24 oktober publicerades Kapprakts nomineringar till Augustpriset 2022 (den skönlitterära klassen) och några timmar senare kom juryns nomineringar. Ända sedan 2011 har jag lekt jury; läst, recenserat och rangordnat. Juryn och jag är sällan överens, de enda gångerna vi haft samma vinnare var 2017, De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru, och 2020, Samlade verk av Lydia Sandgren. Efter nomineringarna i oktober är det nu dags att fatta beslut, att rangordna, ta fram de absolut bästa. Måndag kväll offentliggörs årets officiella vinnare men redan nu kommer Kapprakts beslut. Det står klart att vi inte kommer att bli överens i år, Kapprakts vinnare är inte ens nominerad av juryn vilket inte är alldeles ovanligt. Ovanligt är däremot att jag fuskat en smula med reglerna i år, efter publiceringen av nomineringarna har jag läst en bok som definitivt måste in på topplistan och så fick det bli. En sak till är ovanlig i år: normalt struntar jag in om författare har snopp eller snippa, de är ändå inte redskapen för att skapa stor litteratur, men ändå har kvinnliga författare ofta dominerat i topp; Eva-Marie Liffner borde ha vunnit 2011 och 2016, Amanda Svensson borde ha vunnit 2019 och Sara Stridsberg borde ha vunnit 2014 och 2018, men dessa tre stjärnor har aldrig fått priset vilket är obegripligt. Av någon anledning har 2022 varit ett fantastiskt år för manliga svenska författare, inte bara inom skönlitteraturen. Utöver topplistan kommer det en del tips på annan bra skönlitteratur från årets utgivning.

Kapprakts vinnare av Augustpriset 2022, den skönlitterära klassen, presenteras här tillsammans med tre andra värdiga pristagare samt tips på en del andra riktigt bra böcker från årets utgivning. Titlarna länkar till Kapprakts recensioner av böckerna.

1 Aris Fioretos, De tunna gudarna

Väletablerad som en av de bästa sedan länge, nominerad till priset 2015 för Mary, har Fioretos med De tunna gudarna nu skrivit något nytt, annorlunda och fantastiskt. En sorts historik över våra senaste sjuttio år fångad genom en människas växlande livsöde; Ache Middler, legendarisk rockstjärna i New York på sjuttiotalet, berättar om sitt liv i tjugo långa brev till en dotter han aldrig träffat, en text om livets mening, kärleken och allt det andra som är viktigt på riktigt – särskilt om konstens betydelse i dess olika former. Närmare femhundra sidor av uppslukande läsning. En riktigt värdig vinnare av Augustpriset 2022. Tråkigt att den inte ens nominerades av juryn.

2 Magnus Dahlström, Vesalius

Även han väletablerad sedan länge, både som skicklig skönlitterär författare och som dramatiker, har Dahlström vad jag vet aldrig ens varit nominerad till Augustpriset (hans Förhör fanns med bland Kapprakts nomineringar 2020). Det borde ha varit hög tid nu! Med årets Vesalius som kom redan i februari har han verkligen utmanat sig själv och skriver in sig i en storartad tradition av absurdism och magisk realism, på ytan en sorts biografi över den kände anatomen Andreas Vesalius som vi möter samma år som han dör 1564. Eller också är han kanske redan död, vi befinner oss i ett underland där allt är osäkert. Ett trollbindande litterärt konstverk som på ett egensinnigt sätt rör sig bland de eviga filosofiska frågorna.

3 Johannes Anyuru, Ixelles

Hans diktsamling Städerna inuti Hall nominerades till Augustpriset 2009, romanen En storm kom från paradiset nominerades 2012 och 2017 fick han priset för De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Årets Ixelles är något helt annorlunda än det han skrivit förut med en Matrixartad upplösning av verkligheter där ”Ingenting” får en central betydelse. Det vi känner igen från tidigare är något som mullrar långt under ytan, den glödande vrede som härskar i den intellektuella konstruktionens allra djupaste källare. Läsaren kommer aldrig att glömma människorna i tjugosjuttio, ett utsatt område i Antwerpen, ett område som finns överallt, områden där samhälle och människor går sönder.

4 Andrea Lundgren, Den underjordiska solen

Boken fanns inte med bland Kapprakts nomineringar i oktober, läste den först efteråt för att konstatera att den måste vara med på topplistan. Titeln är usel, den här boken borde heta Bergtagen men den är ju svår att använda sedan Thomas Mann snodde den redan för nästan hundra år sedan, 1924, men allt annat är fantastiskt. Norrbottniska Mela Sundqvist är bergtagen i ordets alla olika betydelser och vi betraktar världen genom hennes ögon, studsande fram och tillbaka genom hennes olika åldrar. En mörk suggestiv text som rör sig mellan en mytisk naturprosa, smärtsamma relationer och en förvirrad hjärna som balanseras till rimlig funktionalitet med hjälp av läsning, psykofarmaka och sprit. Språket är bergtagande! Det var länge sedan jag läste något så vackert med en skicklig fantasirikedom i alla de bokstavskonstverk som vi får möta på vägen genom denna mörka berättelse, djupt imponerande.

Bland de fyra i topp är det bara en som finns med bland juryns nomineringar, Ixelles av Johannes Anyuru. Bland deras nomineringar finns diktsamlingarna Minnen av infraröd av Iman Mohammed och Dröm, baby, dröm av Jenny Tunedal. Jag läser sällan lyrik vilket också innebär att min kompetens när det gäller att bedöma lyrik är låg vilket i sin tur också innebär att jag avstår från detta. Det är mycket möjligt att någon av dem är helt fantastisk och förtjänar årets pris, det vet jag inte.

En del författarskap är mycket sammanhängande, det kan utgöras av fantastiska böcker men det finns något som hela tiden återkommer; en tematik, en berättarteknik, en speciell miljö, ett särpräglat språk eller något annat. Det är inget fel i det men jag blir extra imponerad av författare som kan skriva väldigt bra på flera olika sätt. Topp tre ovan är alla exempel på det, författarna prövar helt nya vägar och gör det mycket framgångsrikt. I listan nedan är Babetta, Björnjägarens döttrar och 1959 imponerande exempel på detsamma.

Andra tips på riktigt bra böcker från årets utgivning av ny svensk skönlitteratur. I bokstavsordning:

Linnea Axelsson, Magnificat

2018 fick hon Augustpriset för eposet Ædnan och år kom något helt annorlunda; en parafras på en del av Bibeln, Lukas 1:46-55 som ibland kallas Marias lovsång (finns även som psalm 675) och ibland går under latinska beteckningen Magnificat. Där är det Maria, gravid med Jesus, som träffar sin kusin Elisabet, gravid med Johannes Döparen. Här är det den namnlösa huvudpersonen och hennes bästa väninna som en gång var gravida samtidigt, ”våra barn skulle bli bästa vänner”, men så blir det inte, den ena graviditeten slutar i missfall. Från samiska rötter i Norrbotten till en sliten förort till Paris möter vi rotlöshet, främlingskap och misär i ett skimrande vackert, nästan poetiskt språk.

Mikael Berglund, Ovanjorden

Mikael Berglund är ingen debutant men sannolikt okänd för de flesta vilket är trist, årets roman Ovanjorden är absolut värd en stor läsekrets, en av de vackraste kärleksromaner jag läst och som lever i skärningspunkterna mellan det samiska och det svenska. Titeln innehåller omedelbara konnotationer till en yta under vilken det finns något annat. ”Ovanjorden här är bara en tunn hud över sin underjord, som skinnet på en trumma, eller ytan på ett hav, varje steg ovanpå böljorna är en ynnest och en chansning.” Oskar från Lycksele sommarjobbar på förskolan i Ammarnäs direkt efter gymnasiet där han får en nära kontakt med pojken Jon-Erik, sladdis i en samisk renskötarfamilj. Han träffar pojkens betydligt äldre storasyster, tuffa Eija, och något händer. De skiljs åt, går olika vägar, men möts igen, under rätt många år.

Therese Bohman, Andromeda

Hennes Aftonland nominerades till Augustpriset 2016 men årets Andromeda, hennes fjärde roman är något helt annorlunda, omistlig för alla som på något sätt finns i böckernas värld där den utspelar sig. Titeln är inte hämtad från rymden, utan från Sapfo, lyriker under grekisk antik: och diktraden lyder ”Andromeda har något bättre att erbjuda.” Ett annat viktigt citat är ”Världen är eld, bliv eld, och du har hem i världen.” (Wilhelm Ekelund 1912) och för mig handlar denna förlagsberättelse om vårt personliga ansvar att stå upp för något viktigt i en kommersialiserad, individualistisk, förljugen och populistisk samtid. För mig räcker det länge. Dessutom fantastiskt välskriven.

Ia Genberg, Detaljerna

Redan i början av januari kom denna lilla roman, bara drygt hundrafemtio sidor, på gränsen till en novellsamling som består av fyra berättelser om fyra personer som betytt mycket i berättarjagets liv. Den autofiktiva formen är jag rätt trött på men ibland är det, som här, väldigt bra ändå. Särskilt den inledande berättelsen om relationen med Johanna på mitten av nittiotalet är lysande. Ojämlikheten är monumental, på alla plan är Johanna helt överlägsen, eller är hon verkligen det? En text som delvis handlar om klass men också insiktsfullt om hur vi kan se på tillvaron och människan på olika sätt. Lite för ojämn för att hamna i topp.

Anneli Jordahl, Björnjägarens döttrar

Som idé betraktad är det här en solklar vinnare; att göra en parafras på ett av den finländska litteraturens största verk, Aleksis Kivis Sju bröder från 1870, och byta ut sju vilda bröder från då till sju något yngre men minst lika vilda systrar i nutid är brilliant. Vad jag förstått är den här boken redan en vinnare när det gäller den som nått mest framgång när det gäller försäljning av rättigheter till andra länder. Kivis grundtematik har bytts ut till konflikten centrum-periferi, stad och land, vilket är ett klokt och bra val. Att författaren också gör något helt nytt jämfört med vad hon skrivit tidigare är en ytterligare bonus, men här finns också ett centralt problem: hon saknar kunskap om den glesbygdsmiljö hon skildrar vilket leder till direkta fel och framför allt en brist på känsla i språket hos det vilda glesbygdssystrarna. Härlig skröna att läsa men inte i topp.

Linda Segtnan, Åttonde huset: till åminnelse av en flicka

En av två debutanter på listan och sannolikheten för att hon skulle hamna här var låg. Jag är ointresserad av true crime, det skrivs massor i självbiografisk eller autofiktiv form som blir trist litteratur och jag ogillar astrologi och liknande ting. Allt det finns med här. Men jag älskar nördar och hon har med en underbart nördig energi ägnat fyra års grävande åt mordet på nioåriga Birgitta Sivander 7 maj 1948. Hon har dessutom en fantastisk språklig förmåga. Fram växer också en hel del intressanta tankar om fördomar och särskilt om föräldraskap, om barns uppväxt, om vad som gör oss till de vi blir, på gott och ont.

Lina Wolff, Djävulsgreppet

Fantastisk författare och översättare. Liksom hos Genberg är det här också en delvis autofiktiv relationsskildring, nu om en kvinna som fastnat hos en narcissistisk och våldsam man och det är en överfylld subgenre. Berättelsen har två rätt olika delar och efter den första är jag inte entusiastisk; fantastiskt välskrivet naturligtvis men ändå något som jag läst alltför många gånger. Men så kommer den andra delen där auto försvinner till förmån för en fiktion med en explosion av fantasirikedom, en svart humor och ett skruvat mod som absolut finns i topp. Men man kan knappast prisbelöna en halv bok. Hon fick priset 2016 för De polyglotta älskarna.

Mikael Yvesand, Häng City

Listans andra debutant ger oss en fantastisk nostalgitripp till den där sommaren efter sexan, innan det skrämmande högstadiet väntade, när världen blivit närmast oändlig tack vare cyklarnas magi och måttligare föräldrakontroll, då inget projekt var alltför korkat för att inte med hopplös entusiasm genast genomföras och efter det givna fiaskot omedelbart kasta entusiasmen på nästa idiotiska företag. Skildringen av tre pojkars öden och äventyr denna sommar är sanslöst träffsäker med många skratt i alla katastrofer; en text fylld av minnesvärda oneliners.

Nina Wähä, Babetta

Hennes stora genombrott kom 2019 med Testamente, Augustnominerad, fick flera andra fina priser och har översatts till flera andra språk. De allra flesta skulle efter den framgången fortsätta med något likartat men årets Babetta är något helt annat än en släktkrönika från Tornedalen. Bara det är värt beundran. Här hamnar vi i stället på franska Rivieran i en feministisk #metoo-roman från kulturvärlden, en intelligent lek med olika metaskikt, en utmaning av föreställningar om gränser mellan verklighet och fiktion, om människor som avgränsade monader eller som något som hänger samman, om den mänskliga existensen som vara eller bliva, som vara på en marknad eller som något större än så. Underbart!

Helena von Zweigbergk, 1959: Ingrid och Georg – en kärlekshistoria

En av samtidens skickligast insålda lögner är drömmen om ett återvändande till ett Sverige som aldrig någonsin har existerat. Därför är det viktigt med skönlitterära skildringar av verkligheten. Zweigbergk är sedan länge en av våra bästa relationsberättare. Det visar hon också i årets nya roman som samtidigt går mycket längre än hon gjort tidigare. 1959 är inledningen av det som ska bli romansviten Drömmar om frihet och den fångar det generella i en värld av förändring där könsroller utmanas, drömmar väcks, krossas och återuppstår på andra sätt, relationerna mellan det privata och det offentliga omförhandlas i nya föreställningar om familjen, det givna sättet att leva förlorar sin trygghet i sökandet efter något som kanske kan vara emancipatoriskt, frigörande på vägen mot något annat, oklart vad. En underbar text som excellerar i skönlitteraturens kärna; att i det personligt nära väcka tankar och insikter om det stora, om samhällsförändringar, med en styrka som facklitteraturen aldrig kan åstadkomma.

Jag hoppas att du fått några tips om kommande läsning, kanske också några hårda julklappar till nära och kära, men nu väntar vi med intresse på vad Augustjuryn kommer att leverera för beslut om årets pristagare. I morgon, måndag 28 november, direktsänds prisutdelningen på augustpriset.se, med start 17.00.

Tillägg efter prisutdelningen 28 november

Juryns vinnare blev Detaljerna av Ia Genberg, en mycket läsvärd text men som framgår ovan inte min vinnare.
Övriga priser gick till Jag har torkat nog många golv: en biografi om Maja Ekelöf av Nina Van Den Brink inom facklitteratur och Vi ska ju bara cykla förbi av Ellen Strömberg inom barn och ungdom. Dessutom fick Bertil Falck ett välförtjänt hederspris som grundare av landets största litterära mötesplats, Bokmässan i Göteborg, som han startade i mitten av åttiotalet,

Anders Kapp, 2022-11-27

Länkar till mer information

• Titlarna ovan länkar till texter om de olika böckerna.
• Kapprakt om Augustpriset.