Jag har alltid fascinerats av nörden, människan som med en närmast sjuklig passion fördjupar sig inom något smalt och specifikt intresse; i detta finns något samtidigt både förunderligt förtjusande och nattsvart skrämmande. Jag har mött en del sådana människor men aldrig så tätt församlade som i Bortbytaren, multibegåvningen Anders de la Mottes nya bok som också är starten på Askerserien, hans femte serie sedan debuten 2010, alla helt olika, alla väldigt bra. Nörderiet kan ses som ett tema i den nya boken men här finns också tydliga flirtar åt olika håll, bland annat återskapas Avdelning Q i källaren i polishuset i Köpenhamn (Jussi Adler-Olsen) i form av Avdelningen för vilsna fall och förlorade själar i källaren i polishuset i Malmö. Det är imponerande intelligent underhållning och föga förvånande såldes rättigheterna till boken direkt till ett antal andra länder. Möt Leo Asker, en kvinna du aldrig kommer att glömma, och ett gäng andra oförglömliga karaktärer och företeelser.

Smilla Holst och Malik ”MM” Mansur, nitton respektive tjugoett år, är till hennes föräldrars måttliga förtjusning ett par. Holstfamiljen är en av de rikaste i regionen och MM har en helt annan bakgrund. En fredag i slutet av oktober utforskar de tillsammans ett okänt gammalt byggnadsverk i skogen i norra Skåne. De försvinner. Under helgen anmäls försvinnandet av familjen Holst genom deras advokat Isabel Lissander, en av de mest kända i Malmö. Hon närmar sig sextio och har en utstrålning som sätter de flesta på plats: ”Brittisk monark med stänk av vithaj.”

Leonore ”Leo” Asker har gjort snabb karriär på Grova brott i Malmö, redan efter fyra år är hon gruppchef och räknar med att snart bli chef för hela avdelningen. Hon är lång, vacker, otroligt vältränad, extremt kompetent men är absolut inte älskad av alla; hon går sin egen väg och säger vad hon tycker. Oftast har hon rätt men just det uppskattas sällan av de andra som haft fel. Det är hon som leder utredningen som omedelbart har fått extra resurser efter påtryckningar från den inflytelserika familjen Holst. Isabel Lissander har också fått polismästaren att direkt kalla in hjälp från NOA i Stockholm och de skickar stjärnan Jonas Hellman. Leo blir vansinnig, hon och Jonas har en historik, de hade ett förhållande under en kort period och hon anmälde honom för trakasserier sedan hon gjort slut, en anmälan som inte uppskattades av någon. Det blir frostigt när han anländer på tisdagen. Situationen kompliceras ytterligare av att Isabel Lissander är Leos mamma.

Jonas får ta över ledningen för utredningen och Leo förvisas bokstavligen till källaren. Formellt är det ett steg uppåt i karriären, hon blir tillfällig avdelningschef och ersätter den gamle Bengt Sandgren som drabbats av en hjärtattack, men alla vet att det är en bestraffning och hennes fiender jublar. Hon tvingas lämna Grova brotts eleganta lokaler högst upp i huset och hamnar i lokaler i källaren som ingen brytt sig om alls under de senaste decennierna. Resursavdelningen heter den men kallas oftare för Avdelningen för vilsna fall och förlorade själar; här arbetar (?) några människor som ingen annan vill ha med fall som ingen annan intresserar sig för.

Det är en snyggt skapad öppningsscen som bäddar för den revansch eller hämnd som läsaren längtar efter och som ger läslusten en kraftfull motor. Det blir också en mycket lustfylld resa med många oväntade kurvor fram till den dramatiska upplösningen som innehåller en smart twist och en del oförutsägliga konsekvenser.

Nördarna

På vägen dyker det upp en del av de inledningsvis nämnda nördarna och jag vill ge fyra exempel.

Tågfantasten

Det finns häpnadsväckande många män (jag har aldrig träffat någon kvinna) som har ett passionerat förhållande till tåg. Det kan vara dagens tågtrafik, människor som kan allt om olika lok, vagnar och själva infrastrukturen. Det finns många som lägger ner all sig fritid på historiska tåg, renoverar gamla lok, skapar museijärnvägar och liknande. Det finns också många som ägnar sig åt modelljärnvägar på en helt annan skala än barndomens enkla versioner. Ett exempel är Hässleholms modelljärnvägsförening där många under åratal ägnat massor av tid åt att bygga en fantastisk anläggning som lockar många besökare; inte bara en järnväg utan en modell av hela samhället med omnejd. Här har författaren döpt om föreningen till ”modelljärnvägsklubb” och givit den en mycket fascinerande fd ordförande, häradsbetäckaren, rättshaveristen och vapenhandlaren Ulf Krook. Modellen har också en viktig roll i berättelsen.

Preppern

Survivalister, preppare eller preppers förbereder sig för olika typer av katastrofer genom att bygga upp förråd, skapa skyddsrum och mycket annat. Fenomenet har funnit länge, redan på 1950-talet fanns det en hel del människor som byggde egna skyddsrum på grund av rädsla för atombomber. I mer extrema former handlar det om människor som helt och hållet försöker isolera sig från civilisationen. Författaren Lars Wilderäng har sysslat en hel del med dessa frågor och är väl kanske själv en prepper. I litteratur och film förekommer de oftast i sina mest galna former som här i form av Leo Askers pappa Prepper-Per. Efter föräldrarnas skilsmässa växte Leo upp med sin pappa ända fram till katastrofen då hon var sexton år. En mycket udda uppväxt som gav henne ovanliga färdigheter.

Fjärilsamlaren (behöver inte vara just fjärilar)

En av Sveriges internationellt mest kända vetenskapsmän genom tiderna är Carl von Linné som genom samlande och kategoriserande lade grunden till den moderna systematiken av växter och djur. Otaliga är de som på passionerad amatörnivå följt i hans fotspår för att samla och kategorisera. Detta kan tolkas som ett föredömligt naturintresse men det kan också tolkas som försök att kontrollera, skapa makt, en antropocentrisk världsbild där naturen står i människans tjänst, eller mer generellt som makt över det levande. En som tidigt exploaterade den tanken i thrillerform var John Fowles i klassikern The Collector från 1963 (som också senare filmatiserades). I Bortbytaren har vi någon som går från just fjärilssamlande, makten över fjärilarnas liv, till det lustfyllda i att ha makten över människors liv.

Uexaren

Jag vet inte om ”uex” är författarens egen konstruktion, den är något förvirrande eftersom den uttalad låter som UX, en väldigt väletablerad förkortning för User Experience inom IT-världen; när jag söker verkar urbex eller UE vara vanligare förkortningar för Urban exploration, utforskandet av byggnadsverk som normalt ingen besöker, som till exempel underjordiska system, nedlagda industrier eller liknande. Jan Jörnmark är bland mycket annat docent i ekonomisk historia och stadsbyggnadshistoria. 2007 kom han ut med boken Övergivna platser och bara för några veckor sedan kom uppföljaren Övergivna platser, finalen. Facebookgruppen Övergivna platser har 350 000 medlemmar. I Bortbytaren har Jan Jörnmark blivit Martin Hill som med sin bok Gömda platser och deras berättelser blivit centralfigur för Urban exploration i Sverige, ett intresse som har central roll i berättelsen. Martin och Leo var barndomsvänner ända sedan hon räddade honom från brutal mobbing men de har inte haft kontakt på många år. Martin är numera lektor som undervisar inom arkitekturutbildningen på Lunds universitet och Malik Mansur var hans stjärnstudent.

Det finns många andra udda fenomen som Anders de la Motte lånar in från verkligheten och skruvar till i sin fiktion, men han lånar inte bara från verkligheten, en del lånas in från annan fiktion. Danske Jussi Adler-Olsen har nått stora internationella framgångar med sin serie om Avdelning Q vid Köpenhamnspolisen. Där chefar Carl Mørck i källaren över de tre mycket udda medarbetarna Rose, Assad och Gordon. När Leo Asker tar över chefsrollen för Avdelningen för vilsna fall och förlorade själar efter Bengt Sandgren möter hon i källaren först Virgilsson (inget förnamn), en liten, äldre, satt man som visar sig ha en obegriplig förmåga att veta allt om allt och alla, en kunskap som han aldrig delar med sig för att lösa något fall, bara om han kan tjäna något på det själv. Gunilla ”Rosen” Rosén ger intryck av en virrig tant, avdelningens administratör som verkar syssla med allt möjligt utom polisarbete men som visar sig vara en stjärna på att blixtsnabbt gräva fram detaljerad information om olika människor. Enok Zafer, halvdöv och förvirrad, sägs syssla med någon viktig tekniska rapport som aldrig blir klar och som kanske är ett rent fantasifoster, men som bakom ytan kanske är ett tekniskt geni. Kent ”Attila” Atterbom, ökänd för återkommande övervåld i yngre dagar, nu åldrad men äger fortfarande ett rikt våldskapital. Dessa fyra medarbetare är de som Leo har tillgång till för att försöka lösa det fall som hon förvisats från, vilket naturligtvis är det som hon vill mer än något annat.

Vi rör oss mellan olika berättarröster, främst Leo Asker, Smilla Holst, Martin Hill och anonyme Bortbytaren. Vi får också återkommande historiska kapitel (varför ska de alltid vara kursiva?) från Leos och Martins ungdom. En rätt vanlig konstruktion som här hanteras med ovanlig briljans.

Om jag försöker hitta något att vara kritisk till så måste jag tyvärr konstatera att det även här finns den utbredda missuppfattningen att flertalet är en direkt synonym till flera eller många.

Men det här är intelligent och lekfull underhållning på sällsynt hög nivå, dessutom något helt annorlunda än de fyra serier som han tidigare skapat. Jag är galet imponerad och längtar efter att få träffa Leo Asker & Co igen, inte minst efter den intresseväckande cliffhanger som avslutar texten.

Anders Kapp, 2022-10-16

Bokfakta

• Titel: Bortbytaren.
• Författare: Anders de la Motte.
• Utgivningsdag: 2022-09-28.
• Förlag: Forum.
• Antal sidor: 491.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Anders de la Motte (inklusive länkar till texter om andra böcker).
• Läs vad andra skriver om boken.