskulden, och stort fokus på meningen med livet, min plats i livet, förverkligandet av mig själv.
Men här handlar det om en Kaplinski som goes Bridget Jones, för attityden hos Morans berättarjag Johanna påminner en del om den hos Bridget i Helen Fieldings bästsäljande trilogi. Även här handlar det om en trilogi där ”Konsten att skapa en tjej” är första delen. Liksom hos Kaplinski har den starka självbiografiska drag, även om Moran i inledningen bedyrar motsatsen.
Moran kommer från enkla förhållanden, hippieföräldrar, en massa syskon, trångboddhet, fattigdom, en tid som hon själv kallat ”The hunger games”. Hon gjorde en egen sorts kometkarriär; första litterära priset vid 13, första tidningsreportagen vid 15, journalist på Melody Maker vid 16. I dag, vid 40, är hon en av Englands mest kända kolumnister och TV-personligheter; utsågs nyligen till en av landets mest inflytelserika kvinnor. Romandebuterade 2011 med bästsäljaren ”Konsten att vara en kvinna” (har jag inte läst) och har alltså nu givit sig på en trilogi som jag absolut kommer att följa.
Johanna ägnar sig alltså åt att försöka skapa sig själv utifrån rätt hopplösa förutsättningar, prövar olika vägar, men gör ”succé” som mycket ung recensent inom rockkulturen där hon hejdlöst satsar på att förverkliga alla dess myter med droger, sex och sena nätter. Mitt i den absurt underhållande kakafonin av självförverkligande finns också en svärta som gör detta till något annat än Bridgets dagböcker.
På en fest i överklassmiljö: ”De ropar varandras namn: Emilia! Will! Frances! Christian! Det är namn som aldrig behöver knäa under tunga bördor och aldrig skrivas vädjande på ansökningsblanketter för socialbidrag. Det är namn som alltid bara är en förtjust signatur på gratulationskort och checkar, namn som aldrig behöver ropas upp i ett rum fullt av oroliga människor.”
När Johanna hoppar av skolan för sitt journalistjobb mister den stora familjen elva procent av sina bidrag (ett samband som hon får reda på långt senare) och dessa elva procent blir ett steg från elände till katastrof.
Men det grundläggande temat handlar alltså om hur man skapar sig själv, blir sig själv.
”Och allt det här får man göra helt på egen hand. Det finns ingen utbildning där man får lära sig att bli sig själv, ingen handledare som så sakteliga lirkar fram rätt svar ur en. Man är sin egen barnmorska, och man förlöser sig själv gång på gång, ensam i mörka rum.”
Självförverkligandet är ju också ett centralt tema i samhället under de senast decennierna, allt i enlighet med Maslows behovstrappa från 1943. Det ska bli intressant att följa Morans fortsättning. Kommer hon måhända att upptäcka att sökandet efter denna heliga graal, det sanna jaget som ett vara är fåfängt. Det finns inte. Vi är inte. Vi blir och vi blir hela tiden. Att försöka fly detta i konstruktionen av ett statiskt vara, det sanna jaget, är en fåfäng och falsk cocooning, dömd att misslyckas. Och att bejaka ett konstant blivande är samtidigt att bejaka konstant otrygghet och osäkerhet som grundläggande värden i livet. Se där några intressanta tänkbara dilemman som kanske kan dyka upp i trilogins fortsättning? Kommande delar heter ”How To Be Famous” och ”How To Change The World”.
Läs henne!
Anders Kapp, 2015-05-19
Bokfakta
- Titel: Konsten att skapa en tjej. (How to build a girl. Översättning av Molle Kanmert Sjölander.)
- Författare: Caitlin Moran.
- Utgivning: 2014.
- Förlag: Bonniers.
- Antal sidor: 362.