På kvällen 21 september 2022 ringer Isabelle sin syster Jill på restaurangen och kräver att hon måste komma, det är något väldigt viktigt som hänt. Men Jill avbryter, hennes chef Alice håller ett strikt mobilförbud för personalen så hon stänger av sin telefon, hon är dessutom van vid att hennes syster ofta överdramatiserar. Hon sätter på mobilen senare när restaurangen stängt och ser många missade samtal från Isabelle men får inget svar när hon ringer tillbaka. Inte nästa dag heller. Isabelle är försvunnen. Fem dagar senare avslutas den aktiva sökinsatsen, polisen tror att Isabelle givit sig av frivilligt. Det tror inte Jill. Sex månader senare är systern fortfarande försvunnen. Det är upptakten på Anna E. Wahlgrens nya bok I hennes fotspår. Jag tyckte riktigt mycket om hennes förra bok, Den sista måltiden, som var en mycket elegant tillämpning av en klassisk teknik a la Mordet på orientexpressen; en mycket avgränsad rumslig miljö med få möjliga offer och förövare. Då hade jag inga speciella förväntningar, hade inte läst henne tidigare, men nu var förväntningarna naturligt nog mycket högre. Visst är det bra, hon är en skicklig berättare och håller en hög språklig nivå, men den riktigt imponerande elegansen från den förra boken hittar jag inte riktigt i den nya.

Även om Jill och Isabelle bara är halvsystrar och dessutom ungefär så olika som två människor kan bli så står de varandra mycket nära. De har samma pappa, men han lämnade Isabelle och hennes mamma Jennifer rätt tidigt, träffade en annan kvinna och de fick dottern Jill. Det är fyra år emellan halvsystrarna. När Isabelle var sju år gick hennes mamma ut för ett kort ärende en septembersöndag 1995. Hon kom aldrig tillbaka, Jennifer försvann och efter det växte halvsystrarna upp tillsammans. Allt kring Isabelle är kaos, hon är en konstant utmaning för sin omgivning, skapade konstant oro hos föräldrarna för vad ska hon skulle kunna ställa till med härnäst? Hon accepterade aldrig styvmammans alla regler och rutiner, gjorde hela tiden uppror.

För Jill var hennes vilda storasyster en idol som förtrollade henne ”med en livsglädje och energi som öppnade ögonen för en värld så mycket större och mer omvälvande än jag någonsin trott var möjligt.” För Isabelle blir lillasystern så småningom hennes klippa i tillvaron, den hon alltid kan ha förtroende för, den som alltid rycker in när något krisar.

Jill är en målmedveten och ordningsam person som man alltid kan lita på. En gång trotsade hon verkligen sin mamma. Hennes stora passion i livet är mat och med stöd av Isabelle sökte hon till Restaurang- och hotellhögskolan i Grythyttan mot sin mammas vilja. Hon kom in, flyttade dit och hann gå där i tre terminer innan hon hoppade av och flyttade hem till Gävle, en kris med storasyster som måste lösas. Nu läser hon ekonomi på högskolan där, precis som hennes mamma ville hela tiden, hon vill att dottern ska bli civilekonom. En del kontakt har hon ändå med sin dröm, hon jobbar extra på restaurangen Gränden, inte i köket men ändå. Där jobbar också hennes närmaste vän Tom, de umgås hela tiden, inte i någon romantisk relation, han är bög, de litar på varandra i vått och tort, lagar ofta mat tillsammans. Hon jobbar där allt fler timmar i veckan, i stort sett varje kväll, gäspar sig igenom föreläsningar på dagarna, hon är måttligt intresserad.

Systrarna växer fram som mycket levande, komplexa och intressanta karaktärer, de och deras relationer är en av de största behållningarna av läsningen.

I berättelsens nutid har bägge systrarna hunnit passera trettio. Jill dominerar som berättarröst men Isabelle har också sina kapitel från tiden innan sitt försvinnande. Frågan om vad som egentligen hände hennes biologiska mamma Jennifer då för länge sedan upptar henne. Hon är mycket intresserad av true crime, särskilt om försvinnanden, och har en teori om att det skulle kunna vara samma gärningsperson som ligger bakom flera olika försvinnanden under många år, som också skulle kunna vara ansvarig för det som hände hennes mamma för tjugosju år sedan. Just nu följer hon intensivt podden Historier om mord som gräver i fallet Elsa Scott, en tjugonioårig jurist i Gävle som försvunnit två år tidigare. Isabelle drar igång sina egna efterforskningar på sätt som knappast någon journalist skulle göra, sätt som kanske kan bli farliga för henne.

Efter Isabelles försvinnande ägnar Jill det mesta av sin lediga tid åt att försöka te reda på vad som hänt hennes syster. Mer tid än så faktiskt, studierna har hon i stort sett hoppat av, något som hon inte vågar berätta för mamma, och jobbet på restaurangen sköter hon inte lika bra som tidigare. Titeln I hennes fotspår syftar just på att hon försöker följa sin syster i spåren, hon är övertygad om att Isabelles försvinnande har samband med systerns undersökningar om fallet Elsa.

Visst är det bra, det här är en författare som har koll på sina bokstäver, men den kommer inte riktigt upp till samma nivå som Den sista måltiden, hennes förra bok, som hade en imponerande implementation av en klassisk konstruktion. Delar av intrigen i den nya boken har också en rätt skör logik. Det hindrar inte att det är välskrivet och spännande, en underhållande läsning med en del överraskande vändningar på vägen.

Författaren

Anna E. Wahlgren är född 1981 och uppvuxen i Södra Bomhus, Gävle. Sedan 2004 är hon bosatt utanför Östhammar i Uppland där hon bor tillsammans med sin man och två söner. Efter arton år som farmaceut arbetar hon numera som systemingenjör i kemi inom processindustrin. Skrivandet är en barndomsdröm som Anna satsat på seriöst sedan 2013. 2016 debuterade hon med den psykologiska spänningsromanen Skuggan av henne och nya boken, I hennes fotspår, är hennes femte roman. Hennes förra bok, Den sista måltiden, såldes också till några andra länder. Hon har även medverkat med noveller i ett dussintal antologier.

Anders Kapp, 2023-06-08

Bokfakta

• Titel: I hennes fotspår.
• Författare: Anna E Wahlgren.
• Utgivningsdag: 2023-05-19.
• Förlag: Piratförlaget.
• Antal sidor: 406.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Den sista middagen.
• Läs vad andra skriver om boken.