Ett insnöat tåg är en av de mest slutna miljöer man kan tänka sig för en spänningsberättelse och så är sannolikt Mordet på orientexpressen också det mest kända exemplet på en riktigt klassisk berättarteknisk metod; avgränsningen av en grupp människor som inrymmer offer, förövare och spända relationer. Ibland finns det risker med återanvändning av kända komponenter, de kan kännas slitna, men Anna E. Wahlgren gör det fantastiskt bra i sin nya bok Den sista middagen som kommer ut i dag. Det är hennes fjärde bok men jag har inte läst henne tidigare och hade inga särskilda förväntningar vilket säkert bidrog till en mycket positiv överraskning. Egentligen är det två middagar som denna berättelse handlar om; i stort sett samma grupp människor men det har gått tio år mellan de två tillfällena. Den senare middagen är verkligen helt sluten; gruppen är inlåst i en stor och lyxig takvåning utan möjligheter att ta sig därifrån eller att kommunicera med omvärlden. Deras uppgift är att svara på frågan om hur och varför William dog tio år tidigare.
Den grupp människor det handlar om var vänner på gymnasiet Borgarskolan i Gävle som fortsätter att träffas efter studenten. De etablerade en tradition: varje fredag träffas de för en gemensam middag på den grekiska restaurangen Christos. Fem år efter studenten, tredje juli 2009, kommer katastrofen: efter middagen på Christos drar de vidare hem till William för efterfest och under natten hittas William själv död i badkaret. Polisen kommer fram till att det var ett självmord. Ena delen av berättelsen handlar om vad som händer under denna middag och efterfest.
Dominerande berättarröst är Sophie. Direkt efter Williams begravning flydde hon från Gävle och bor sedan dess i Malmö. Då hette hon Sophie Arène, efter sin franska pappa, men hon bytte till mammans efternamn och heter nu Sophie Lind. Hon kapade kontakten med alla i Gävle, lämnade sociala medier, bytte telefonnummer och gjorde sig svår att hitta. Hon har ett rätt torftigt liv och försörjer sig som radiopratare, ansvarig för Nattsnack med Natalie där hon varje fredag- och lördagsnatt ska ge goda råd till människor som ringer in med olika sorters kärleksbekymmer. En dag i november 2019 får hon ett brev. Det är en inbjudan till en middag i Gävle. De har hittat henne. Alla från då ska träffas igen.
Trots allt åker hon till Gävle, tar in på ett hotell och tar en taxi till den angivna adressen. Det är ett nybyggt hus på Alderholmen. Värdinna är Ava som bor högst upp i en gigantisk takvåning. Hon har stormrika föräldrar som hon då för tio år sedan var angelägen om att distansera sig från, en ambitiös student som hade stora planer för livet, men nu påminner hon om föräldrarna, jobbar inte alls, lever på deras pengar; våningen är elegant men kyligt inredd och fylld med märkliga målningar. När Sophie kommer får hon, liksom de andra, lägga sin mobil i en korg.
Hon träffar Adrian som har en bakgrund från Chile och blivit känd under åren som gått, förekommer ofta på tidningarnas finanssidor som mycket framgångsrik ung företagare. Finn och Charlotta är till hennes överraskning gifta med varandra, de hade inte varit ett par då för tio år sedan. Då var Sophie tillsammans med William, de hade planerat att gifta sig med varandra, de hade till och med hittat ett hus där de skulle bilda sin egen familj, planer som naturligtvis dog med William. Jacob var den som kom med sist i gymnasiegänget, vältränad och stöddig som då. Motsatsen till Tess som inte säger mycket, har haft rejäla missbruksproblem, men säger sig vara ren sedan länge.
Vid varje kuvert finns en personlig ask som de inte får öppna förrän Ava säger till. I askarna finns något som kopplar till personens hemligheter, något de skäms över, något som också handlar om vad som hände då för drygt tio år sedan. Så småningom får de veta att ytterdörren är låst, den kan inte öppnas inifrån och det finns en vakt utanför.
I berättelsen rör vi oss mellan det som hände då och ”den sista middagen”, den som pågår i Avas lägenhet i textens nutid och som naturligtvis också slutar i en katastrof. Successivt avslöjas allt fler hemligheter som förändrar det vi tror oss veta. Utöver Sophie får de andra också bidra med egna berättarröster. Extremt skilda bakgrunder kanske minskar trovärdigheten i att de en gång blev ett kompisgäng en smula, men det ger en stark dramaturgi i de inbördes relationerna. Det är riktigt snyggt gjort, välskriven spänning med en imponerande intelligent intrig. Ibland lönar det sig verkligen att använda klassiska tekniker, de har blivit klassiska just eftersom de fungerar, men de kräver också skicklighet i användandet och det har denna författare.
Författaren
Anna E. Wahlgren är född 1981 och uppvuxen i Södra Bomhus, Gävle. Sedan 2004 är hon bosatt utanför Östhammar i Uppland där hon bor tillsammans med sin man och två söner. Efter arton år som farmaceut arbetar hon numera som systemingenjör i kemi inom processindustrin. Skrivandet är en barndomsdröm som Anna satsat på seriöst sedan 2013. 2016 debuterade hon med den psykologiska spänningsromanen Skuggan av henne och nya boken, Den sista middagen, är hennes fjärde roman. Hon har även medverkat med noveller i ett dussintal antologier.
Anders Kapp, 2022-04-06
Bokfakta
- Titel: Den sista middagen.
- Författare: Anna E. Wahlgren.
- Utgivningsdag: 2022-04-06.
- Förlag: Piratförlaget.
- Antal sidor: 378.