Har just avslutat nya Stormskörd av Mattias Leivinger och Johannes Pinter, en dramatisk, spännande och välskriven bok som är svår att lägga ifrån sig, en deckare med mystiska massmord som polisen förgäves försöker förstå, med handlingen förlagd till Tyskland, Stockholm, Tierp och upplösning i Ljusdal, en skrämmande magisk realism med rötter i historien.

Stormskörd kom ut för några dagar sedan och det är en uppföljare till parets debut, De mörkermärkta som kom 2017.

Superpolisen Iris Riverdal ligger medvetslös på intensivvårdsavdelningen med en kula i huvudet. I en dramatisk uppgörelse i en kyrka har hon lyckats döda en massmördare. Hur det gick till är det ingen som riktig förstår och Iris kan inte berätta för sina kolleger som arbetar intensivt med utredningen. De hoppas att fallet ändå är avslutat och att Iris ska tillfriskna.

Men så är det inte. Det de inte vet är att ersättare till den döda mördaren just då är på väg mot Sverige; i bilen sitter en mycket liten man och en gigantisk. De två känner varandra sedan länge. De möts första gången när den lille, Mondi, då anställd hos Stasi i DDR, förhör den store, De Groot, för påstådda brott mot staten. Just då kommer en märklig man in i rummet. Han presenterar sig som överstelöjtnant Sergei Sonneberg, även psykiater, och livet för Mondi och De Groot kommer aldrig att bli sig likt efter detta. En intressant detalj vid detta möte är att Sonneberg använder en ”Pavlitagenerator” som leder och koncentrerar mental energi och som kan användas för att påverka människor, till exempel i förhör. Det är faktiskt i någon mening sant. Det är en ”uppfinning” av den tjeckiska forskaren Robert Pavlita under kalla kriget, en konstruktion som faktiskt studerades seriöst under en rätt lång period, både i Sovjetunionen och USA.

Ungefär vid samma tid, alldeles innan Berlinmurens fall, samlas en liten grupp unga svenskar i centrala Stockholm kring en minibuss inför avfärden till en konferens i DDR, Östtyskland. På konferenser kan man i bästa fall lära sig något och den här gruppen får verkligen med sig nya förmågor på vägen hem. Men det är förmågor som i flera fall kommer att förpesta livet för dem och det är förmågor som någon vill ta tillbaka många år senare. Men för att kunna göra det måste de först dö.

I början känns de litet som en rysk 1800-talsroman; massor av namn som man inte kommer ihåg. Men det ordnar sig efter några sidor. Författarna är skickliga på att snabbt forma distinkta karaktärer. De har också en riktigt väl fungerande berättarteknik med olika parallella handlingar som ger berättelsen ett effektivt driv, händelserikt och dramatiskt, bladvänderiet går fort, trots många sidor, 464, är man snart i mål.

Det är riktigt välskrivet. Jag tycker mig ana två olika tonfall, det ena gillar jag bättre än det andra, har till och med en gissning när det gäller vem som skriver vad. Men det kan vara jag som inbillar mig, jag vet ju att det är två personer som skriver.

Även om många dör på vägen så har författarna sparat några, bland andra ett oväntat par, barn till två i den ursprungliga grupp som åkte på konferens för länge sedan. De känner inte till varandras existens men finner varandra under dramatiska former på en kyrkogård. De har ärvt speciella förmågor och de kanske kan bli hjältar i en kommande och avslutande tredje del?

Stormskörd har en avslutande epilog som förklarar en del av mystiken men det känns onödigt. Den informationen kunde lika väl ha kunnat få finnas kvar i det fördolda.

Men i övrigt är det här riktigt bra underhållning! Läs den gärna!

Mattias Leivinger och Johannes Pinter

Det här är ett relativt nytt författarpar i Sverige. 2014 fick de kontakt med varandra via ett debutantnätverk. Konstaterade att de bodde några hundra meter ifrån varandra i Stockholm och att de dessutom bägge fanns i närheten av varandra på Gotland på somrarna. Det började träffas för att prata om böcker och skrivande.

Mattias Leivinger har en bakgrund som samtalsterapeut och bibliotekarie och Johannes Pinter har haft många olika roller inom den svenska filmbranschen. Mattias kommer från Finspång och Linköping, Johannes kommer från Södertälje, men bägge bor sedan länge i Stockholm.

Bägge har skrivit tidigare med inslag av surrealism, skräck och magisk realism. Den fann gemensamma intressen inom en genre som de kallar supernatural crime, övernaturlig krim; inte så vanlig i Sverige men med en hel del föregångare inom litteratur, film och TV-serier på andra håll (de nämner True detective, Twin Peaks, Arkiv X, Stephen King, Dean Koontz m fl). Det som verkligen intresserar detta författarpar är mötet mellan realismen och det oförklarliga och vad som sker med människor i det gränslandet.

2017 kom deras första gemensamma spänningsroman, De mörkermärkta, som fick ett bra mottagande och nu har alltså uppföljaren, Stormskörd, kommit ut.

Magisk realism och Deckare

En del diskussioner har uppstått kring Norstedts förlagschef Eva Gedins trendspaning i senaste numret av tidningen Läs där hon förutspår allt mer av upplösning av genrer, mer av hybrider. Bland annat pratar hon där om att ”krimsidan får inslag av fantasy och science fiktion, vi får kriminalromaner med övernaturliga inslag”. Och Stormskörd är ett tydligt exempel på detta.

Som taggar på den här sidan använder jag en typologi från KB, alltså bibliotekens kategorisering i ord av olika genrer. Stormskörd är varken fantasy (där hela miljön är en fantasivärld) eller science fiktion (där framtid / andra världar / teknologi står i centrum), men den har definitivt övernaturliga inslag. Den tagg jag använder är ”magisk realism” som enligt KB är ”Skönlitterära verk där fantastiska händelser utspelar sig i helt vanliga miljöer.” Och det stämmer väldigt väl med Stormskörd. (Typologiseringar, uppdelningar av världen i olika begrepp, är alltid nödvändigt men samtidigt alltid osäkra konstruktioner, alltid delvis lögnaktiga, men för att förenkla har jag valt att använda en färdig typologi som redan används av många.)

Genren magisk realism är långtifrån ny; det finns gott om riktigt gamla exempel (det finns från antiken och man kan ta Divina Commedia av Dante Alighieri från början av 1300-talet som exempel.) Själva begreppet magisk realism förknippas ibland med fantastiska kultboken Mästaren och Margarita av ryske Michail Bulgakov (skrevs på tidigt 1900-tal men gavs ut betydligt senare) som använder fantastiska och övernaturliga inslag för en svidande satir och kritik av sovjetsamhället.

En författare inom genren som jag tyckte väldigt mycket om i ungdomen var Ray Bradbury. Stephen King är ett exempel på någon som varit riktigt stor inom området i många år.

I Sverige finns flera exempel, t ex P C Jersilds tidiga böcker på 60-talet (bl a Till varmare länder, Calvinols resa genom världen, Prins Valiant och Konsum och Drömpojken). Innan han blev folkkär med Hedebyborna skrev Sven Delblanc också under samma tid böcker som innehåller fantastiska inslag som bryter upp luckor i den reella världen. Inslagen används ofta här som allegorier, som en form för att skapa satiriska samhällsskildringar. I samtidens Sverige har vi t ex John Ajvide Lindqvist som skickligt och framgångsrikt skriver inom samma genre, även han med viss samhällskritik.

Jag tror att min absoluta favorit inom genren är danske Peter Høeg, kanske mest känd för megasuccén Fröken Smillas känsla för snö från 1992 men jag fastnade redan för debuten, Föreställning om det 20:e århundradet, från 80-talet. Även här används det fantastiska, det övernaturliga, som ett sätt att skapa andra perspektiv som belyser väsentliga företeelser på både effektiva och riktigt underhållande sätt (har bara skrivit om hans senaste, Effekten av Susan, från 2014, se länk längre ner). En del av hans böcker kan beskrivas som thrillers eller spänningsromaner, men knappast som deckare.

Ett bra exempel är också X-Men som först dyker upp i serietidningsform på 60-talet och senare som flera TV-serier, dataspel och den mer kända filmserien, tio filmer från starten med ”X-men” 2000. Här finns flera likheter med Leivinger/Pinters skapelse. Dels att det finns en begränsad grupp människor som lever i en annars realistisk värld men som har speciella, fantastiska förmågor; dels att det inom denna grupp finns en motsättning mellan goda och onda krafter. Utöver att vara underhållande superhjältar finns det i serien också en viss diskussion kring frågor om vår rädsla för det som avviker, svårigheten att acceptera de som är annorlunda. Något sådant finns inte riktigt hos Leivinger/Pinter men däremot har de grova brott i centrum av handlingen, något som inte finns hos X-Men.

KB definierar ”deckare” så här: ”Skönlitterära skildringar av brott och dess uppklarande med tonvikt på underhållning snarare än realism” och det stämmer väl när det gäller Leivinger/Pinters böcker. Kerstin Bergman, som jag verkligen respekterar som svensk guru inom deckargenren, skrev i sin recension av den första delen att det inte är deckare men jag kan inte hålla med henne. Det här en skickligt genomförd kombination av deckare och magisk realism. Inte heller den kombinationen är unik.

TV-serierna Twin Peaks (älskade verkligen de första delarna som David Lynch regisserade själv, har inte sett den ”nya” säsongen från 2017) och Arkiv X (är inte lika entusiastisk) är bägge exempel på samma kombination. Leivinger/Pinters flirtar också med Twin Peaks i Stormskörd: ”Ah, Dale Cooper style” säger Brickell, en av poliserna.

Ett riktigt aktuellt svenskt exempel är TV-serien Hidden – Förstfödd som börjar sändas om en vecka, 1 februari, och som baseras på Filip Alexandersons debut Förstfödd som kom 2015 (del två, Elddöpt, kom 2017; jag har inte läst någon av dem) och som bygger på samma kombination.

Så det fält som Stormskörd finns inom är inte unikt för Leivinger/Pinter även om det än så länge är relativt ovanligt. Kanske har Eva Gedin rätt, kanske kommer vi att få ser mer av denna kombination? Inte mig emot om det görs lika väl som Leivinger/Pinter gör det. Det jag möjligen kan önska i så fall är att någon också tar med sig den del av traditionen från magisk realism där formen ofta använts för att också väva in satir och samhällskritik.

Anders Kapp, 2019-01-25

Bokfakta

• Titel: Stormskörd.
• Författare: Mattias Leivinger och Johannes Pinter.
• Utgivning: 2019-01-16.
• Förlag: Piratförlaget.
• Antal sidor: 464.

Länkar för mer information

• Kapprakt om Effekten av Susan av Peter Høeg.