Släckta äro ljusen är Annika Sjögrens sjätte psykologiska thriller sedan debuten 2007. Den kom ut för en dryg vecka sedan och har, liksom de övriga böckerna, handlingen förlagd till Härnösand. Vi får möta ett antal människor vars liv drabbas av lögner och händelser från det förflutna, historier som får dramatiska konsekvenser i samtiden. Här finns en stark intrig och ett intressant karaktärsbygge med några mycket olika människor som på olika sätt och genom olika händelser kommer att påverka varandras liv. Utan tvekan ger den nya boken några timmars underhållande spänningsläsning.

Berättelsen är uppbyggd kring ett antal karaktärer i Härnösand vars liv successivt tangerar varandra. Det finns ingen dominerande huvudperson, det här är mer av en kollektivroman, men den som hörs mest är Paula som lånat en del drag av författaren själv. Hon har arbetat som lärare i många år, älskat jobbet, men nu med månader kvar till pension är det rätt trist. Hon har ingen egen klass längre och tycker inte att hon räknas, vare sig av elever eller kolleger. Hennes älskade man Anders dog i våras och hon känner sig ensam. Än värre blir det när dottern Hanna flyttar till Stockholm med sin man Patrik och deras tvillingar, femåriga barnbarnen Liv och Tuva. Och dessutom har hennes gamla mamma blivit allt mer dement; finns nu på ett demensboende och känner sällan igen sin dotter. Arbetet med att rensa ur moderns hus för en kommande försäljning är tungt. På vinden hittar hon något hemskt som får henne att undra om hon verkligen känt sin mamma. Hon vill inte blanda in polisen, försöker att själv ta reda på vad som hänt, men det finns få att fråga. Trots alla bördor är Paula en stark och smart kvinna.

Unga mamman Olivia var så lycklig när hon blev ihop med Simon, den mest eftertraktade killen i skolan som kunde få vem som helst. Men kanske var det ingen riktig jackpot, relationen knakar nu när de också har lilla Viggo att ta hand om. Ekonomin är skral, själv sliter hon med ett lågavlönat jobb, Simon har bara tillfälliga påhugg och hon vet inte riktigt vad han egentligen håller på med när han är borta på kvällarna.

Vi träffar halvbröderna Manfred och Kristoffer som inte har någon bra relation. Åldersskillnaden är stor, sjutton år, och nu är Manfred sextioett, i princip arbetslös sedan fabriken lades ner för drygt tio år sedan och har börjat ta ut pension. Han lever ensam i sitt lilla hus i Risnäs utanför Härnösand. Inte riktigt ensam, han har älskade schäfern Dexter som sällskap men hunden är nu gammal, riktigt skröplig och Manfred måste snart ta bort sin vän. Han plågas också av ett hemligt arv som han fått från sin pappa alldeles innan han dog för tjugo år sedan då pappan tvingat av honom ett löfte att aldrig avslöja det för sin halvbror. Kristoffer har ett kriminellt förflutet, försöker få ordning på livet, men det går så där. Han har hört en del rykten om det hemliga arvet och det gör honom riktigt arg.

Det är de viktigaste karaktärerna i berättelsen och deras liv vävs successivt samman i en intelligent intrig där vi rör oss mellan olika berättarröster som ger sina olika perspektiv på vad som händer; både välskrivet och spännande.

Det finns många olika sätt att skriva spänningslitteratur. Det generella är att texten ska förmedla någon typ av spänning till läsaren, någon sorts dramatik, och den första tanken är kanske att också låta berättarteknik och språk förmedla detta direkt; alltså en tempofylld text med korta meningar, stycken och kapitel samt ett dramatiskt och adjektivrikt språk. Det går att göra bra, men ofta är kontrasterna mer effektiva för att överlåta det dramatiska spänningsinnehållet till de bilder som föds i läsarens huvud. Det finns stora mästare som kan använda långsamhet som ett mycket effektivt sätt att förmedla spänning, som till exempel John le Carré. Det finns också de som kan använda ett mycket vackert språk för att berätta något riktigt hemskt. Mitt favoritexempel är Ane Riels succéroman Kåda men det dök också upp nyligen i Linnea Axelssons bok Magnificat (inte klassad som spänning, men samma teknik används skickligt där). Annika Sjögren använder sig av ett sakligt språk, ganska neutralt, som också det är mycket effektivt; det visar respekt för läsaren som inte behöver instruktioner eller förklaringar om att det nu händer något hemskt eller dramatiskt på något annat sätt, de bilder och känslor som föds i läsarens tankar är ändå mycket starkare än något som kan byggas in direkt i texten. Bra jobbat! (Ibland tangerar sakligheten det formella, men det är inte så mycket att det blir störande.)

Författaren

Annika Sjögren, född 1951, är uppvuxen i Stockholm men bor numera i Härnösand. Hon har nyligen lämnat ett långt yrkesliv inom skolvärlden bakom sig. Hon debuterade 2007 med Där ingen vind blåser och nya Släckta äro ljusen är hennes sjätte bok. Alla är psykologiska thrillers med handlingen förlagd till Härnösand.

Anders Kapp, 2022-03-10

Bokfakta

• Titel: Släckta äro ljusen.
• Författare: Annika Sjögren.
• Utgivningsdag: 2022-03-02.
• Förlag: Ordfront.
• Antal sidor: 302.

Länkar till mer information

• Författarens hemsida.
• Läs vad andra skrivit om boken.