Anders de la Motte kan nu fira sin sjätte seriestart och den här gången gör han det tillsammans med hustrun Anette vars italienska rötter präglar inriktningen; här bombarderas vi av italienska miljöer, italiensk kultur och inte minst landets stora intresse för njutningsfyllda måltider. Mord under solen heter denna italienska serie och titeln på första delen specificerar geografin: Ett fall på Capri. Anders är mycket genrekunnig och har ofta mer eller mindre tydliga relationer till genrekonventioner; hans femte och fortfarande pågående serie med Leo Asker i huvudrollen är i stor utsträckning ett intelligent och lekfullt busande med genren där han friskt lånar in komponenter från olika håll. Den nya serien är inte alls busig på det sättet, den är tvärt om oerhört lojal mot den klassiska pusseldeckarens ramverk, i alla fall intrigmässigt skulle Ett fall på Capri mycket väl ha kunnat vara skriven av Agatha Christie själv och det är naturligtvis ett högt betyg (hon använde faktiskt just gruppresan som form i en av sina senare böcker, Nemesis). Ambitionen verkar vara att skapa en längre serie som ska föra oss till olika delar av Italien och även att leverera olika typer av kompletterande material som till exempel recept och resetips. Seriens grundläggande arkitektur är djupt imponerande och den första delen levererar underhållning på riktigt hög nivå.

En viktig del i konstruktionen av pusseldeckare handlar om avgränsning; läsarna klarar inte av att hantera alltför många karaktärer så det måste finns ett trovärdigt sätt att skapa en avgränsad grupp människor bland vilka både offer och gärningspersoner ska finnas. Christie gjorde det på många olika sätt, det insnöade tåget i Mordet på Orientexpressen är ett riktigt klassiskt exempel. För den här nya serien tillkommer ytterligare några behov. Författarna vill skriva en serie, det måste finnas några återkommande personer samtidigt som övriga karaktärer byts ut mellan de olika böckerna. Författarna vill dessutom inte låsa berättelserna till en specifik miljö, de vill kunna röra sig mellan olika delar av Italien.

Författarna löser detta genialt genom skapandet av det lilla familjeföretaget Belmonte Travels som är specialiserade på små och ganska exklusiva gruppresor till olika delar av Italien. Målgruppen är i huvudsak svenska resenärer men ibland en del andra människor från de nordiska länderna. Sedan föräldrarna trappat ner är det nu mycket kompetenta och driftiga Lara Belmonte som leder det lilla företaget. Väldigt smart lösning som skapar en naturlig avgränsning när det gäller karaktärer, en självklar variation när det handlar om gruppernas sammansättning men samtidigt några återkommande karaktärer som fungerar sammanhållande, Lara är en av seriens huvudpersoner, och slutligen en mycket naturlig lösning som öppnar för geografisk rörelse mellan seriens böcker.

Det dröjer ett tag innan vi läsare får träffa Lara; den andra av seriens återkommande huvudpersoner kommer däremot in i handlingen direkt i det första kapitlet (efter en prolog). Vi möter Hugo Lind, en man i femtioårsåldern, en karaktär som alla läsare så småningom kommer att älska. Han bor på Södermalm i Stockholm, historielärare på Södra Latin, träffar sina vuxna barn, tvillingarna Elias och Maja, flera gånger i veckan. Han lever fortfarande i sorg, hans älskade hustru Cecilia dog två år tidigare och han har absolut inte kommit över den förlusten. En dag får han ett förseglat brev av tvillingarna, ett brev som Cecilia skrev innan hon dog med instruktioner till barnen om att ge det till Hugo två år efter hennes död.

I brevet finns en att-göra-lista till Hugo: 1. Boka den Italienresa de pratat om så länge. 2. Överlåt sommarhuset till tvillingarna. 3. Skriv den bok du alltid drömt om att göra. 4. (vad den fjärde och sista punkten handlar om skrivs aldrig ut i texten, men det är naturligtvis rätt självklart).

Det är därför som Hugo reser till Italien, närmare bestämt Capri, en gruppresa med Belmonte Travels, och resan startar med problem; på flygplatsen i Napoli finns inte hans väska, den har försvunnit på vägen, och nu träffar han för första gången Lara som hjälper honom med anmälan av det förlorade bagaget.

Utöver det jag redan nämnt öppnar seriekonstruktionen också för något mer; gruppresorna kan befolkas med en rätt skruvad blandning av karaktärer, kontraster som skapar intressant friktion på vägen, och den möjligheten utnyttjar författarna till fullo. Naturligtvis finns i inledningen ett persongalleri som underlättar för oss läsare att hålla ordning på karaktärerna; den lilla gruppen på ett tiotal personer samt ytterligare några som bor på Villa San Michele.

Någon dör redan i prologen, då anonym, innan vi flyttar ett par dagar bakåt i tiden; hela berättelsen utspelar sig några dagar runt midsommar. Vi läsare kan ganska tidigt gissa vem det är som kommer att dö. Här finns många klassiska komponenter; hemligheter som avslöjas och visar att alla i gruppen kan ha motiv, men ingen verkar ha möjlighet, den lokala polisen som vill skriva av det hela som en olycka, Hugo och Lara som blir ett sorts amatördeckarpar, som inte alls tror på teorin om en olycka, som försöker ta reda på vad som hänt samtidigt som en ömsesidig attraktion växer fram.

Det är korta kapitel och därmed många, åttiosju (plus pro- och epilog), och i stället för att bara ges en siffra eller en tidsangivelse, som är det vanligaste, ges alla kapitel en egen rubrik, en av många detaljer att uppskatta. Många flirtar med klassikerna får vi och en mycket lätt anstrykning av ett äldre språk; i stället för att säga hejdå kan man ”bjuda avsked”. På vägen massor av levande miljöer, massor av god mat och dryck och så många roande detaljer; bland annat får vi veta hur tre råa ägg kan användas på ett mycket oväntat sätt. Och naturligtvis samlas alla de inblandade mot slutet på en terrass där den överraskande upplösningen levereras.

Det här är fantastiskt bra underhållning, det känns som om paret de la Motte haft riktigt roligt på vägen, och vi får en cliffhanger som pekar fram mot nästa bok om ett år ungefär. Det är något att se fram emot.

Författarna

Anette Ferragamo de la Motte har en bakgrund som språklärare, läromedelsförfattare och redaktör. Hon har studerat i Paris, Florens, Lund och Stockholm och har utvecklat flera språkläromedel i engelska, franska och spanska. Anette har italienskt påbrå med familj både i Kampanien och Emilia Romagna där hon tillbringade mycket tid under sin uppväxt. I vuxen ålder har hon rest över hela Italien men återvänder ofta till byn Melito Irpino i närheten av Neapel, där hennes familj sedan fyra generationer tillbaka driver den välrenommerade trattorian Antica Trattoria Di Pietro. Ett fall på Capri, som hon skriver tillsammans med sin make Anders de la Motte, är hennes skönlitterära debut.

Anders de la Motte, se länk nedan.

Anders Kapp, 2024-05-27

Bokfakta

• Titel: Ett fall på Capri.
• Författare: Anders och Anette de la Motte.
• Utgivningsdag: 2024-05-22.
• Förlag: Forum.
• Antal sidor: 446.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Anders de la Motte inklusive ytterligare länkar
• Läs vad andra skriver om boken.