Det har blivit en hel del böcker denna sommar och när nu jobbet drar igång på allvar har jag precis i sommarfinalen nått fram till den klart lysande stjärnan: årets nyutgåva av Carl Jonas Love Almqvists ”Drottningens juvelsmycke”!
Är inte riktigt säker på om jag verkligen läst hela boken tidigare. Naturligtvis ingick delar i skolans litteraturundervisning, jag har då och då läst texter om den och är bekant med det den behandlar. Hade också anledning att uppdatera bekantskapen när jag läste och skrev om Eva-Marie Liffners ”Lacrimosa” som var Augustnominerad 2011. Hon är en av de absolut bästa svenska författarna just nu (om man bortser från några fantastiska pensionärer) och borde definitivt ha vunnit det året!
Man nu har jag alltså läst hela boken; är glad och förundrad över denna märkliga text.
Boken gavs ut 1834 och handlingen kretsar kring mordet på Gustav III 1792. Här finns fantastiskt utvecklade karaktärer med en våldsam blandning av verklighet och fiktion. Och naturligtvis i centrum en av den svenska litteraturens mest intressanta karaktärer, den androgyna Tintomara. Mamma är Clara, en tidigare framgångsrik aktris, nu fattig och lever i armod med Tintomara och hens bror. Pappa är den historiskt verklige Adolf Fredrik Munck som bland mycket annat tros ha varit ersättare för Gustav III när kungen inte förmådde hantera sina ”äktenskapliga plikter” vilket innebär att Tintomara är halvsyskon till kronprinsen, sedermera Gustav IV Adolf, som hon också umgås en hel del med under barndomen.
Språkligt är det en sprudlande vital text fylld av liv, ibland svårläst på grund av den för tiden vanliga kombinationen av svenska och franska (ytliga franskkunskaper underlättar läsningen), men de svårigheterna är överkomliga. Det finns ingen möjlighet att bestämma någon särskild genre för denna text, den är gränslös, är många olika saker samtidigt:
- Det är en romantisk förvecklingskomedi, tillika –tragedi, med systrarna Amanda och Adolfine i centrum och deras kärlek till majoren Claes Henrik och kaptenen Ferdinand, med många turer kring vem som är vem vid olika tillfällen i denna undergångskvartett.
- Det är en queer-roman långt, långt innan ordet föddes, med denna märkliga Tintomara som alla, män och kvinnor, förälskar sig i, en förtärande kärlek som leder till deras vansinne eller död, som inte bara är fullständigt gränslös när det gäller kön och genus utan även är helt gränslös på alla andra sätt, inte minst i tidens avgrundsdjupa klassamhälle.
- Det är en dramatisk thriller med kungamordet och stölden av det obeskrivligt dyrbara juvelsmycket i centrum, inklusive polismaktens jakt på förövarna.
- Det är teaterdramatik i formen ibland och har även lyriska inslag. (Har satts upp på scen många gånger).
- Det är ibland en metaroman där berättaren och den som lyssnar, hovmarskalk Hugo Löwenstjerna, återkommande deltar i handlingen (med en avståndsteknik (verfremdung) som mycket, mycket senare skulle komma att förknippas med Brecht).
- Det är en historisk roman som i mycket stor utsträckning beskriver verkliga händelser och verkliga personer; en fullständig gränslöshet mellan fiktion och verklighet.
Almqvist var på många olika sätt själv fullständigt gränslös, på gott och ont, ofta förföljd och anklagad (ibland med all rätt), på flykt med falska namn under de sista 15 åren av sitt liv i USA och senare Tyskland där han dog, ensam, okänd och fattig, 1866. En på många sätt alldeles fantastisk och väldigt postmodern, samtida författare!
Om du inte läst den tidigare; fortsätt gärna med den fantastiska ”omarbetningen” av Eva-Marie Liffner i hennes ”Lacrimosa” från 2011.
Anders Kapp, 2016-08-21
Bokfakta
- Titel: Drottningens juvelsmycke (1834).
- Författare: Carl Jonas Love Almqvist.
- Utgivningsdag: 2016-03-19.
- Förlag: Modernista.
- Antal sidor: 394.