Jag tror vi alla ibland känner en besvikelse när någon favoritbok filmatiserats, det är så mycket som går förlorat när de bilder man byggt i tankarna under läsningen blivit någon annans bilder på filmduken. Så för mig är det en udda upplevelse att läsa en text och känna att det här skulle nog fungera bättre som film. Men så blev det när jag läste norska Agnes Ravatns Fågeltribunalen, en rätt ovanlig text som stillsamt bygger obehag i en naturskön miljö, en sorts vildmarksthriller i norskt fjordlandskap, ett relationsdrama om de udda människorna Allis och Sigurd.

Allis Hagtorn är en känd TV-profil som efter en skandal känner att hon måste försvinna från media, vänner och familj.

Sigurd Bagge lever I sitt ensligt belägna hus vid fjorden, en mindre trävilla med skiffertak, huset där han är född och levt hela sitt liv. Hustrun Nor är inte där och han behöver hjälp med hushåll och trädgård. Han annonserar, Allis söker och får jobbet.

Sigurd har många regler. Det är fasta tider för frukost, lunch och middag och då ska maten vara klar. Allis får inte sitta med vid bordet och de pratar knappast alls. Direkt efter måltiden försvinner han in på sitt arbetsrum och Allis har ingen aning om vad han sysslar med. Utöver hushållsarbetet försöker hon få ordning på den vildvuxna trädgården. Hon kan inte så mycket om trädgårdsskötsel, men lär sig successivt allt mer.

En stentrappa leder ner till fjorden. 100 steg ner finns bryggan och sjöboden där Sigurd gärna är på kvällarna för att fiska och simma.

Tiden går och relationen mellan Allis och Sigurd förändras. Det är uppenbart att här finns många hemligheter och obehaget växer. Här finns en långsamhet i berättandet som jag verkligen gillar, långsamhet kan ofta fungera perfekt för att skapa den psykologiska thrillerns spänningsmoment. Agnes Ravatn är också mycket skicklig på att med sina bokstäver bygga bilderna av fantastiskt natursköna omgivningar, som fungerar riktigt bra som kontrast ett växande obehag. Här finns många starka scener som skulle fungera perfekt i en filmatisering. Hon lyckas också med en överraskande upplösning.

Det finns alltså mycket jag gillar, men ändå fastnar jag inte riktigt. Vet inte riktigt varför, möjligen handlar det om att logiken i historiens hemligheter och i karaktärernas beteende inte alltid fungerar för mig. Men jag gör gärna ett nytt försök om någon annan av hennes böcker skulle översättas till svenska.

Författaren

Agnes Ravatn är född 1983 i Ølen vid Ølsfjorden i sydvästra Norge. Hon är författare, skribent och översättare. Hon debuterade 2007 med romanen Veke 53 och har sedan dessa kommit ut med ytterligare fem böcker. Fugletribunalet kom ut 2013 och fick en del priser i Norge. Det är hittills den enda som översatts till svenska och Fågeltribunalen kom ut i Sverige i början av januari. Det svenska förlaget har placerat den i genren deckare/spänning, det gjorde inte det norska förlaget där den finns inom romaner/skönlitteratur. Bägge delarna fungerar, genreplaceringar är ofta rätt chansartade.

Anders Kapp, 2020-01-30

Bokfakta

• Titel: Fågeltribunalen. (Fugletribunalet 2013, översättning Cajsa Mitchell.)
• Författare: Agnes Ravatn.
• Utgivningsdag: 2020-01-02.
• Förlag: Modernista.
• Antal sidor: 208.

Länkar till mer information

• Du kan läsa mer om boken här.