Först ut i raden av olästa böcker som nominerats till årets Augustpris kom Väderfenomen av Anna Fock. En ovanlig bok inom svensk skönlitteratur med handlingen förlagd till Sovjetunionen och Ryssland. Genom huvudpersonen Igor får vi följa en familjs öden under fem decennier under skuggan av en radioaktiv katastrof på 1950-talet. Bra på många sätt, men någon Augustvinnare är det inte enligt min mening.

I centrum för denna bok finns en verklig händelse som inträffade 29 september 1957. Decennierna efter andra världskriget präglades av det kalla kriget och av stormakternas kärnvapenkapprustning. Sovjetunionen låg efter och gjorde allt för att komma i kapp. På sent 40-tal skapades upparbetningsanläggningen Majak i södra Uralbergen för produktion av vapenplutonium. För att spara tid och pengar var strålskyddet i princip obefintligt. Enorma mängder radioaktivt kylvatten pumpades rakt ut i floden Tetja. I mitten av 50-talet fanns tankar för högaktivt avfall på området. Kylsystemet för en av tankarna slutade fungera, vilket inte åtgärdades, och det ledde till successivt stigande temperatur, bildande av explosiva ämnen och slutligen en våldsam kemisk explosion som slungade högaktivt avfall en kilometer upp i luften, ett radioaktivt moln spreds över stora områden.

”Det är säkert bara ett väderfenomen, skrattade Nadja” skriver Anna Fock och där förklaras bokens titel. Myndigheterna beskriver det också som en ovanlig form av norrsken.

I verkligheten skördade denna olycka, och flera decenniers vårdslös hantering av radioaktivitet, mängder av människoliv och en förstörd natur. Mycket värre än Tjernobyl och andra mer kända katastrofer.

När katastrofen blev delvis känd i andra länder kallades den ”Kysjtym-olyckan”. Varken Majak eller den fullständigt slutna staden Oziorsk, som byggts upp för tusentals högavlönade forskare och annan personal, fanns med på några kartor, de var strikt skyddade statshemligheter. På kartan finns däremot den närliggande staden Kysjtym och där föds 1967 Igor Samojlov, huvudpersonen i Väderfenomen. Boken är bland annat en sorts släktkrönika över Igor och hans familj. Vi rör oss fram och tillbaka under fem decennier, från det sena 50-talet till det tidiga 00-talet, och är med om många dramatiska händelser i familjens liv. Det finns en del av spänningslitteraturens teknik i boken med olika gåtor och ledtrådar som leder fram till avslöjanden. Väderfenomen är en roman om familj, kärlek och vänskap, om liv som utspelar sig mitt i en nedtystad katastrof och om kampen för sanningen.

Här finns en del försök till uppror. Tillsammans med sina vänner och kärleken Ljubov startar han punkbandet ”Frökens favoriter” med uppkäftiga texter. Men som revolt blir den rätt tam, när Igors kontakt på KGB säger till honom att klippa sig och gå tillbaka till studierna så gör han just det.

Miljövalet är intressant, Anna Fock är en ryssofil (om det uttrycket existerar), en rätt ung svensk kvinna som är oerhört fascinerad av Ryssland trots mycket begränsad personlig erfarenhet av landet. Både denna bok och hennes prisbelönta debut Absolut noll från 2013 har handlingen förlagd till Ryssland. Miljöskildringarna känns riktigt trovärdiga och levande med många tydliga tids- och platsmarkörer i texten. Ibland blir hon lite överförtjust i sina markörer, vet inte hur många gånger ordet ”papyross” (en enkel rysk cigarett) dyker upp i texten men den och en del andra markörer återkommer så pass ofta att jag blir lite trött. Jag tror att researchen är väl gjord och hon väver skickligt samman verkliga händelser med bokens fiktion.

Fock skriver fram många intressanta karaktärer och särskilt stark är hon i beskrivningarna av det dramatiska, det trasiga, av undergång och sönderfall. Det som kvarstår som svagt är motsatsen. Igor, hans far och hans morfar (en del oklara släktskap) är uppenbart briljanta fysiker. Det är historiskt trovärdigt, Sovjetunionen producerade många internationellt ledande fysiker och matematiker, men karaktären Igor, som hon beskriver honom, blir inte trovärdig i sin roll som framstående vetenskapsman.

Är det stor litteratur? Nej, det är det inte. För att jag ska kalla något för stor litteratur så måste det vara en text som drabbar mig, som verkligen påverkar mina tankar, som utvecklar min syn på världen och människorna. Och det gör inte Väderfenomen. Men det ligger inte så långt borta.

På ett par ställen i boken finns referenser till bröderna Arkadij och Boris Strugatskij, ryska SF-författare som publicerade sig från sent 50-tal till tidigt 90-tal. De ger bland annat en mycket intelligent och litterär systemkritik som lätt hade kunnat kopplas till tematiken i Väderfenomen och bidragit till att utveckla texten. Det finns en del tänkbara kopplingar. När delar av brödernas fantastiska Picknick vid vägkanten från 1972 blev kultfilmen Stalker av Andrej Tarkovskij, menade en del att den ”Zon” som finns i handlingen är just katastrofområdet runt Majak (i bokversionen behandlades den av ”Zonerna” som fanns i Kanada). Och Anna Focks har också skrivit in två misslyckade plundrare som kan ses som ”Stalkers” i brödernas nomenklatur. Vem vet. Men jag tycker att kopplingen skulle ha kunnat användas mycket mer.

Hon tangerar också en annan fråga som skulle ha kunnat utvecklas. Sovjetsamhället präglades av en totalitär förljugenhet; på alla plan av livet fanns en officiell bild som inte alls stämde med människors verklighet vilket i sin tur tvingade människor till helt andra vägar för att överleva. Det behandlar Anna Fock skickligt när det gäller det mer påtagliga men inte tillräckligt djupt när det gäller hur detta formar människor, hur det dödar den mänskliga tillit som är fundamentalt nödvändigt för fungerande samhällen. Den vägen skulle hon kunnat ge förståelse för det som händer i dagens Ryssland och kanske också i dagens Sverige. Mycket talar för att vi är inne i ett skede när de officiella bilderna, de formella strukturerna, blir allt mindre sanna och där människor inom vård, skola, rättsväsende och andra sektorer tvingas skapa helt andra sätt att hantera vardagen, där vi är på väg mot dubbla världar, en förljugenhet som skadar både människor och samhälle. Inte lika uppenbart som det var i Sovjetsamhället men ändå något genuint farligt. Den aspekten skulle kanske ha kunnat utvecklas till stor litteratur.

Anna Focks Väderfenomen är en på många sätt välskriven och läsvärd bok med en ovanlig tematik, men jag förstår inte riktigt varför den blivit nominerad och någon Augustvinnare är det enligt min mening inte.

Anna Fock

Hon är född 1984 i Göteborg dit hon också är tillbakaflyttad efter en period i Stockholm. 2013 debuterade hon med Absolut noll (handlingen förlagd till Sankt Petersburg) och för den fick hon både Borås Tidnings debutantpris och Katapultpriset. 2016 kom den andra boken Cirkus Smuts, med handlingen förlagd till hemstaden Göteborg och med nya Värdefenomen är hon alltså tillbaka i Ryssland / Sovjetunionen igen. Utöver författandet arbetar hon som personlig assistent och översättare av tekniska texter.

Anders Kapp, 2019-10-24

Bokfakta

• Titel: Väderfenomen.
• Författare: Anna Fock.
• Utgivningsdag: 2019-08-10.
• Förlag: Natur & Kultur.
• Antal sidor: 426.

Länkar till mer information

• Du kan läsa mer om boken här.