En välskriven, småputtrig och feelgoodnära historia har Anne Taylor skapat utifrån Shakespeares komedi Så tuktas en argbigga. Hennes cover, Honung och ättika, är en del i The Hogarth Shakespeare project där sju författare skrivit sina versioner av olika verk av Shakespeare. Det är den femte boken i serien som jag nu läst och även om den gav några timmars underhållning kan den knappast betecknas som något storverk.

Så tuktas en argbigga är en av Shakespeares tidiga komedier daterad till ca 1590. Adelsmannen Baptista i Padua har två döttrar, Katarina och betydligt yngre Bianca. Bianca är omsvärmad, har många friare men får inte gifta sig förrän Katarina fått en man. Det är Katarina som är argbiggan, hon har ett häftigt humör och det sägs därför att hon aldrig kommer att bli gift. Pjäsen är en förvecklingskomedi med många turer. Petruchio gifter sig med Katarina och ägnar sig på olika sätt åt att ”tukta” henne. Bianca gifter sig med Lucentio.

I Anne Tylers version har vi förflyttats till samtidens Baltimore där Louis Battista är en vetenskapsman som ägnar i stort sett all sin tid åt forskning om autoimmuna sjukdomar. Hemmet tar 29-åriga dottern Kate (Katherine) hand om, liksom lillasystern Bunny (Bernice). Kate och hennes pappa är rätt lika varandra, extremt rationella med tydliga scheman och regler för att ”underlätta” vardagen på rätt absurda sätt; sociala relationer är inte deras hemmaplan. Bunny är mycket annorlunda.

Kates liv har gått i stå, hon jobbar halvhjärtat på en förskola där hennes spikraka osmidighet fungerar rätt bra med barnen men inte alls med föräldrar och kolleger. Originalets många romantiska förvecklingar reproduceras i denna cover till stor del genom förskolebarnens lekar och rollspel vilket blir rätt snyggt.

Även pappans forskning har gått i stå och han har hamnat allt mer i periferin. Efter många år tycker han sig vara på väg mot ett genombrott som skulle kunna hjälpa miljoner människor. Men han är helt beroende av sin mycket begåvade assistent Pjotr Sjtjerbakov vars treåriga visum är på väg att gå ut. Doktor Battista tycker sig ha en fantastisk lösning: Kate och Pjotr borde gifta sig med varandra så kan hon fortsätta sköta om hemmet och Pjotr kan få ett green card och stanna som assistent.

Den grundhistoria som Anne Tyler berättar påminner en del om Peter Weirs prisbelönta film Green Card (Gifta på låtsas) från 1990 där Brontë Parrish (Andie MacDowell) gifter sig med Georges Fauré (Gérard Depardieu) för att Georges ska få uppehållstillstånd i USA. De lever sedan skilda liv tills immigrationsmyndigheten blir misstänksam. De måste då övertyga myndigheten om att deras äktenskap inte ingåtts av andra orsaker än äkta kärlek. En förutsägbar historia men det ingår i konceptet och det är hjärtevärmande att följa med på resan.

Av Shakespeares olika verk är kanske Argbiggan den som minst av alla passar för en moden cover. Hela idén om en man som ”tuktar” en kvinna känns omöjlig, en kvinna som i pjäsens centrala monolog (scen 2 akt 5) dessutom uttrycker sin tacksamhet över att ha blivit tuktad. ”Precis som undersåten lyder herren, så ska en kvinna också lyda maken, och är hon trotsig, gnällig, sur och tvär och inte lyssnar när han ärligt kräver vad är hon då mer än en fräck rebell, och full av svek emot sin käre herre? Jag skäms över att kvinnor är så dumma: de strider när de borde be om lugn, de vill bestämma och ha övertaget, de borde hellre passa upp och lyda.” I denna version blir det Kates tal till mannen under bröllopsmiddagen och det handlar om att det inte alltid är så enkelt att vara man.

Anne Tyler väljer sin väg, det blir en feelgod kärlekskomedi med två lite kantiga människor som ”tuktar” varandra i den meningen att de hjälper varandra att utvecklas, att slipa på varandras kantigheter, ända fram till den honungsindränkta Hollywoodepilogen där deras son, ett antal år senare, ser dem stå där ”bredvid varandra och väldigt tätt ihop. Ingen stod framför eller bakom den andra, och de höll varandra i handen och log.” Sedelärande vackert.

En helt annan tänkbar väg skulle kunnat vara att göra Petruchio till ett monster, en av de män som fyllda av hat faktiskt ägnar sig åt att med olika former av våld ”tukta” kvinnor i vår tid. För att fortsätta med filmreferenser skulle det innebära att i stället för att välja vägen Green Card mer gå i riktning mot Sleeping with the Enemy eller ännu värre än så. Skulle kunna vara intressant.

Men det är inte Anne Tylers väg. Detta är välskrivet, gulligt och ger en mysig lässtund. Men jag förstår inte alls vad vitsen var att blanda in Shakespeare och det är ingen text jag kommer att komma ihåg efter det att jag nu sätter.

Författaren

Anne Tyler är född 1941, är bosatt i Baltimore och har skrivit tjugotalet bästsäljande romaner. Hon räknas som en av de främsta amerikanska författarna och fick Pulitzerpriset för romanen Breathing Lessons (Djupandning) 1989. Prisbelönt och känd är också hennes The Accidental Tourist (Den tillfällige turisten) från 1985, inte minst för den mycket uppmärksammade filmatiseringen med samma namn 1988 där William Hurt, Kathleen Turner och Geena Davis hade huvudrollerna.

Hennes författarskap kan beskrivas som karaktärsdrivet men en betoning av familj och relationer, ofta under lång tid. Hon är otroligt hyllad på många olika sätt. Den kritik hon ändå fått genom åren handlar om en överdriven sentimentalitet, artificiell och osannolik gullighet. Ett citat ”Tyler seems to be offering milk and cookies” och på det har hon svarat ”For one thing I think it is sort of true. I would say piss and vinegar for [Philip] Roth and for me milk and cookies. I can’t deny it…. [However] there’s more edge under some of my soft language than people realize.” Det är kanske en bidragande förklaring till Vinegar Girl som är originaltiteln för Honung och ättika?

Anders Kapp, 2020-01-14

Bokfakta

• Titel: Honung och ättika. (Vinegar Girl, 2016. Översättning Charlotte Hjukström.)
• Författare: Anne Tyler.
• Utgivningsdag: 2017-08-10.
• Förlag: Wahlström & Widstrand.
• Antal sidor: 212.

Länkar till mer information

• Kapprakt om läsprojektet The Hogarth Shakespeare
• Du kan läsa mer om boken här.