Och tårarna droppar ner på en ful tablett i en av alla dessa halvtrashiga restauranger i ett av dessa höghus som slussar alkoholstinna människor fram och tillbaka mellan olika terminaler runt Östersjön. På något sätt känns miljön rätt passande för den avslutande läsningen av Björn Ranelids ”Förbjuden frukt från ett fruset träd” från 2013.

Började läsa den för ett bra tag sedan men blev irriterad och lade den åt sidan till förmån för andra böcker. Det finns en hel del slarvfel som kanske mer är förlagsredaktörsmisstag men som ändå är trist för läsare. Om en människa är blåögd på en sida är det bra om hon är det även på en annan sida. Men nu råkade boken finnas den med i väskan så det var lika bra att avsluta den.

En av huvudpersonerna, Viktor, är 14 när han börjar bli sexuellt utnyttjad av sin mor, eller i alla fall den som han då tror är sin mor.

Den andra huvudpersonen, Fredrik, har från en våldsam bakgrund i en förföljd zigienarfamilj (han vill bli kallad zigienare, inte rom) blivit en mycket framgångsrik professor i matematik.

Kring dessa kastar Ranelid i den ena dramatiska pusselbiten efter den andra. På många sätt känns det som en amerikansk Hollywoodproduktion. Det blir bara för mycket. Och när man tror att måttet är rågat kommer tre tårdrypande pusselbitar till. Är det bra? Nja, jag är ingen stor Ranelidsfantast men nog har jag läst bättre av honom. Men samtidigt är jag faktiskt en sucker för Hollywoodsnyftare så tårarna droppar ändå ner på bordet till serveringspersonalens förundran när jag läser de sista sidorna.

Anders Kapp, 2015-01-10

Bokfakta

• Titel: Förbjuden frukt från ett fruset träd.
• Författare: Björn Ranelid.
• Utgivningsdag: 2013.
• Förlag: Bonnier.
• Antal sidor: 526.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Överbefälhavarens hemlighet
• Wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Björn_Ranelid