För den musikintresserade har cover en självklar betydelse som en sorts remake, en omtolkning av någon låt som någon annan gjort tidigare. Man kan diskutera länge om vilka som är de bästa: Axl Rose med Dylans Knockin’ on Heaven’s Door, Thåström med Gunder Häggs Staten och kapitalet eller Taubes Blue Bird av Hull?

Men nu tänker jag mer på samma betydelse för ordet men inom böckernas värld. Anledningen är att jag bland de olika topplistor som alltid dyker upp den här tiden på året sett Theodor Kallifatides Troja nämnd som en av årets bästa böcker. Jag förstår inte alls varför. Den var en av årets besvikelser för mig. Jag är en stor Kallifatides-fan, har med glädje läst det mesta han skrivit, men förstår inte alls meningen med denna Iliaden light.

Men här kommer i alla fall tre upphovsmän, Homeros, Hjalmar Söderberg och Carl Jonas Love Almqvist, med en del covers som de inspirerat till.

Underbara äventyrsberättelser

Iliaden och Odysséen är nog de äldsta böcker som de flesta av oss känner till. Fantastiska berättelser skrivna av Homeros på 700-talet före Kristus (både Homeros existens och dateringen är omtvistade frågor). Iliaden berättar om belägringen av Ilion / Troja, det trojanska kriget, som startade sedan den trojanske prinsen Paris rövat bort Sköna Helena från hennes make kung Menelaos. Kriget pågick i tio år och Iliaden berättar om de sista veckorna.

Många kommer säkert ihåg inledningsraden som ofta används i skolan för att demonstrera formen hexameter:

Sjung, o gudinna, om vreden, som brann hos Peliden Akhilleus

Del två, Odysséen, berättar om en av deltagarna på den grekiska sidan, kung Odysseus, och hans tioåriga irrfärder runt Medelhavet i sina försök att ta sig hem från trojanska kriget till sin ö Ithaka, där hans sonen, prins Telemachos och hustrun, drottning Penelope, väntar.

Fantastiska äventyrsberättelser som jag älskade som tonåring (skrev t o m ett spex baserat på Illiaden), ungefär som Dumas serie om De tre musketörerna. Men de är också litterära förebilder på många sätt, inte minst berättartekniskt, och antalet covers av olika slag är svåröverskådligt.

Mest känd är nog James Joyces version där Odysséens tio år runt Medelhavet förvandlats till en enda dag i Dublin, den 16 juni 1904, och Odysseus själv heter här Leopold Bloom. Men bägge verken innehåller en mycket allmänmänsklig bildningsresa. Joyce arbetade med sin version i många år innan den gavs ut på hans 40-årsdag, 2 februari 1922. Odysseus / Ulysses är en tegelsten som ofta beskrivs som svårtillgänglig. Jag tycker det är överdrivet, har läst både Thomas Warburtons klassiska översättning och Erik Anderssons fantastiska nyöversättning från 2012. Det är en underbar text och Joyce brukar toppa listorna över viktiga författare som Svenska Akademin missat att tilldela Nobelpriset. (Däremot har jag trots flera försök ännu inte lyckats ta mig igenom hans sista verk, Finnegans wake från 1939, en sorts Ulysses in the night, som med ett delvis eget språk är i stort sett oöversättbar. Typiskt är att begreppet kvark inom den rätt obegripliga kvantfysiken hämtats från just denna bok.)

På samma sätt som Homeros har Joyce varit extremt inflytelserik för många framstående författare. En av dem är svenska Eyvind Johnson (som faktiskt fick Nobelpriset 1974) och hans cover på Odysséen, Strändernas svall från 1946, är, tillsammans med Joyces version, de bästa Homeros-remakes jag läst. Kallifatides Troja är inte ens i närheten.

Jag har inte skrivit om några av de kända verk som räknats upp här (de finns redan en mycket omfattande litteratur om dem). Däremot har jag skrivit om några andra böcker av Kallifatides som jag varmt rekommenderar i stället för Troja:

Efter att ha läst Vänner och älskare sommaren 2012 skrev jag: ”Om att möta en ny kvinna, om osäkerheten, rädslan, möjligheterna, förälskelsen, om det gemensamma byggandet av en ny kärlek. Vackert och som vanligt fantastiskt välskrivet.”

Hösten 2014 läste jag underbara Med sina läppars svalka och recensionen hittar du här.

Bokfakta

• Titel: Ulysses (Ulysses. 1922. Översättning: Erik Andersson.)
• Författare: James Joyce.
• Utgivning: 2012.
• Förlag: Bonnier.
• Antal sidor: 820.

Bokfakta

• Titel: Strändernas svall: en roman om det närvarande, 1946.
• Författare: Eyvind Johnson.
• Utgivning: 2001.
• Förlag: Bonnier.
• Antal sidor: 439.

Hör bör vi leva våra liv? Tre olika svar

Hjalmar Söderbergs Doktor Glas från 1905 kommer ständigt ut i nya upplagor och det är inte så konstigt. I denna korta roman på drygt 150 sidor fångar Söderberg många centrala existentiella frågor, frågor som vi alla brottas med genom livet, på ett utmanande sätt som verkligen berör. Kärlek, liv, död; hur jag uppfattas av de andra: ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå avskydd och föraktad. … Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Doktor Glas har varit utgångspunkt för många moraliska diskussioner, bland annat om dödshjälp, men också inbjudit till en del covers.

2004 fick Bengt Ohlsson Augustpriset för sin Gregorius. I Söderbergs original är pastor Gregorius en avskyvärd person men hos Ohlsson blir han en mångfasetterad huvudperson inom samma yttre handling. Tematiken är delvis annorlunda, i centrum finns kärlek, rädsla, skam och äckel. Drömmen om en kärlek och tillhörighet som man ändå inte riktigt vågar ta emot och därför förlorar tror jag fångar mångas inre tankar: ”I henne hade jag investerat allt jag hade. Och jag lade ner min dyrgrip i säcken och skyndade hemåt. Ivrig efter att få vara ensam med henne. Men när jag knöt upp säcken var den tom.”

2009 kom Kerstin Ekman med mordets praktik. Här har Doktor Glas bytt namn till Pontus Revinge och (med en referens till Söderberg som refererar till H C Andersens Skuggan) brottas han med den livsgiriga skugga som tar över människans liv och gör det till ett ont liv. ”Skuggorna äro korta. Till dem vill jag inte höra.” och han skapar också, med bland annat mordet som redskap, ett annat liv.

En fiktiv karaktär, Pontus Revinge, skapad av en fiktiv förebild, Doktor Glas, som interagerar med/bestraffar denna litterära förebilds verkliga skapare, Hjalmar Söderberg. En spännande litterär konstruktion! Och samma konstruktion tillämpar Eva-Marie Liffner i Lacrimosa vilket för oss över till nästa exempel.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Doktor Glas
• Kapprakt om Mordets praktik
• Kapprakt om Gregorius

Tintomara! Två ting äro vita: Oskuld och Arsenik.

För att ta oss över från existentiell och moralisk brottningskamp till litterär lekfullhet går vi till en av den svenska litteraturens mest lustfyllda böcker: Carl Jonas Love Almqvists Drottningens juvelsmycke från 1834 (finns i nyutgåva från 2016), med huvudpersonen Tintomara, denna androgyna varelse som ständigt utmanar fantasin. Rubrikens välkända citat uttalas av Tintomaras mor, Clara: ”Tintomara! Två ting äro vita – Oskuld – Arsenik … Du, mitt barn, har oskuld! … Jag har arsenik.” Drottningens Juvelsmycke är en massa olika saker samtidigt: en romantisk förvecklingskomedi, tillika –tragedi, en queer-roman långt, långt innan ordet föddes, en dramatisk thriller, en metaroman som berättartekniskt ligger långt före sin tid, en historisk roman med en fullständig gränslöshet mellan fiktion och verklighet. Klart att den lockar till covers!

En cover som jag verkligen älskar är Lacrimosa från 2011 av Eva-Marie Liffner Titeln kommer från latinets lacrima, tårar, eller i detta fall en tår, en droppformad pärla i drottningens juvelsmycke. Hos Liffner har androgyna Tintomara förvandlats till Ros / Rose / Ross. Ofta benådat vacker, ofta mungipskittlande lustfylld är det en text att bli förälskad i. Så intelligent. Så lekfullt. En gripande roman om kärlek och sexualitet, om svek och hämnd, om intriger och kungamord, om sätt att leva och överleva i det 1800-tal och i det Europa som målas detaljrikt och säkert.

Liffner kommer med en ny bok till våren, något att se fram emot under 2019!

Länkar till mer information

• Kapprakt om Drottningens juvelsmycke
• Kapprakt om Lacrimosa

Några exempel på spännande covers i litteraturen. Kanske kan inspirera till en del läsning under helgledigheterna, både av original och uppföljare?

Anders Kapp, 2018-12-21