Romantikens fantastiska rebeller

Andrea Wulfs Fantastiska rebeller kom ut i augusti, men jag har dragit mig för att läsa den, primärt för att jag är intresserad av vad den handlar om, den tidiga tyska romantiken, och det blir inte alltid så lyckat att läsa om något som man faktiskt kan en del om. Nu visade det sig att den här författarens intresse skiljer sig helt från mitt; det här är primärt en biografi om människorna, filosofin förekommer bara ytligt. Som centralfigur för sin berättelse har författaren valt Caroline Michaelis-Böhmer-Schlegel-Schelling (de många efternamnen kommer från hennes far och tre olika män, hon använde normalt bara ett i taget, de två sista männen var August Wilhelm Schlegel och Friedrich Schelling, välkända namn inom romantiken). Vi möter henne först trettionde mars 1793, en ung änka på väg från det ockuperade Mainz tillsammans med sin sjuåriga dotter Auguste, som grips och fängslas för samröre med fransmännen. Historien rör sig sedan kronologiskt fram till hennes död sjunde september 1809 (plus några epiloger) med ett särskilt fokus på några år runt sekelskiftet då flera av den tidiga romantikens viktigaste personer finns samlade i den lilla universitetsstaden Jena. Även om det är en läsvärd text har jag svårt att förstå alla lovord som boken har fått.

Jag tycker egentligen sällan om den här typen av vetenskapligt orienterade biografier med stora notapparater och källförteckningar som ger ett falskt intryck av någon sorts objektivitet. Inom området tycker jag mer om riktigt skönlitterära texter som till exempel Eva-Marie Liffners Vem kan segla eller Magnus Dahlströms Vesalius där det biografiska mest är en plattform för storartade berättelser. Det hindrar inte att Andrea Wulf levererar en mycket välskriven och fängslande text samtidigt som översättaren Inger Johansson ger oss en riktigt bra svenska.

Tyskland är vid denna tid ett virrvarr av många olika stater, en del större och en del mycket små. Av olika skäl är frihetsgraderna större vid universitetet i Jena än vid andra tyska universitet och det är förklaringen till att så många av de unga romantikerna samlas just här. Under den mest intensiva blomstringsperioden är detta ett attraktivt mål för många studenter från många länder; en del av de unga professorerna blir en sorts rockstjärnor, föreläsningssalarna kan vara helt överfyllda av entusiastiska adepter.

Vilka är det då vi får möta? De mest kända tidiga romantiska filosoferna är de unga vildhjärnorna Johann Gottlieb Fichte och något senare Friedrich Schelling. Efter dessa kommer Georg Wilhelm Friedrich Hegel, inte lika mycket ung vildhjärna, som finns med i berättelsen men får sin riktiga stjärnstatus utanför denna boks tidsspann. Men här finns många fler, romantiken handlar inte alls bara om filosofi och dessutom är gränserna mellan olika ämnesområden inte alls lika rigida som de skulle komma att bli senare. Här finns poeter, prosaförfattare, dramatiker, kritiker, översättare men även olika typer av naturvetare; inte sällan sysslar samma personer med många olika saker.

En viktig roll spelar Johann Wolfgang von Goethe som är äldre än de andra, bosatt i närliggande Weimar, men tillbringar mycket av sin tid i Jena. Han är då redan väletablerad, har till skillnad mot de andra en mycket stark position, även ekonomiskt och politiskt, och fungerar mycket som mentor, medlare i ofta utbrytande konflikter, och ger stöd på flera olika sätt. Andra viktiga roller har bröderna August Wilhelm och Friedrich Schlegel, Novalis, Friedrich Schiller, Ludwig Tieck, bröderna Alexander och Wilhelm von Humboldt samt en hel del andra.

En stark del i denna berättelse handlar om hur författaren lyfter fram kvinnorna. Här finns naturligtvis tidigare nämnda Caroline som vid Jenagruppens mest intensiva period är gift med August Wilhelm Schlegel; hon är en intensiv, intelligent och välutbildad kvinna som fungerar som nav för Jenagruppens sociala liv, de samlas ofta på kvällarna i deras hem för diskussioner som vara långt in på natten. Hon skriver en hel del själv och tillsammans med sin man översätter hon Shakespeares verk till tyska, med stor framgång. Här finns även andra starka kvinnor som i många fall producerar sådant som när det publiceras antingen sker anonymt eller med mannens namn som angiven upphovsperson.

Huvuddelen av texten ägnas åt personernas privata liv, deras egenskaper som individer, relationer och samtal, motsättningar, hälsa, kärlek och hat, otroheter och liknande. Dessa skildringar baseras huvudsakligen på bevarade brevsamlingar, det här är en tid när man skrev väldigt många brev till varandra. Ibland tangerar berättelsen någon sorts realitysåpa som jag förstår roar en hel del, annars skulle det väl inte produceras så många, men är det verkligen så intressant?

Författaren är väldigt väl påläst om Jena, vi får vi följa med på många stadsvandringar, får veta rätt mycket om de olika personernas bostäder, hur lång tid det tar att gå mellan olika hus och en hel del annat. Från början tycker jag att det är levandegörande miljöskildringar, men det blir så småningom för mycket av det goda.

Franska revolutionen förekommer frekvent i texten vilket är naturligt med tanke på närheten i både geografi och tid; även de efterföljande Napoleonkrigen som också når Jena. Här finns en stark inspiration för många av de människor som skildras i berättelsen, inte minst handlar det om den deklaration om de mänskliga rättigheterna som antogs i Paris 26 augusti 1789. Här framstår det som något historiskt nytt, närmast unikt, vilket blir historielöst. Just när det gäller de mänskliga rättigheterna är texten närmast identisk med den Declaration of Rights (senare Bill of Rights) som antogs 1689 som ett resultat av ”den ärorika revolutionen” i England och den Declaration of Independence som antogs 4 juli 1776 som en del av den amerikanska revolutionen. Jag tror det är rätt viktigt att sätta in de nya tankarna kring naturrättsligt motiverade individuella civila rättigheter i ett större historiskt sammanhang, men det saknas i texten.

Mitt intresse för romantiken handlar mest om den som revolt mot upplysningen. Upplysningen startade i försöken att omöjliggöra enväldet, avsluta feodalismen, bereda plats för den nya klass som skulle komma att driva den tidiga industrialismen och mycket annat. Det var vad som drev John Locke och andra tidiga upplysningsfilosofer. Det lyckades och man levererade mycket mer än så, ur denna breda förändring kom också sådant som den liberala demokratin och marknadsekonomin, fenomen som blev mycket framgångsrika. Vid Berlinmurens fall 1989 var det rätt många som trodde på upplysningens fullständiga seger; alla människor på jorden skulle kunna leva i fredliga liberala demokratier med en stark utveckling driven av en fri, global, marknadsekonomi.

Nu vet vi ju att det blivit precis tvärt om, katastroferna har avlöst varandra, krigen har avlöst varandra, allt större andelar av jordens befolkning lever i olika former av diktaturer. Även i tidigare stabila demokratier växer hatet, populismen får allt fler anhängare. Någonting är uppenbarligen fel i den grundläggande konstruktionen vilket fått många av dagens politiska filosofer att gå tillbaka till rötterna i upplysningen och inte minst till de tidiga kritikerna inom romantiken; det gäller till exempel för den inriktning inom politisk filosofi som kallas kommunitarism. Den tyska romantiken förknippas ofta med utfall som fascismen i Italien (och andra länder), den tyska nazismen och den ryska imperialismen. Inte så att de tidiga romantikerna omfattade sådana idéer, tvärt om, men de föreställningar om tillvaron som de skapade har använts i dessa sammanhang. Trots detta kan det vara fruktbart att i romantiken söka svaren på vad som gick fel med upplysningens skapelse.

Här finns en del tänkbara förklaringar som jag skrivit om i andra sammanhang, men än så länge finns inga nya utfall som skulle kunna tänkas kunna vända dagens katastrofala trend. Här ligger mitt intresse för romantiken, men för oss som har detta intresse finns inte mycket att hämta i Fantastiska rebeller.

Det finns en inledande personförteckning som är ett bra hjälpmedel när en del av huvudpersonerna har så närliggande namn som Schlegel, Schiller och Schelling.

Det här är både väldigt påläst och välskrivet men ändå känns det ganska tomt efter avslutad läsning.

Författaren

Andrea Wulf är en tysk-brittisk historiker och författare som även skriver för tidningar som New York Times och The Guardian. Hennes bok Vetenskapens bortglömde hjälte om Alexander von Humboldts idévärld och upptäckter har utgivits på tjugosju språk och tilldelats flera internationella utmärkelser.

Anders Kapp, 2024-10-13

Bokfakta

  • Titel: Fantastiska rebeller (Magnificent Rebels 2022, översättning Inger Johansson).
  • Författare: Andrea Wulf.
  • Utgivningsdag: 2024-08-09.
  • Förlag: Bonniers.
  • Antal sidor: 571.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Vänta ...