Jag har definitivt inget dykcert, har aldrig dykt på riktigt, möjligen snorklat, tittat från ytan, simmat ner ett par meter, thats it, men jag kan ändå sätta mig in i tjusningen att simma omkring långt därnere i mörkret, kanske uppfylla drömmen om att finna musslor som gömmer skimrande pärlor i olika färger. Så är det att läsa Alexander Skantzes nya roman I mörkret ser jag dig klart som betecknats ”kärleksthriller”, vilket är ok om man med kärlek förstår svåröversatta turkiska uttrycket ”kara sevda”, alltså den gränslösa allomslukande kärlek som tangerar destruktiv psykos, men som är så mycket mer; en filosofisk roman om den eviga konflikten med tillvaron som rationalitet eller magi, en arkitekturroman med den mer ursprungliga och storvulna idén om arkitektur som den mänskliga gemenskapens fysiska förutsättningar aktualiserad i dagens klimatkris eller mer prosaiskt: en roman om några människor i Karlskrona. En av dem är huvudpersonen Mika Kralj, den mest intressanta och komplexa romankaraktär jag mött på länge. Det är en ganska mörk berättelse men den är översållad av skimrande pärlor att stanna upp och förundras inför. Men det är en sak jag verkligen inte förstår.

Berättelsen rör sig i både tid och rum, men det geografiska navet finns definitivt i Karlskrona och varför just där kan man fråga sig; författaren är född och bosatt i Stockholm? Men en hel del av uppväxten tillbringades där, hans pappa är född där, och familjen Skantze är starkt förknippad med Karlskrona, en del av den svenska industrihistorien med Karlskrona lampfabrik, den första belysningsindustrin i Sverige, startad 1884, och fortfarande i familjens ägo med författarens bror som VD. Så även om författaren själv inte tycks ha varit aktiv inom familjeföretaget måste han ha hög kunskap om platsen, dess speciella historia, kultur, geografi, människor och mycket annat, kunskaper som han använder skickligt; platsen Karlskrona växer fram som en intressant och spännande karaktär i berättelsen. (Min egen kunskap om platsen är låg men inte obefintlig, jobbade en kort tid på tidningen Sydöstran för länge sedan och kunde glädjas åt en del igenkänning.)

Men den centrala karaktären är Mika Kralj som vi får möta i olika skeden av livet; främst i övergången från ungdom till vuxen och när han i bokens nutid återvänt och blivit en skicklig planchef för Karlskrona kommun. Han växer upp i Karlskrona med mamman Felicia, är själv ett kärleksbarn, resultatet av en himlastormande kärlek mellan henne och hennes man, Alojzij från Zagreb, ”Min Andra Halva”, borta sedan länge. Detta är återkommande i texten, kärleken i den bibliska formeln där två blir ett, två människor som uppslukas av varandra, sällan med lyckat utfall. I textens nutid vandrar mamman successivt in i demensen och Mika har tvingats placera henne på ett särskilt boende. Han vet inte så mycket om sin pappa, mamman har alltid varit ovillig att berätta, men han har hittat en del gamla brev och även ritningar, pappan var en skicklig arkitekt som aldrig fick jobb i Sverige, som utlänning blev han aldrig ens kallad till intervju. (Främlingsfientligheten är också ett återkommande tema, Blekinge är ju ett starkt fäste för dagens rädsla och hat.)

Som ung var Mika extremt osäker på sig själv, en stammande rädd pojke, en ful gänglig fågelskrämma, en värdelös människa i egna ögon. Samtidigt är han oerhört skolsmart, rädd för mycket i skolan, men bäst på nästan alla prov. Han träffar Kåre och gemensamt blir de under gymnasietiden uppslukade av Ayn Rand, med sin objektivism kultfilosof på högerkanten från 60-talet, och det här utvecklas till ett av berättelsens centrala teman. Han finner en räddning från sin rädsla i tankar på det objektivt sanna, idéerna om en rationell tillvaro som går att förstå, att räkna ut, i alla fall för övermänniskorna, föreställningar som blir ett skyddsnät från livets osäkerhet, det oberäkneliga, det magiska. I sina tankar, och så småningom praktik, inom stadsplanering och arkitektur, eftersträvar han det rena och avskalade, det hypermoderna, det rätlinjiga som ersätter osäkerheten i livets irrvägar.

En särskild byggnad i utkanten av Karlskrona, Villa Melusina, spelar en viktig roll i historien. Först dyker den upp när Mika flyr en för honom katastrofal fest i de sena tonåren. Han träffar en mystisk och vacker tjej som för kvällen kallar sig Thomasine. De bryter sig in i det till synes övergivna huset och möter en sanslöst svulstig inredning som Thomasine älskar men som helt strider mot Mikas formideal. Det blir en passionerad natt, hon försvinner i morgontimmarna, men han kan aldrig glömma henne. Villa Melusina var en gång uppförd av framgångsrike fabrikören Sigvard Töhrn till hans stora kärlek, hans ”Andra Halva”, sångerskan Melusina Waller, en uppslukande kärlek som slutade riktigt illa på 30-talet. Kanske är Sigvard skapad med någon av författarens förfäder som förebild, det gick illa för Karlskrona lampfabrik i samband med Kreugerkraschen 1933? Stora katastrofer är återkommande; allt från de privata kärlekskatastroferna till 30-talskraschen, dotcomkraschen och till dagens klimatkris.

Mika provar att läsa filosofi i Lund, men utbildningen strider mot hans filosofiska ideal så han hoppar av. Han kommer aldrig in på arkitekturutbildningen, men läser en annan utbildning inom stadsplanering och återkommer till Karlskrona. Han träffar ordentliga Ellen och hennes son Samuel, de etablerar normalitetens typiska förortsvillaliv, Mika med detaljkoll på vardagslivets praktik. Han och Samuel utvecklar en nära relation, Mika introducerar pojken successivt för sin idévärld, mamma Ellen får inte vara med. Sina demoner, det ständiga mullrandet i bakgrunden, behärskar han genom ett våldsamt löpande sent på kvällarna; helt utmattad kommer han hem och kan sova utan mardrömmar. Som en bieffekt blir han en riktigt snygg man, en vältränad 40-åring.

På jobbet är han den perfekte tjänstemannen, avancerar successivt till planchef; ingen kan som han få igenom nya stora och komplexa projekt tack vara en extrem pålästhet och floder av rationella argument. (Skildringen av kommunpolitikens vardag är träffande och i sig en pärla.) Men så dyker (kanske) Thomasine åter upp i hans liv, nu i form av en tidigare internationellt känd företagare från IT-bubblans översta skikt, nu med utmanande idéer om Karlskronas framtid. Hur det går? Läs själv, jag garanterar att du kommer att få intressanta och insiktsfyllda timmar med denna berättelse.

Inledningens citat från Kierkegaard är bra att bära med sig under läsningen: ”Upprepning och erinran är samma slags rörelse, bara i motsatta riktningar.” På resan kommer du i denna annars rätt mörka berättelse finna stigen upplyst av skimrande språkliga pärlor att stanna upp inför och beundra. För den som, liksom jag, är road av att hitta referenspärlor finns det också en hel del om du bara försiktigt gläntar på musslorna. Jag har inte läst Skantze tidigare, hade inga förutfattade meningar alls och det var länge sedan jag blev så förtjust överraskad av en ny text.

Författaren

Alexander Skantze är född 1972 i Stockholm, där han också nu är bosatt, men stora delar av uppväxten tillbringades i Karlskrona. Han är filosofie magister i statsvetenskap och nationalekonomi och debuterade skönlitterärt redan i tjugoårsåldern med uppmärksammade Grattis Gud som belönades med författarförbundets Katapultpris. Därefter kom romanerna Plus minus noll, 1994, Rikets tjänst, 1997, och Tribut, 2001. Efter en paus på tjugo år återkommer han nu skönlitterärt med I mörkret ser jag dig klart. Under denna period har han främst arbetat som dramaturg, bland annat med undervisning om film- och TV-berättande på Stockholms Konstnärliga Högskola, men också med egna manus och en fackbok inom det området.

Hans tidigare skönlitterära böcker gavs ut på ett av landets största förlag. Den här boken har han givit ut på eget förlag med hjälp av ett produktionsbolag. Jag vet inte varför och förstår det inte. Jag kan inte tänka mig en förläggare som inte skulle vilja ge ut den här texten. Den skulle också haft nytta av den professionella textgranskning som förlag kan ge; det är bara småsaker men ändå en del som skulle kunna poleras så att pärlorna lyste ännu klarare och så att boken fått ett bättre omslag.

Anders Kapp, 2021-06-19

Bokfakta

• Titel: I mörkret ser jag dig klart.
• Författare: Alexander Skantze.
• Utgivningsdag: 2021-06-16.
• Förlag: Eget (Ekström & Garay).
• Antal sidor: 407.

Länkar till mer information

• Författarens hemsida.
• Författaren på Facebook.
• Läs vad andra skrivit om boken.