Snart jul och dags att se tillbaka på litteraturåret 2019. I Kapprakts listning av årets bästa böcker, kanske du kan hitta några bra julklappstips. Tidigare har jag mest skrivit om traditionell skönlitteratur, men sedan jag började engagera mig i Svenska Deckarfestivalen har jag också skrivit en hel del om spänningslitteratur. Så vi börjar med den genren, sedan skönlitteratur och en avslutning med årets tema.

I tidigare inlägg om Augustpriset respektive Svenska Deckarakademins priser har jag gjort en ranking inom de olika delområdena, men här kommer de bästa i bokstavsordning. Det är också fler och delvis andra titlar än de som varit aktuella i samband dessa priser. (Titlarna länkar till texter om respektive bok.)

Åres bästa inom svensk spänningslitteratur

Det svenska deckarundret fortsätter att utvecklas. Mycket bra har kommit ut i år, men det finns åtta böcker som särskilt sticker ut.

• Blindtunnel av Tove Alsterdal. Researchmästarinnan som med sina fristående böcker kombinerar välskriven spänning med viktig kunskap om den historia som så ofta slår tillbaka. Årets bästa enligt Kapprakt.
• Järtecken av Christoffer Carlsson. Efter succéserie vänder han hem till Halland och skriver något helt annat. Känsligt och skrämmande om de självbilder som formar våra liv. Fantastiskt!
• Råttkungen av Pascal Engman. Med sin tredje bok har etablerat sig som stor stjärna. Få kan som han kombinera tempostark spänning med ett brinnande socialt engagemang. Årets bok har också inspirerat till en viktig diskussion om nya former av kvinnohat under hösten.
• Skuggjägaren av Camilla Grebe. Stjärnan som hela tiden förnyar sig. Mitt i sin tredje serie överraskar hon oss igen. Årets bästa enligt Svenska Deckarakademin.
• Se mig falla av Mons Kallentoft. Stor internationell stjärna och med ett par olika serier på gång skriver han nu en fristående bok som är hans bästa hittills. Sedan fem år bor han på Mallorca och det här är en fantastisk text om en pappas sökande efter sin dotter i Palmas mörkaste delar.
• 1794 av Niklas Natt och Dag. Efter succédebuten med 1793 kom en uppföljare som är ännu bättre i år. En djupdykning i svarta delar av Sveriges historia. Skrämmande, spännande och lärorikt.
• Jamåhonleva av Anders Roslund. Internationell storstjärna men ändå är årets bok på sätt och vis en debut. Bättre än någonsin. Står stadigt på hög kunskap om samtidens kriminalitet.
• Staden av Camilla Sten. Det stora genombrottet som visar att hon är på väg att bli en internationell stjärna. Magisk realism och samhällsengagerad skräck. Lysande!

Årets bästa debutant inom svensk spänningslitteratur

Alldeles nyligen läste jag Lisa Förares debut Varken som imponerade stort inom magisk realism, en ny författare som ska bli spännande att följa. Svenska Deckarakademin gav sitt debutantpris till Ett högre syfte av Malin Thunberg Schunke som har en del riktigt intressanta element, men den som verkligen sticker ut bland årets debutanter är:

• Moratorium av Monica Rehn. En alldeles ovanligt mogen debut när det gäller spännande intrig, imponerande språk och en kvalificerad berättarteknik som skapar ett starkt driv i läsningen.

Årets bästa översatta spänningslitteratur

Av de jag läst under året är det tre som sticker ut:

• Gangsterns klagan av Ray Celestin. En engelsk författare som i ett exceptionellt projekt skriver en amerikansk 1900-talshistoria med maffia, jazzmusik och Luis Armstrong i centrum. Fantastiskt på många olika sätt.
• Svek av Jesper Stein. Bäst i Danmark i år och har nytt svenskt förlag som givit ut tre titlar av Stein under 2019. Hårdkokt spänning och socialt patos i ett mörkt Köpenhamn.
• Korset av Ingar Johnsrud. Avslutande delen av hans Beiertrilogi. En så intelligent konspirationsthriller på högsta politiska nivå. Trovärdiga skildringar av maktelitens miljöer och ett starkt samhällsengagemang.

Årets bästa debutant inom översatt spänningslitteratur

• Där inget vissnar mera av Ambrose Parry. En fantastiskt spännande och levande text där den viktigaste karaktären nog är Edinburgh år 1847. Pseudonym för det skotska författarparet Christopher ”Chris” Brookmyre och Marisa Haetzman.

Årets bästa svenska skönlitteratur

I årets utgivning var det fyra titlar som utmärkte sig särskilt.

• Osebol av Marit Kapla. Någonting riktigt nydanande och omöjligt att kategorisera. Denna historia om människorna i den lilla byn Osebol som i det lilla också blir en sorts berättelse om världens förändring under en mansålder. Vinnare av Augustpriset 2019.
• Vem kan segla av Eva-Marie Liffner. Den intelligenta lekfullhetens drottning och en av landets absolut bästa författare återkom i år med en fantastisk text om 1700-talets skeppsbyggarstjärna nummer ett, Fredric Henric af Chapman, men som också handlar om så mycket mer. (Fortfarande är det dock hennes Lacrimosa som jag älskar mest.)
• W. av Steve Sem Sandberg. En underbar läsupplevelse som baserad på den verkliga historien om Woyzeck på tidigt 1800-tal berättar om människligt sönderfall, avhumanisering, och en tid av krig som omskapar Europa och inte minst Sverige.
• Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson. En skicklig författare som år tog det stora steget upp bland stjärnorna Borde vunnit Augustpriset men var inte ens nominerad. Ur recensionen: ”Skratta och gråt i en bergochdalbana som byggd av absurd lekfullhet tar dig igenom alla de stora frågorna, städar bort en massa dammiga lögnråttor och ger dig nya perspektiv på livet ”

Bästa översatta skönlitteratur

Av de jag läst i år är det tre titlar som verkligen gjort intryck.

• Språkets sjunde funktion av Laurent Binet. Otroligt intelligent och välskriven roman, thriller, filosofibok och massor av annat men kanske framför allt en våldsamt grov satir som kärleksfullt men brutalt tar heder och ära av mängder av kändisar; som utplånar gränserna mellan verklighet och fiktion, en underbar text som får dig att skratta hejdlöst samtidigt som du lär dig viktiga saker.
• Genom dina ögon av Peter Høeg. En favoritförfattare som är tillbaka med en lustfylld berättelse som samtidigt är en djupt allvarlig och viktig text om vår samtid, som ger öppningar för många perspektiv, en kreativ multikultur, en tillvaro som är möjlig att förändra.
• Picknick vid vägkanten av Arkadij och Boris Strugatskij. För första gången ocensurerad kom förlagan till Tarkovskijs kultfilm Stalker ut i år. Njut av en underhållande skröna som samtidigt kan tolkas som en intelligent profetia från tidigt 70-tal.

Årets tema

Det som återkommit mest under året är den stora farsot som drar över världen: den nationalistiska högerpopulism som växer starkt i land efter land. Detta upptar uppenbarligen många författare som på många olika sätt, från olika perspektiv och i olika genrer utgör en stark motståndsrörelse som kämpar emot den livsfarliga tron på enkla ”sanningar”, och som i stället för monokulturell enfald ställer livsbejakande mångfald i centrum. Detta återkommer också i många texter på Kapprakt under året. Frågorna utvecklas bland annat i texter som inspirerats av två fackböcker: Efter Europa av Ivan Krastev och Hotet mot demokratin av Martin Gelin och Erik Åsard.

Anders Kapp, 2019-12-09